- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1033-1034

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Basiskt salt - Basist, person som utför bas-stämma i sång- eller musikstycke. - Basit, basisk bergart - Basj, turkisk titel - Basji-bosuker, turkiska trupper - Basjilange l. Tusjilange,folk i Central-Afrika - Basji-öarna. Se Batan-öarna. - Basj-kadun, turkisk "öfverfru" - Basj-katib. Se Kadi. - Basjkirer, folkstam i södraUral - Basjlik l. Baschlik, militär hufvudbetäckning - Basj-terguman. Se Kadi. - Baskara. Se Bhaskara. - Baskemölla, fiskeläge iGladsax socken, Kristianstads län. - Basker, en märkvärdig folkstam kring Vizcaya-viken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofullständig neutralisering af en bas med en syra,
således ett salt, som ännu innehåller en del af basens
hydroxylgrupper. Ensyriga baser kunna aldrig gifva
basiska salter, endast neutrala eller, med
flerbasiska syror, sura salter. Däremot kunna flersyriga
baser gifva basiska salter, och dess flere, ju svagare
basen är. Kalk, som är en tvåsyrig, men stark bas,
ger endast sällan basiska salter. Vismut-, aluminiumhydrat
m. fl. svaga baser gifva däremot ofta basiska
salter.
P. T. C.*

Basist, person, som utför bas-stämman i något
sång- eller musikstycke.

Basit, petrogr., basisk bergart. Bland de
eruptiva (vulkaniska och plutoniska) bergarterna äro
somliga (t. ex. basalt, diabas, gabbro, diorit, syenit)
fattiga på kiselsyra (mellan 40 och 55 proc.), andra
åter (t. ex. trakyt, obsidian, granit) rika därpå.
De förra, hvilka således innehålla en jämförelsevis
större mängd basiska beståndsdelar, kallas basiter
(basiska bergarter), i motsats till de senare, som
benämnas aciditer (sura bergarter). Mellan båda
slagen finnas öfvergångsformer.
E. E.

Basj l. (som senare led af sammansättning)
Basji (turk.), hufvud; den förnämste, öfverste;
basj-vekil, premiärminister; bin-basji,
major; jys-basji, kapten; hekim-basji,
öfverläkare.

Basji-bosuker (turk., af basj,
hufvud, och bosuk, vettvillig), "galenpannor", oregelbundna
turkiska trupper, dels fotfolk, dels ryttare, dels frivilliga, dels
värfvade, som egentligen tjänade de turkiske ståthållarna till
polistjänst, men som sedan Krimkriget användts äfven i krig mot
Ryssland. Utan fast sammansättning eller egentlig samhörighet med
armén, hafva de gjort sig sorgligt ryktbara genom omänsklig grymhet.
(C. O. N.)
illustration placeholder
Basji-bosuk.


Basjilange (sing. musjilange)
l. Tusjilange (sing.
kasjilange), negerfolk i Central-Afrika,
mellan Kassai och Sankurus
biflod Lubi, ungefär mellan
5° och 7° 30’ s. br., enligt
Wissmann omkr. 1,4 mill. De äro
ett blandfolk af de från s. ö.
invandrade baluba (se d. o.) och
den äldre befolkningen samt skilja sig nu, med
undantag af språket, väsentligen från baluba genom smalt
bröst, långa, spensliga lemmar och ringa muskelstyrka.
De voro förr ett krigiskt folk, stam lefde med stam, ja
by med by i ständig fejd. Då kom genom ett slags
social revolution omkr. år 1860 den yngre,
saktmodigare generationen till makten och grundade
"vänskapsriket" (Lubuku), i hvilket dödsstraff och
gudsdomar afskaffades och gemensam hamprökning
infördes som tecken på broderlighet. Förr beväpnade
de sig med spjut, klubba och båge, nu äfven med
eldhandvapen, som de till större delen själfva kunna
förfärdiga. Med sina som slafvinnor behandlade
hustrur odla de de flesta afrikanska sädesslag, äfven
ris, och frukter samt idka boskapsskötsel. Wissmann
och Pogge kommo 1881, först af européer, in i
landet, som dittills besökts hvarken af portugisiska
eller arabiska handlande, och bemöttes på det
gästvänligaste af folket och dess konung Mukenge. Sedan
dess ha basjilange visat stor åtrå att införa europeiska
djur, växter, kläder och husgeråd och närma sig
enligt Wissmanns utsago ("Petermanns mitteilungen"
1888) snabbare än någon annan afrikansk stam
civilisationen.
(H. S.)

Basji-öarna. Se Batan-öarna.

Basj-kadun (turk.), "öfverfru", titel för
sultanens favoritsultaninna.

Basj-katib. Se Kadi.

Basjkirer (egentl. basjkurt, af oviss betydelse),
folkstam af tatariskt eller finskt ursprung, boende i
södra Ural och de angränsande slätterna af
Volga-området, på ömse sidor om Bjelaja, i guvernementen
Ufa och Orenburg, mindre i Perm, Samara och
Vjatka. Den räknar omkr. 750,000 medlemmar.
Dessa äro dels bofasta, dels nomader. Utom
åkerbruk och boskapsskötsel äro jakt och biskötsel deras
hufvudnäringar. Deras språk är en turkisk-tatarisk
dialekt, och islam är deras religion. Basjkirerna
omtalades redan på 1200-talet af resandena Plano
Carpini och Rubruquis som boende i Ural. De lydde
under tatarerna från 1200-talets midt till Ivan IV:s
tid, då de underkastade sig ryssarna. 1798–1874
stodo de under guvernören i Orenburg, men i
militäriskt hänseende under en egen hetman samt bildade,
beväpnade med gevär och lans, basjkirhären, ett
oregelbundet rytteri, till hvilket äfven hörde teptjärer,
många tatarer o. a., och hade, blandade med donska
kosacker, att bevaka Uralfloden längs gränsen mot
Asien. 1874 upplöstes emellertid basjkirhären, och
allmän värnplikt infördes. Försöksvis bildades redan
s. å. en skvadron tjänstpliktiga basjkirer i Orenburg,
1875 en andra och 1876 ett regemente på fyra
skvadroner, hvilka bland sina officerare räkna flere
infödda adelsmän. Jfr Ujfalvy, "Über baschkiren etc."
(i "Russische revue", 1877).

Basjlik l. Baschlik (ry. basjlijk, turk. basjliq),
ett slags af ryssarna från turkarna lånad, särskildt
af militärer använd hufvudbetäckning; ett slags
hufva, försedd med ändar att knyta i nacken.

Basj-terguman. Se Kadi.

Baskara. Se Bhaskara.

Baskemölla, fiskeläge i Gladsax socken,
Kristianstads län, omkr. 5 km. n. om Simrishamn. Omkr.
400 inv., som till större delen nära sig af sillfiske,
hvilket på senare tider dock betydligt gått tillbaka.
Fiskredskapen ha ett värde af öfver 50,000 kr. För
fiskeläget gälla byggnadsstadgan och brandstadgan
för rikets städer.

Basker (sp. vascongados, bask. euskaldunak), en
märkvärdig folkstam, den fornåldrigaste i Europa,
bosatt kring inre delen af Vizcaya-viken, såväl på
den franska som på den spanska sidan af västliga
Pyreneerna. I Frankrike bo de till ett antal af
omkr. 120,000 i de små områdena Labourd, Basse
Navarre och Soule, hvilka utgöra två arrondissemang,
Bayonne och Mauléon, i departementet Basses-Pyrénées
och med ett gemensamt namn pläga kallas
Pays des Basques. I Spanien utgöra de
hufvudbefolkningen i de efter dem uppkallade
Baskiska provinserna (se d. o.) samt bo äfven
spridda i andra delar af det forna konungariket
Navarra. De spanske baskernas antal torde uppgå
till omkr. 400,000. Antalet basker i Europa
minskades särskildt under åren 1865–75 betydligt genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free