- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1125-1126

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beaumarchais, Pierre Augustin Caron de, fransk lustspelsförfattare - Beaumaris, hufvudstaf på ön Anglesey - Beaumelle, Laurent Angliviel de la, fransk litteratör - Beau monde - Beaumont, stad i franska Ardennes - Beaumont, stad i Texas - Beaumont, Francis, engelsk dramatiker - Beaumont, Charles de, grefve af Autichamp (se d. o.) - Beaumont, William, nordamerikansk läkare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Figaros bröllop", öfv. 1785, 1792, 1860, 1865 och
1881), intog B. en framstående plats bland alla
länders och alla tiders komediförfattare. Det sistnämnda
stycket, för hvars första framkomst B. måste i åratal
med oerhörd energi och förslagenhet bekämpa hinder
från högre ort, uppfördes i Paris nära sjuttio gånger
å rad, och bägge hafva sedan dess gått oräkneliga
gånger öfver scenen, dels i sin ursprungliga form
och i öfversättningar, dels förvandlade till
operalibretter, som blifvit allbekanta genom Mozarts och
Rossinis odödliga musik. Dessa komediers mästerliga
komposition, friskhet i karaktärsteckningen, sprittande
kvickhet och naiva komik väcka än i dag beundran
och hänförelse. Särskildt "Figaros bröllop" eger
tillika en politisk betydelse, som öfvergår dess
estetiska värde. Liksom B:s memoarer predika likhet
inför lagen, utgör nämligen denna komedi en
krigsförklaring mot den dittills härskande börds- och
auktoritets-principen samt proklamerar djärft
duglighetens och medelklassens rätt gentemot dem, "som
gjort sig den mödan att födas, men intet mer" (vous
vous êtes donné la peine de naître, et rien de plus
).
Det var revolutionens idéer, som där förkunnades.
De, som klappade händer åt Figaro, hälsade på
samma gång morgongryningen till ett nytt tidehvarf.
– Rätt obetydliga äro B:s följande arbeten, en opera
Tarare (1785, med musik af Salicri), Figaro-pjäsernas
känslosamt moraliserade fortsättning La mère
coupable
(1792; "Den brottsliga modern", 1814) och
Mémoires, ou mes six époques (1793). Han skref
ock ett antal uddiga "chansons".

Vägbrytare för den stora franska revolutionen, är
B. tillika en af de intressantare personligheter, som
den nyare tidens historia har att uppvisa. Hans
Proteus-artade karaktär, som utgjorde en blandning
af motsatser, gör honom till en gåta för psykologen.
Han var affärsman, skald, advokat och musiker, och
han framstod som en äfventyrare i stort, under det
hans veka hjärta och lifliga förstånd kämpade för
upphöjda idéer. B:s sista storverk gällde att utrusta
krigsskepp med förråd för de frihetskämpande
nordamerikanernas räkning. Därefter föll han från sin
höjd. Skandalösa processer och vågsamma
finansspekulationer – t. ex. utgifvandet af Voltaires
skrifter i en praktupplaga, som skall hafva kostat
1 mill. fr. – vållade slutligen hans ekonomiska ruin.
Under franska revolutionen sväfvade B. flere gånger
i fara och begaf sig 1793 i landsflykt till Hamburg.
1796 kom han tillbaka och arbetade därefter på att
återvinna sin förlorade rikedom, men förgäfves. Han
dog i Paris 19 maj 1799.

B:s Théâtre utkom i ny upplaga senast 1869–75
(4 bd), och hans Oeuvres complètes utgåfvos senast
1876. Den viktigaste monografien öfver honom är
skrifven af Loménie (2 bd, 1855–58; 4:e uppl.
1880). Nyare sådana ha författats af bl. a. Lescure
(1886), Bettelheim (s. å.), Lintilhac (1887), Bonnefon
(s. å.) och Hallays (1897). Jfr äfven Sainte-Beuve,
"Causeries de lundi" (VI), och Barberot, "B. avocat"
(1886).
(E. F–t.)

Beaumaris [båumå’ris l. båumei’ris], hufvudstad
på ön Anglesey, på öns östra kust. 2,310 inv. (1901).
God hamn och liflig sjöfart. Därbredvid ruin af ett
af Edvard I 1295 byggdt slott.

Beaumelle [båmä’ll], Laurent Angliviel
de la
, fransk litteratör, f. 1726, anställdes vid
unga år som privatlärare i ett danskt adligt hus och
blef i Köpenhamn professor vid akademien på
Charlottenborg samt utgifvare af tidskriften "Spectatrice
danoise" (1748–50), i hvilken han hänsynslöst
angrep det rådande regeringssystemet och allehanda
gamla missbruk. 1751 måste han på grund däraf
lämna sin professur och bege sig ur Danmark. B.
for till Berlin, där han emellertid sårade Voltaire
genom att kalla honom Fredrik II:s hofnarr, hvarpå
han nödgades lämna Berlin och återvända till
Frankrike. Hans skriftställeri ådrog honom två gånger
(1753 och 1756) fångenskap i Bastiljen, och han
förföljdes till det sista af Voltaire. 1771 erhöll han
likväl en bibliotekarieplats hos Ludvig XV och en
pension. Död 1773.

Beau monde [bå måd], fr., den fina, förnäma
världen; societeten.

Beaumont [båmå’], stad i franska depart.
Ardennes, vid Meuse, 20 km. s. om Sedan. 855
inv. (1901). B. har blifvit bekant genom den strid,
som under marskalk Mac Mahons återtåg till Sedan
där utkämpades 30 aug. 1870 mellan 5:e franska
armékåren under general de Failly och täterna af de i
nordlig riktning framryckande tyska kolonnerna, 4:e,
12:e och 1:a bajerska armékårerna. Fransmännen
drogo sig under strid till och öfver Mouzon samt
råkade därvid i fullständig oordning.
C. O. N.

Beaumont [båu’månt], stad i staten Texas. 9,427
inv. (1900). Petroleumkällor, sågverk och trähandel.

Beaumont [båu’månt, förr bjo’månt], Francis,
engelsk dramatiker, f. 1584, d. 1616, skref sina
dramer gemensamt med
John Fletcher och
nämnes därför vanligen
tillsammans med denne.
Traditionen förmäler, att
Fletcher var den
uppfinningsrikare af dem och
att B. däremot hade större
förtjänst om
plananläggning och utförande. I
allmänhet tjänade Shakspere
dem som förebild, och
de sattes af sina samtida
till och med öfver denne
skald. Deras arbeten

illustration placeholder


utmärka sig för öfrigt genom yppig fantasi och god
teknik. De båda skaldernas dramer (omkr. 50
stycken) hafva flere gånger blifvit utgifna, bäst af
Dyce (1843–46). Se G. C. Macaulay, "Francis
Beaumont" (1883).

Beaumont [båmå’], Charles de, grefve af
Autichamp (se d. o.).

Beaumont [båu’månt], William,
nordamerikansk läkare, f. 1785 i Connecticut, var 1812–38
läkare i Förenta staternas armé och dog i S:t Louis
1853. En kanadensisk jägare, Alexis S:t Martin,
hade genom en olyckshändelse fått en öppning i
bukväggen, som ledde in till magsäckens håla. B.
insåg betydelsen däraf för studiet af matsmältningen
i magsäcken, tog därför jägaren i sin tjänst och
anställde under flera år å honom försök i denna
riktning, hvilka han utförligt beskref i Experiments and
observations on the gastric juice and the physiology
of digestion
(1833; på svenska i sammandrag under
titeln "En äldre läkares anteckningar om människans
föda", 1842).
R. T–dt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free