- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1133-1134

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beccaria, Cesare Bonesana de, markis, italiensk skriftställare - Beccles, stad i Suffolk - Bech, Frederik Julius, norsk präst f. på Fyn - Bèche, Henry Thomas de la, engelsk geolog - Bec-Hellouin, de, kommun i Eure n. ö. om Bernay. - Becher, Johann Joachim, tysk kemist och nationalekonom - Becher, Alfred Julius, tysk revoluionär, musiker. - Bechgaard, Julius, dansk tonsättare - Bechst., förkortning för J. M. Bechstein.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de nationalekonomiska grundtankarna. Han skref äfven
ett arbete i stilistik. Den fullständigaste upplagan af
hans samlade skrifter utgafs i Florens 1854. En staty
öfver honom restes i Milano 1872. Jfr monografier
öfver honom af Cesare Cantù (1862), Amati och
Buccellati (1872) samt Putelli (1878).
K.*

Beccles [be’kls], stad i engelska grefsk.
Suffolk, vid floden Waveney, med en gotisk kyrka från
1500-talet. 6,898 inv. (1901). Fabrikation af
åkerbruksredskap och vagnar.

Bech, Frederik Julius, norsk präst, f.
1758 på Fyn, kom 1784 till Norge, där han
beklädde åtskilliga prästerliga ämbeten, tills han 1804
blef stiftsprost i Odense. Redan följande året
återvände han till Norge som biskop öfver Akershus stift
och innehade detta ämbete till sin död, 1822. År
1814 var han ledamot af det urtima storting, som
afslöt föreningen med Sverige, 1817 blef han
prokansler för universitetet, och 1818 krönte han Karl
Johan i Trondhjems kyrka. Hufvudsakligast utmärkte
sig B. genom den smidighet, hvarmed han fogade
sig efter alla växlingar och förändringar. Han
började 1814 som Fredrik VI:s trogne undersåte, var
sedan en af Kristian Fredriks ifrigaste anhängare,
men närmade sig efter konventionen i Moss till Karl
Johan, som innan årets slut i honom egde en varm
beundrare. Dessa alltför påtagliga omkastningar
ådrogo honom en mängd förebråelser och tillvitelser,
som icke sällan funno sitt uttryck i Kristianias
tidningar. Såsom biskop gjorde han sig mest förtjänt
genom den omsorg han egnade skolväsendet i sitt
stora stift.
Y. N.

Bèche [bei’ʃ], Henry Thomas de la,
engelsk geolog, f. i London 1796, d. därstädes 1855,
var sedan 1839 chef för den då upprättade geologiska
undersökningen ("Geological survey") i
Storbritannien och Irland samt för den därmed förbundna
bergsskolan. B. var tillika direktor för "Museum of
practical geology", hvars rikhaltiga geologiska och
paleontologiska samlingar af honom grundlades, samt
för det geologiska sällskapet i London ("Geological
society"). Han hade dessförinnan gjort fleråriga
resor i Schweiz, Frankrike och på Jamaica. Bland
hans många skrifter må nämnas: A tabular view of
the classification of rocks
(1827), Sections and views
of geological phenomena
(1830), Geological manual
(1831), Researches in theoretical geology (1834),
Geological observer (1851) m. fl.
E. E.

Bec-Hellouin [bäkkellωã’], de, kommun i franska
dep. Eure, 21 km. n. ö. om staden Bernay. Omkr.
600 inv. B. är bekant för sitt gamla kloster, ett af
de vackraste i Normandie, grundlagdt 1034 af
Hellouin, herre till Bonneville-sur-Bec, samt för sin där
snart efteråt af Lanfranc, Anselm af Canterbury m. fl.
inrättade skola, som blef berömd öfver hela Europa.
Af klostret återstår ett högt, i 15:e årh. byggdt torn.

Becher, Johann Joachim, tysk kemist och
nationalekonom, f. troligen 1625 i Speier, företog
resor i Sverige, Holland och Italien, var därefter en
tid professor i medicin vid Mainz’ universitet och
lifmedikus hos kurfursten af Bajern, men utnämndes
1666 till kejserligt råd och medlem af
kommerskollegiet i Wien, hvarefter hans verksamhet gällde de
mest olikartade merkantila projekt, bl. a. guldmakeri.
Sedan han 1676 fallit i onåd vid kejsarhofvet,
tillbragte han resten af sitt lif i Holland och
Storbritannien samt slutade sin mycket äfventyrliga bana
i London 1682 eller 1685. – B:s skrifter äro
synnerligen många och olikartade. Inom kemien ligger
hans betydelse ej så mycket i faktiska upptäckter
som i systematisering och förklaring af förut
bekanta fakta. Enligt honom utgöras alla oorganiska
ämnen af några få enkla jordarter, nämligen
smältbar, brännbar och merkurialisk jord, representanter
för smältbarhet, brännbarhet och flyktighet. Dessa
trenne jordarter finnas, enligt honom, i alla metaller,
ehuru i olika förhållanden. I förening med vatten
bilda de salter, och i synnerhet bildas genom denna
förening en viss "ursyra", hvilken ingår såsom
beståndsdel i alla syror. B:s mening att i metaller och
brännbara kroppar ingår en brännbar jord, som vid
förbränningar bortdrifves, innehåller första
uppränningen till den af Stahl utbildade flogistiska kemien.
Bland B:s många kemiska arbeten är Physica
subterranea
(1669) det viktigaste. – Såsom
nationalekonom (kameralist) var B. en af de förnämste tyske
merkantilisterna. Som de fleste merkantilistiske
författare var han en ifrig beundrare af Holland och
hyllade handelsfriheten i princip, dock såsom vanligt
starkt modifierad af grundsatsen att det helas väl
går före den enskildes. Mot de tre farorna
"monopolium", "polypolium" (allas oordnade deltagande
i näringslifvet) och "propolium" (förköp) påyrkade
han statens vidsträckta ingripande eller rättare
statsproduktion, genom spannmåls- och varumagasin,
arbetshus och bank; en del af detta kom också till
utförande i Österrike. Hans åsikter härom äro
nedlagda i hans ekonomiska hufvudarbete, Politischer
discurs von den eigentlichen ursachen des auf- und
abnehmens der städte, länder und republicken
(1667,
6:e uppl. 1759); i det senare, encyklopediska verket
Psychosophia oder seelenweisheit (1678) ha hans
felslagna förhoppningar framkallat helt andra, delvis
kommunistiska yttranden. Se v. Erdberg-Krczenciewski,
"Johann Joachim Becher, ein beitrag zur
gesch. der nationalökonomik" (1896).
P.T.C.*
E.Hkr.

Becher, Alfred Julius, tysk revolutionär,
musiker, f. 1803 i Manchester, af tysk släkt, egnade
sig åt juridiska studier vid tyska universitet. Som
student blef han häktad för demagogiska stämplingar.
Senare slog han sig ned som advokat i Elberfeld,
blef därpå redaktör af en handelstidning i Köln och
utgaf sedermera i Düsseldorf en tidning för konst
och litteratur. Han blef 1838 professor i musikalisk
teori i Haag och 1840 i London professor vid en
musikalisk akademi. 1845 kom han till Wien, där
han utgaf en biografi öfver Jenny Lind (Jenny
Lind, eine skizze ihres lebens
, 2:a uppl. 1847).
Marsdagarna 1848 ryckte honom in i politikens
hvirfvel. Han blef medlem af den demokratiska
centralkommittén och (i juni) hufvudredaktör för det
revolutionära bladet "Der radikale". Efter
upprorets besegrande blef han fängslad, dömd till döden
och skjuten (23 nov. s. å.). B. var vän till
Mendelsohn och rätt verksam som kompositör och
musikskriftställare.

Bechgaard [-går], Julius, dansk tonsättare, f.
1843, elev af Leipzigs konservatorium 1859–61,
senare af Gade, har skrifvit en mängd pianostycken
och sånger äfvensom musik till Drachmanns
Strandbyfolk ("Strandbybor", Stockholm 1884) och operan
Frode (1893).
A. L.

Bechst., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för J. M. Bechstein.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free