Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1179-1180 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befolkningsstatistik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världsdelen, har öfverskottstalet utgjort årligen på tusen
invånare:

Åren	Nord- västra Europa	Syd- västra Europa	Öst- Europa	Europa
1801–1840	9,0	5,2	8,2	7,6
1841–1860	8,8	5,0	7,0	7,1
1861–1880	10,8	4,8	10,5	9,0
1881–1890	11,2	5,6	13,5	10,6
1891–1895	11,3	5,0	11,9	10,0
1896–1900	12,5	5,8	15,3	12,0

Vid denna fördelning omfattar nordvästra Europa
de skandinaviska länderna och Finland, Brittiska
öarna, Nederländerna och Belgien, Tyska riket,
västra Österrike samt Schweiz; sydvästra Europa.
Frankrike, Italien, Spanien och Portugal; östra
Europa Ryssland, Ungern, Galizien-Bukovina och
Balkanhalfön. Nordvästra Europa innesluter alltså
de germanska folken, sydvästra Europa är nästan
uteslutande romanskt, och östra Europa omfattar
den stora massan af de slaviska folken jämte några
andra, mindre folkslag. – Tendensen till stegring
af den naturliga folkökningen är iögonenfallande,
utom för sydvästra Europa, hvars tal hålles ungefär
konstant därigenom att nedgången för Frankrike
motväges af uppgången i Italien. Talen här ofvan väcka
till lif spörsmålet huruvida omnämnda stegring kan
väntas fortsatt äfven under framtiden. För vår del tro
vi, att detta kan komma att ega rum under de
närmaste åren, men födelsetalets utpräglade nedgång, som
har all utsikt att fortfara, torde snart göra ytterligare
höjning af nativitetsöfverskottet omöjlig. Det
sannolika är, att det är de närmaste årtiondena, som få
bevittna maximum af den civiliserade världens
folkökning.

Nedåt har nativitetsöfvorskottets storlek
naturligtvis ingen gräns. Bland kulturfolken är dock de
föddes antal öfverallt högre än de dödes, med
undantag allenast för vissa delar af Frankrike, där
underskott förekomma, upp till 5 på tusen eller något
mera. Äfven Frankrike i dess helhet företer numera
stundom mortalitetsöfverskott, – i senare tid allt
oftare. Bland okultiverade folk torde födelsetalet i
regeln blott i ringa mån öfverstiga dödstalet. Där
dylika folk komma under europeiskt herravälde,
följer på införandet af social ordning ofta en stark
nedsättning af dödssiffran och därmed en betydlig
folkökning. Ett exempel härpå är ön Java, med 4
mill. invånare vid nittonde seklets början, men nu
28 mill., och ett kolossalt exempel erbjuder Brittiska
Indien.

Såsom ofvan antyddes, spelar i fråga om
folkökningen i olika länder och orter omflyttningen en
mycket betydande roll. Medan födelseöfverskottet
aldrig torde hinna till 45 på tusen och i nutidens
civiliserade länder håller sig omkring fjärdedelen
af detta belopp, kan naturligtvis den verkliga
folkökningens gränser såväl uppåt som nedåt förskjutas
i det oändliga. Dock uppåt endast för kortare tid.
En årlig folkökning af 50 på tusen (alltså 5 procent)
medför fördubbling på vid pass fjorton år och skulle,
fortsatt under ett århundrade, mer än hundrafaldiga
den ursprungliga siffran. En dylik tillväxt kan
således icke uppehållas mer än tillfälligtvis och å
smärre orter. Förenta staternas tillväxt under
nittonde seklet är världshistoriens mest gigantiska
exempel på en uppdrifven folkökning; likväl, har den
i genomsnitt stannat något under 25 på tusen och
numera nedgått till mindre än 20. Europas
medelökningstal för nittonde seklet når blott till 7,₆ på
tusen; f. n. har siffran höjt sig till omkr. 10, hvilket
motsvarar fördubbling på sjuttio år. För olika
perioder samt för de nyssnämnda tre hufvuddelarna
har tillväxtens tal utgjort årligen på tusen
invånare:

Åren	Nord- västra Europa	Syd- västra Europa	Öst- Europa	Europa
1801–1840	8,50	5,25	7,70	7,40
1841–1860	6,32	4,63	6,82	6,02
1861–1880	8,66	4,23	10,18	7,50
1881–1890	8,10	4,49	12,92	9,01
1891–1900	10,96	4,12	12,52	9,89

De slaviska folkens försteg och de romanska folkens
efterblifvenhet äro lika tydliga.

Storleken af en folkmängd mätes först af dess
förhållande till landets ytvidd – den s. k.
folkmängdstätheten. Utgångspunkten för denna
jämförelse är det faktum att (i Väst-Europa) vid pass
2/3 hektar jord pr invånare kräfves för alstrandet
af brödfödan och andra nödvändiga
landtbruksprodukter. En följd häraf är att i vår världsdels
jordbrukande distrikt folkmängden sällan når mycket
högre än till en siffra, som motsvarar hektartalet för
ytvidden. Europa i dess helhet, af i rundt tal 1,000
mill. hektars ytvidd, eger ej 1,000 mill. invånare,
utan 400 mill. Jordklotet i sin helhet, om nära 14
milliarder hektar land, eger blott något öfver 1 1/2
milliard invånare. – Inom industribygder finnes
naturligtvis icke ofvan antydda gräns för
folkmängdstätheten. Här är proportionen 2 invånare pr hektar
ingen sällsynthet. England i sin helhet lifnär å 13
mill. hektar en folkmängd af 32 mill. människor och
Sachsen på 1 1/2 mill. hektar nära 4 1/2 millioner.
Att Bengalen på 18 mill. hektar har 40 mill.
invånare, ehuru väsentligen ett jordbruksland, vittnar
om den tropiska naturens öfverlägsenhet i detta fall
öfver den tempererade.

Öfver hufvud träffas på jordklotet tre stora
områden med en mycket tätt samlad folkmängd:
dessa äro det egentliga Kina om 400 mill. hektar och
med en folkmängd af 380 mill. människor. Främre
Indien, öfver 400 mill. hektar och inemot 300 mill.
inv., samt västra, mellersta och södra Europa, 270
mill. hektar med 240 mill. inv. Dessa trenne
områden upptaga tillsammans blott åtta procent af
jordklotets landvidd, men inom dem är samlad
betydligt mer än hälften af hela människosläktet. Å
andra sidan finnas på jordklotet flera tusen millioner
hektar med en så utomordentligt gles befolkning, att
folkmängden icke uppgår ens till hundradelen af
hektartalet för ytvidden. Det nordliga Ryssland,
Sibirien, ryska Transkaspien, Mongoliet och det
kinesiska Turkestan på ett håll, Saharaöknen på ett
annat, Brittiska Nord-Amerika jämte åtskilliga stater
och territorier i den amerikanska, västern äfvensom
Alaska samt till sist det Australiska fastlandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>