- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1091-1092

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baumholder. Se Lichtenberg. - Baumstark. 1. Anton B., tysk filolog - Baumstark. 2. Eduard B., tysk natinalekonom och politiker - Baumstark. 3. Reinhold B., tysk politiker och litteraturhistoriker - Baur. 1. Adolph Felix B., i Ryssland kallad Rodion Christianovitj, rysk genral. - Baur. 2. Friedrich Wilhelm B (Bauer, Bawer) i Ryssland kallad Fedor Vasiljevitj, genral - Baur, Ferdinand Christian, tysk teolog grundlade Thübingenskolan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och publiciteten. Redan 1843 valdes han dock åter
till förste medlem af det lilla rådet. I
öfverensstämmelse med sin politiska omkastning uttalade han
sig 1847 i en skrift, Die jesuitenfrage und die
instruction von S:t Gallen
, för jesuiterna och
bekämpade lilla rådets förslag att använda vapenmakt mot
"sonderbundet". Efter reformen af den schweiziska
förbundsförfattningen 1848 spelade B. ingen
framstående politisk roll förr än 1857, då hans talanger
för fjärde gången bragte honom in i ständer-rådet,
där han hade plats till 1860. Bland hans arbeten
märkas: Erlebnisse auf dem felde der politik (1846),
Die Schweiz in ihren kämpfen und umgestaltungen
von 1830–50
(1853–66) och Geschichte des
schweizerichen freistaats und kantons S:t Gallen
(2 bd,
1868). Jfr A. Baumgartner, "Gallus Jakob B. und
die neuere staatsentwickelung der Schweiz" (1892).

2. Alexander B., den föregåendes son,
schweizisk katolsk litteraturhistoriker, f. 1841 i S:t
Gallen, inträdde 1860 i jesuit-orden och studerade
bl. a. skandinavisk litteratur i Köpenhamn och
Stockholm. Han är bosatt i Holland sedan 1880 och
medredaktör af "Stimmen aus Maria-Laach". B:s
reseskildringar från Island och Skandinavien
(Nordische fahrten, 1889–90; 3:e uppl. 1901–02) äro
ovanligt grundliga. I monografien Joost van den
Vondel. Sein leben und seine werke
(1882) är B.
ganska sansad, medan han däremot söker att
smädligen förringa två af Tysklands största namn genom
arbetena Lessings religiöser entwickelungsgang (1877)
och Goethe. Sein leben und seine werke (3 bd, 1885
–86). Han har öfversatt norröna-litteraturens
förnämsta religiösa dikt, "Lilja" ("Die Lilie" 1884).
Hans Geschichte der weltliteratur (bd 1–4, 1897–
1900, flere uppl.), om orientens och klassiska
antikens litteraturer, vittnar om ansenlig lärdom. B. utgaf
1892 en större biografi öfver sin fader.

Baumholder. Se Lichtenberg.

Baumstark. 1. Anton B., tysk filolog, f.
1800, d. 1876, professor i filologi vid Freiburgs
universitet 1836–71, utgaf bl. a. det för den
forntyska författningshistorien betydelsefulla arbetet
Urdeutsche staatsalterthümer (1873), öfversättning af
och kommentarer till Tacitus’ "Germania" samt
tyska efterbildningar af grekiska skalder (6 bd, 1840)
och af romerska skalder (4 bd, 1841). Han skref
åtskilliga verk under pseudonymen Hermann
vom Busche
.

2. Eduard B., den föregåendes broder, tysk
nationalekonom och politiker, f 1807, d. 1889, blef
1838 professor i kameralvetenskap i Greifswald och
var 1843–76 direktör vid landtbruksläroverket i
Eldena. 1848 inträdde han i preussiska
nationalförsamlingen, blef där ledare för högern och sändes
1850 af första kammaren (som han tillhörde från
1849) till riksförsamlingen i Erfurt, hvarest han
verkade för den preussisk-tyska unionen. Åter
invald i första kammaren, bekämpade han såsom
oppositionens ledare 1850–52 ministären Manteuffels
politik. I sin senare politiska verksamhet slöt sig B.
till de nationalliberale. Han utgaf många arbeten i
nationalekonomi (bl. a. en öfversättning af Ricardo
med värdefulla förklaringar, 1837–38, 2:a uppl.
1877) och landtbruksvetenskap.

3. Reinhold B., den förstnämndes son, tysk
politiker och litteraturhistoriker, f. 1831 i Freiburg,
blef 1857 amtsdomare och var 1864–78
kretsdomstolsråd i Konstanz. 1869 öfvergick han till
katolicismen och blef snart en af det ultramontana partiets
mera framträdande kämpar i den badiska riksdagen,
men intog en förmedlande ställning i kulturkampen.
Sedan 1880 är han amtsdomare i Achern. B. har
författat ett mångtal kyrkopolitiska skrifter samt flera, litteraturhistoriska arbeten, bl. a. Die spanische
nationallitteratur im zeitalter der habsburgischen
könige
(1877) och Thomas Morus (1879).

Baur. 1. Adolph Felix B., i Ryssland
kallad Rodion Christianovitj, rysk
general, f. 1667 i Holstein, gick 1700 i rysk tjänst, blef
dragonöfverste och sedermera general af kavalleriet.
Han var verksam på krigsskådeplatsen i
Östersjöprovinserna till 1706, hvarefter han under
Mensjikov förde befäl i Dnjeprtrakterna och Polen. Vid
Karl XII:s anmarsch 1708 fick han order att följa
denne och iakttaga hans rörelser, förenade sig efter
Ljesnaslaget med tsarens armé samt var med vid
Poltava, där han förde högra flygeln, och vid
Perevolotjna 1709. Därpå opererade han i Livland, där
han intog Pernau, Reval och Ösel. Sedermera var
han med i Pommern 1712 och vid Tönning 1713,
följde tsaren till Köpenhamn 1716 och blef 1717
kommenderande general i Ukrajna, där han dog,
1718.

2. Friedrich Wilhelm B. (Bauer,
Bawer
), i Ryssland kallad Fedor
Vasiljevitj
, general, f. i Hessen 1734, tjänade sig under
sjuåriga kriget upp till generalkvartermästare vid
Ferdinands af Braunschweig armé, gick 1769 i rysk
tjänst med samma grad och dog som ingenjörgeneral
1783.

Baur, Ferdinand Christian, tysk
teolog, grundläggaren af den nya teologiska
Tübingenskolan, f. 21 juni 1792 i byn Schmiden vid Stuttgart,
gjorde sina förberedande studier under ledning af
sin fader, som var kyrkoherde. 1809 student i
Tübingen, egnade han sig åt teologiens studium. I
början påverkad af den då härskande gamla
Tübingenskolans bibelkritiska forskning samt af denna
skolas dåv. chef, Ernst Bengel (ej att förblanda
med Albrecht Bengel, den moderna kiliasmens
fader), uppträdde han flere gånger som granskare
i dennes "Archiv". 1814 afslutade han
universitetsstudierna och sysselsatte sig hufvudsakligen med
prästerlig tjänstgöring, tills han 1817 blef lärare
i historia och filosofi vid seminariet i Blaubeuren.
Här utgaf han sitt första stora verk, Symbolik und
mythologie, oder die naturreligion des alterthums

(1824–25), hvars allmänna, religions-filosofiska del
nästan uteslutande är grundad på Schleiermachers
"Glaubenslehre" och hvars historiska del ansågs
alltför troget följa den af Creuzers "Symbolik" angifna
riktningen. Dock vittnade B:s arbete om stor lärdom,
och han blef 1826 Bengels efterträdare som teologie
professor i Tübingen. Småningom aflägsnade sig B.
från Schleiermacher och började omfatta vissa
grundtankar i Hegels filosofi, hvilka senare blefvo
bestämmande för honom, utan att han dock kan sägas
hafva tillhört den hegelska skolan.

Tio år efter anställningen i Tübingen bröt B.
afgjordt med Schleiermacher och bildade "nya
Tübingen-skolan". Förut hade han utgifvit flere skrifter,
som likväl ej väckte någon större uppmärksamhet.
Hans afhandling Die Christuspartei in der
korinthischen gemeinde
, hvilken innehöll fröna till hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free