Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bassett. 1. Violoncellen - Bassett.2. Franskt hasardspel. - Basettflöjt - Bassett-horn - Bassewitz, Henning Friedrich von, diplomat, geheimsråd. - Bassi, Giovanna, italiensk-svensk dansös - Bassi, stiftare as kapucin-orden. Se Baschi. - Bassia. Se Illipe. - Bassim. Se Basim. - Bassin. Se Bassäng. - Bassine. Se Borassus. - Bas-slut l. Bas-klausel - Basso continuo - Bassompierre, François de, fransk krigare och diplomat - Basso-naebor. Se Basso-narok. - Basso-narok, ("Svarta sjön") Rudolf-sjön - Bassong, fagott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bassett (it. bassetto, dim. af basso, bas). 1.
Gammalt namn på violoncellen. – 2. Ett urspr.
franskt hasardspel med kort. Det liknar närmast
farao-spelet.
Bassettflöjt (jfr Bassett), mus., äldre slags
flöjt, stående en kvint lägre än altflöjten och en
kvint högre än basflöjten.
Bassett-horn (it. corno di bassetto l. clarone),
ett vanligen på midten trubbvinkligt böjdt, med hål
och klaffar försedt, klarinettartadt blåsinstrument
af buxbom, med ljudtratt af mässing. Omfånget är
hela 4 oktaver (F–f3); men de högsta och de lägsta
tonerna användas sällan. Klangen är full och rund,
något dunkel och svårmodig. Noteringen sker såsom
för C-klarinetten; dock står bassett-hornet en kvint
lägre än denna, så att c klingar såsom F. Under
spelningen fästes det med ett band vid rockknappen.
Instrumentet lär hafva blifvit uppfunnet 1770 i
Passau och förbättrades sedermera af Lotz och
bröderna Stadler. Det användes i synnerhet under slutet
af 18:e årh., t. ex. af abbé Vogler i
kyrko-kompositioner och af Mozart i "Titus", "Requiem" m. m.
Beklagligen har det sköna instrumentet i nyare tid
kommit ur bruk. – Bassetthorn kallas äfven ett
visst rörregister i orgelns pedal, närmast likt
principal.
A. L.
Bassewitz, Henning Friedrich von,
diplomat, holsteinskt geheimeråd, f. 1680 i
Mecklenburg. Sedan han fallit i onåd vid mecklenburgska
hofvet, där han var anställd som kammarråd, begaf
han sig till Holstein, där han trädde i tjänst hos
administratorn Kristian August, förmyndare för Karl
XII:s systerson hertig Karl Fredrik. Af dennes
minister Görtz sändes B. 1714 till Petersburg för att
underhandla om hertigens giftermål med Peter den
stores dotter Anna och tillika söka vinna tsarens
understöd i fråga om hertigens uppsättande på den
svenska tronen. Då Görtz emellertid snart fann sig
föranlåten att förneka denna plan och sökte att
frånstjäla B. hans papper, inträdde en häftig brytning
mellan B. och Görtz, och B. utträdde för en tid ur
holsteinsk tjänst. Men efter Karl XII:s död och
Görtz’ fängslande skyndade B. till Stockholm,
utnämndes till holsteinskt geheimeråd och blef nu Karl
Fredriks förtrogne rådgifvare. Såsom sådan
befordrade han nitiskt de underhandlingar, som ledde till
att hertigen 1721 begaf sig till Ryssland och kastade
sig i tsar Peters armar. 1723 återkom B. till
Stockholm såsom holsteinskt sändebud för att vid
riksdagen verka för hertigens intressen. Här och
under de följande åren i Petersburg spelade B. en
betydande roll såsom en af de synlige ledarna för
det holsteinska partiet, som nu under några år egde
ett dominerande inflytande både i Sverige och
Ryssland. Efter Katarina I:s död (1727) och holsteinska
partiets upplösning åtföljde B. hertigen och hans
gemål tillbaka till Holstein. Några år senare föll
han i onåd och begaf sig till sina gods i
Mecklenburg, där han afled 1749. – B. var en man med
häftiga lidelser, intrigant, maktlysten och opålitlig.
Hans skrytsamma öfvermod, oförsiktighet och
oförmåga att behärska sig själf bidrogo i icke ringa
mån till den holsteinska partipolitikens fiasko på
1720-talet.
L. S.
Bassi, Giovanna, italiensk-svensk dansös, f.
1762, var premiärdansös vid k. teatern i Stockholm
1783–94, blef gift med en godsegare Schön och
afled 1834 i Salems socken, Södermanland. Hon
"var på sin tid ostridigt den fullkomligaste dansös,
som svenska teatern haft".
Bassi, M., stiftare af kapucin-orden. Se Baschi.
Bassia Kön., bot. farm. Se Illipe.
Bassim. Se Basim.
Bassin [basä’], fr. Se Bassäng.
Bassine, bot. Se Borassus.
Bas-slut l. Bas-klausel, mus., basens
fortskridande från dominanten till tonikan i ett
fullkomligt slutfall.
A. L.
Basso continuo (it.), mus., "oafbruten bas".
1. En i äldre kyrkmusik mycket bruklig, i lika
tonfigurer (mest åttondedelar) med få afbrott fortgående
instrumentalbas, som gentemot de öfriga (särskildt
sång-) stämmorna bildar en själfständig gång. –
2. Bas-stämma, som spelar med i hela stycket, i
motsats till Basso ripieno, som medverkar
endast i tutti, men ej i soli. – 3. Bas-stämma,
försedd med generalbasskrift, efter hvilken den
spelande bör utfylla harmonien.
A. L.
Bassompierre [basåpiär], François de, fransk
krigare och diplomat, f. 1579 i Lothringen, d.
1646, kom vid 20 års ålder
till franska hofvet, där han
genom sitt muntra och
ridderliga sätt vann Henrik
IV:s ynnest, liksom han
efter dennes död förstod
att bibehålla först
änkedrottningens och senare
den unge konung Ludvig
XIII:s förtroende. 1622
blef han marskalk och gick
som sändebud till Spanien,
Schweiz och England, var
därpå verksam vid La
Rochelles belägring och
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
