Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bassongo, krigisk och enligt uppgift kannibalistisk negerstam i Kongostaten - Basso ostinato, "hårdnackad bas" - Bassora. Se Basra. - Bassora-galläpplen. Se Galläpple. - Bassoragummi, ett med dragantgummi besläktadt ämne. - Basso rilievo. Se Relief. - Bassorin (äfven Adragantin), ett slags växtslem - Basso ripieno. Se Basso continuo 2. - Bass Rock, klippö. Se Bass. - Bass-sund, skiljer Tasmanien från Australiens fastland. - Bassurmaner l. Bussurmaner, i Ryssland namn på muhamedaner. - Bassäng - Bast, bot. väfnadsmaterial - Bast, ett antal af 24 st. småfisk (nejonögon o. d.). - Bast, egypt. myt.Se Bubastis. - Bast, naturv. förkortning för P. Basterot. - Basta! (sp. och it.) - Basta, (fr. och sp.) spelt., klöfver-äss i lomber. - Bastable, Charles Francis, irländsk nationalekonom - Bastania. Se Baza. - Bastant - Bastard. 1 Jur. Ett i olaglig sammanlefnad afladt barn (se Oäkta barn); studnom ett barn, hvar moder är af lägre stånd än fadern. - Bastard. 2.Zool. Afkomma af två olika arter, t.ex. mulåsnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bassongo, en krigisk och enligt uppgift
kannibalisk negerstam i Kongostaten, på bägge sidor om
Kassai och på högra stranden af dess biflod Sankuru.
Se vidare Baluba.
Basso ostinato (it., fr. basse contrainte), mus.,
"hårdnackad bas", ett bas-tema af 4–8 takter,
som oupphörligt upprepas genom ett helt stycke, under
det öfverstämmorna däremot utveckla sig allt rikare
och alltjämt uppträda med nya melodiska tankar.
Basso ostinato var bruklig i synnerhet i äldre
kyrkmusik. Exempel: "Crucifixus" i Bachs mässa i
h-moll, kören "Weck ihn auf" ur Händels
Alexanderfest m. fl. Detta bas-tema användes äfven i den s. k.
passacaglio (ursprungligen ett slags dans).
A. L.
Bassora. Se Basra.
Bassora-galläpplen, bot. Se Galläpple.
Bassoragummi, kem., ett med dragantgummi
besläktadt ämne, liksom detta innehållande
växtslemmet bassorin. Det har sitt namn efter den turkiska
staden Bassora.
H. E.
Basso rilievo (it.), konstt. Se Relief.
Bassorin (äfven Adragantin), kem., ett i
vatten starkt uppsvällande, men icke lösligt slag af
växtslem, som utgör hufvudmassan af bassora- och
dragantgummi.
P. T. C.*
Basso ripieno. Se Basso continuo 2.
Bass Rock [bä’s rå’k], klippö. Se Bass.
Bass-sund kallas det 317 km. långa och 224 km.
breda, af en mängd öar och korallref uppfyllda sund,
som skiljer Tasmanien från Australiens fastland.
Det upptäcktes 1797 af den engelske kirurgen George
Bass.
Bassurmaner l. Bussurmaner, i Ryssland
namn på muhammedaner.
Bassäng (fr. bassin, af mlat. baccinum, af bacca,
vattenfat), bäcken, vattenbehållare, särskildt en
konstgjord vattenbehållare (t. ex. simbassäng och
hamnbassäng). – Geol. När berglagren inom
vissa begränsade områden luta mot en och samma
punkt och sålunda intaga ett mer eller mindre
flatskåligt läge, sägas de vara bassäng-formigt lagrade
eller utgöra en bassäng. Sådana bassänger kunna
hafva uppkommit dels genom en sänkning hos redan
färdigbildade berglager, dels till följd däraf att
sedimentära bergarter aflagrat sig (i något lutande
ställning) uti en i den underliggande, äldre berggrunden
redan förut befintlig större fördjupning. Sålunda äro
"London-bassängen", "Paris-bäckenet" och
"Wien-bassängen" namn på de skålformigt utbredda
tertiära bergartskomplexer, på hvilka nämnda
städer äro byggda. Stenkolsflötser, jämte öfver- och
underliggande berglager, äro stundom bassängformigt
lagrade.
E. E.
Bast, bot., det hufvudsakliga väfnadsmaterial,
som växten använder, för ernående af mekanisk
fasthet. Det utgöres af långsträckta, tillspetsade celler
med starkt förtjockade väggar, hvilka ofta bestå af
cellulosa, men äfven kunna vara förvedade
(bastfibrer). – Åtskilliga författare inom växtanatomien
hafva emellertid användt namnet bast i en annan
betydelse; man kallade den del af kärlknippet, som
ligger utanför veden, bast, hvaraf man urskilde en
tunnväggigare del, mjukbastet, och utanför denna det
tjockväggiga, hårdbastet. Det är endast detta, som
lämnar hvad man i dagligt tal kallar "bast".
Emellertid uppfattas numera i allmänhet bastet ej
som en i kärlknippet ingående väsentlig beståndsdel,
utan endast som en lokal förstärkning kring den
tunnväggiga silrörsdelen, liksom bast kan förekomma
utan att stå i samband med kärlknippen. Bast äro i
botanisk mening också de delar af hampa, lin m. fl.
växter, hvilka användas till spånad.
G. O. R.
Bast, ett antal af 24 st. småfisk (nejonögon o. d.).
Bast, egypt. myt. Se Bubastis.
Bast., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för P. Basterot, en fransk paleontolog, som utgaf
ett arbete om faunan i tertiärbäckenet kring Bordeaux
(1825 ff.).
Basta! (sp. och it.), det är nog, nog!
Basta (fr. baste, sp. el basto), spelt., klöfver-äss
i lomber.
Bastable [bä’st*bl], Charles Francis,
irländsk nationalekonom, f. 1855, professor vid
Dublins universitet sedan 1882 och lärare eller
examinator vid flera andra högskolor. Hans utmärkta arbete
The theory of international trade (1887, 4:e uppl.
1903) fullföljer den klassiska engelska läran på den
internationella handelns område, i utprägladt
frihandelsvänlig riktning. Det suppleras af The
commerce of nations (1892, 2:a uppl. 1899). Inom
finansvetenskapen är hans verk Public finance (1892,
3:e uppl. 1903) sannolikt det bästa på engelskt
språk.
E. Hkr.
Bastania. Se Baza.
Bastant (af it. bastare, vara nog), tillräcklig;
stark, hållbar, duktig, grof, mäktig, ansenlig.
Bastard (af oviss härledning). 1. Jur. Ett i
olaglig sammanlefnad afladt barn (se Oäkta barn);
stundom ett barn, hvars moder är af lägre stånd än
fadern. Under den tidigare medeltiden innebar icke
namnet bastard något vanärande. Vilhelm Eröfraren
och Jean de Dunois, "bastarden af Orléans", gåfvo
sig offentligt detta namn. Hos frankerna delade
bastarderna t. o. m. arf med de laglige afkomlingarna.
Den senare medeltidens lagar däremot voro mycket
stränga mot bastarderna. Dessa voro, åtminstone i
Frankrike och Tyskland, konungens lifegne, fingo
icke ärfva ens modern, egde ej rättighet att
testamentariskt förordna öfver sina egodelar, hvilka
tillföllo landsherren, och voro uteslutna från alla
ämbeten och borgerliga yrken. I Frankrike gjordes
dock undantag för adliga bastarder. De fingo ärfva
en del af förmögenheten, äfven om lagliga barn funnos,
och egde rätt att begagna faderns vapen, blott med
tillsats af en stjärna eller en snedbjälke, till
beteckning af den oäkta börden. Furstliga bastarder
fingo vanligen någon hög adlig titel. En del af
fullblodsadeln i England och Frankrike leder sitt
ursprung från sådana ättefäder. Engelska namn,
sammansatta med Fitz, beteckna alltid dylikt
ursprung.
2. Zool. Afkomma af två olika arter, t. ex.
mulåsnan, hvilken uppkommer genom korsning
mellan häst och åsna. Hos djuren uppkomma
bastarder vanligen under föräldrarnas fångenskap eller
under människans direkta inverkan (korsning,
kroasering), men ock då djuren lefva i vildt
tillstånd. Sålunda känner man ur olika djurgrupper
ofta och regelbundet uppträdande bastarder, t. ex.
mellan braxen och björkna, lax och forell, orre och
tjäder, gräsand och stjärtand. Äfvenledes har man
erhållit bastarder af djur, som räknas till olika
släkten, såsom får och get, knipa och salskrake, orre
och dalripa. Bastarderna, som ofta gifva afkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
