- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1177-1178

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befolkningspolitik. (jfr Politik) - Befolkningsstatistik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan tillväxt fortginge i geometrisk progression
(= 1, 2, 4, 8, 16, 32, o. s. v.), alltså med en
ny fördubbling (ungefär) hvart 25:e år, under det
att en motsvarande ökning af underhållsmedlen icke
skulle kunna länge fortgå. Följden häraf måste blifva,
att folkmängdens ytterligare tillväxt hindras, resp.
den redan existerande folkmängden minskas, genom
elände och laster, farsoter, krig m. m., såvida icke
ett bättre förhållande mellan folkmängd och
underhållsmedel åstadkommes därigenom, att människorna
äfven med afseende på släktets förökande bruka sitt
förnuft.

Erfarenheten har hittills i väsentlig mån gifvit
Malthus rätt. Ännu har intet land i världen förmått
uppvisa en folkökning i den af honom – ungefärligen
riktigt – såsom (fysiologiskt) möjlig angifna
progressionen, och detta just emedan krig och farsoter, elände
och laster alltjämt bevisat sin – af Malthus klart
framhållna – "positiva" (folkmängden minskande)
eller "preventiva" (folkökning förebyggande) kraft.
Visserligen hafva vida fält öppnats för utvandringen,
och den ofantligt stegrade näringsfliten har visat
sig mäktig att på inskränkta rymder skaffa riklig
näring åt stora folkmassor, n. b. genom import af
lifsmedel från andra länder eller världsdelar.
Såsom en obestridd och orubblig sanning framstår
alltmer den satsen, att folkökningen och
folkmängdstätheten stå i det innerligaste samband med och äro
beroende af näringsmedlens riklighet och den
nationalekonomiska verksamhetens utvidgning. Gentemot dessa
faktorer sjunka direkta lagstiftnings- och
förvaltningsåtgärder ned till kraftlösa medel. Med erkännande
däraf hafva regeringarna i allmänhet öfvergifvit
tanken på att reglera folkmängdstillväxten annorlunda
än indirekt, t. ex. genom främjande af allmän
folkbildning och ett förbättradt rättstillstånd samt
öfver hufvud genom reformer i syfte att å ena sidan
höja de mindre bemedlade samhällsklassernas
ekonomiska, sociala och politiska ställning och å andra
sidan möjliggöra allt intensivare och mera rationellt
användande af territoriets naturkrafter och af
disponibelt (eget eller lånadt) kapital i den nationella
produktionens tjänst. Se vidare Malthusianism.
Jfr art. "Bevölkerungswesen" i "Handw. d.
staatswissenschaften"; särskildt om Malthus’ lära uppsatser
i Ekonomisk tidskrift 1903.
J. Lr.

Befolkningsstatistik. Föremålet för den
befolkningsstatistiska vetenskapen är människan såsom
medlem af det sig själf organiskt förnyande
människosläktet. Detta föremål behandlas naturligtvis äfven
inom många andra grenar af mänsklig forskning, men
sedt från statistisk synpunkt erbjuder det specifika
problem. Af de olika grenarna af statistiken (se
d. o.) är befolkningsstatistiken den enda, som ej
direkt delar sitt ämne med någon annan vetenskap.

Befolkningsstatistiken (äfven kallad
befolkningslära l. demografi) plägar fördelas i
tvenne hufvudafdelningar, allteftersom den behandlar
befolkningstillståndet (fr. état de la population, ty.
stand der bevölkerung) eller befolkningsrörelsen (fr.
mouvement de la population, ty. bewegung der
bevölkerung
). Den förra af dessa sysselsätter sig med
befolkningens antal och fördelning vid en viss
tidpunkt, den senare belyser dess förändringar, genom
tillkomst eller afgång m. m., från den ena tidpunkten
till den andra. Vid en kortfattad öfversikt är dock
oftast en fördel att ej alltför skarpt skilja mellan
dessa afdelningar, utan se de särskilda problemen
från båda synpunkterna. I det följande meddelas
blott några af de allmännaste hufvuddragen af ämnet;
närmare detaljer behandlas i artiklar om folkräkning,
äktenskapsfrekvens, födelsefrekvens, dödlighet och
utvandring.

Kännedomen om befolkningstillståndet inhämtas
genom folkräkningar (se d. o.). Ännu saknas dock
dylika eller äro de af otillfredsställande beskaffenhet
för Kina och större delen af Afrika m. fl. områden,
i fråga om hvilka man måste nöja sig med
beräkningar eller lösa uppskattningar. Människosläktets
hela numerär är därför ännu icke säkert känd, och
variationen mellan olika åsikter härom uppgår ännu
till ett hundratal millioner. Sannolikast är, att
människornas antal på hela jordklotet kan vid senaste
sekelskiftet anslås till omkr. 1,630 millioner. Ett
hundra år tidigare torde siffran hafva öfverstigit
1,000 millioner, – huru mycket låter sig ej
afgöra. Äfven närmast förutgående sekel (1700-talet)
torde hafva medfört en rätt betydlig tillväxt, så att
man gissningsvis nog skulle kunna antaga, att
människosläktet vid 1600-talets slut hunnit till mer än
3/4 milliard. För äldre tider saknas alla hållpunkter
för världsfolkmängdens beräknande. Sannolikt är
man benägen att underskatta folkmängden under
äldre tid. Före 1700-talet torde människosläktet
under jämförelsevis långa tidrymder hafva varit
tämligen stationärt i antal, d. v. s. att tillväxt å vissa
håll ungefärligen uppvägts af tillbakagång å andra.
I fråga om långt aflägsna tider må erinras, att
folkmängden i det gamla romerska riket, vid dess största
utbredning, i mycket rundt tal uppskattats till 100
millioner människor.

Inom de tre världsdelar, som i våra dagar äro
fullständigt tagna i besittning af den europeiska
kulturen, eller Europa, Amerika och Australien, lefde
vid 1700-talets början (om man då frånser Australien)
sannolikt mindre än 150 millioner människor, vid
1800-talets början 224 millioner och vid början af
1900-talet 556 millioner. Särskildt i Europa var
siffran för samma tre tidpunkter resp. 130 mill.,
187 mill. och 400 mill., – förstnämnda tal dock
blott en gissning.

Tillväxten eller aftagandet af människosläktet i
dess helhet beror naturligtvis endast och allenast af
förhållandet mellan födda och döda. I fråga om
särskilda länder och orter tillkommer ännu en faktor,
nämligen omflyttningen. Gissningsvis kan man f. n.
anslå de föddes antal på hela jordklotet till 43
årligen för hvarje tusental af folkmängden och de
dödes antal till 35 på tusen. Tillväxten skulle då
utgöra 8 om året på tusen, hvilket motsvarar
fördubbling på ungefär åttiosju år. Såsom nedan skall
visas, är det högsta tänkbara födelseöfverskottet
ungefär 45 på tusen, hvilken siffra naturligtvis aldrig
kunnat konstateras i verkligheten. Malthus’ ryktbara
förutsättning om en fördubbling på tjugufem år
kräfver ett årligt födelseöverskott af i det närmaste
30 på tusen, men äfven denna siffra är blott i ytterst
få fall påvisbar. I enskilda landsdelar kan man för
kortare årsserier möta siffror af 20 på tusen och
däröfver, men i Europa har intet folk ännu
veterligen kunnat under någon längre tid hålla sig
uppe vid 15 på tusen. Inom Europa i dess helhet
samt hvar och en af de större hufvuddelar, i hvilka
författaren plägat för detta ändamål indela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:19 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free