- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1191-1192

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befordran - Béfort - Befrakta - Befruktning. 1. Zool.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillsättas utan ansökan, och de, för hvilkas
erhållande ansökan fordras. Till de förra höra högre
ämbeten inom förvaltningen och domarkåren samt
alla rent militära befattningar. Tjänster, som
tillsättas efter ansökan, skola först förklaras lediga,
ansökningar skola inlämnas, förslag skall upprättas,
och slutligen sker utnämnandet. Det är just vid
upprättandet af förslaget och vid utnämningen, som
tillämpningen af de ofvan anförda
befordringsgrunderna kommer i fråga. Beträffande vissa tjänster
förekomma ock särskilda åtgärder, som skola följa
efter förslaget, men föregå tillsättningen. En sådan
är det yttrande om de sökandes skicklighet och
kompetens, som i vissa fall skall afgifvas af särskild
myndighet; en annan är afgifvandet af förord åt
någon af de å förslaget uppförde, hvilket afgifves
af samma myndighet, som upprättat förslaget.
Denna åtgärd härleder sig utan tvifvel därifrån, att
man ansett ordningen å förslaget vara beroende af
mera formella omständigheter och att därför en
afvikelse därifrån på materiella grunder kunde komma
i fråga – en uppfattning, som dock ej är riktig,
emedan alla omständigheter, som grundlägga en
persons förtjänst och skicklighet, böra tagas i
betraktande vid förslagets upprättande och bestämma
det rum, som skall tilldelas hvar och en af de
där uppförde. För öfrigt har en sökande rätt att
anföra besvär öfver ett upprättadt förslag äfvensom
öfver en utnämning, som icke skett af konungen.
Jfr art. Tjänstebetänkandet och Naumann,
"Sveriges statsförfattningsrätt", II (1880).

Béfort [-får], stad och fästning i Frankrike. Se
Belfort.

Befrakta, sjöv., hyra ett fartyg eller del däraf
till öfverförande af varor eller personer från ett ställe
till ett annat. Det fartyg, som uthyres, säges vara
befraktadt; redaren eller befälhafvaren, då han
å den förres vägnar uthyr fartyget, kallas
bortfraktare; den, till hvilkens förfogande fartyget
upplåtes, benämnes befraktare; den erlagda
betalningen kallas frakt; själfva kontraktet
kallas frakt-aftal, fraktslut eller
certeparti, och rättsförhållandet i sin helhet
befraktning.
R. N.*

Befruktning. 1. Zool. Den könliga (sexuella)
fortplantningen förutsätter tillvaron af två
olikartade, inom fader- och moderorganismen utvecklade
köns- l. fortplantningsceller, nämligen sädes- och
äggcellerna. Föreningen af sädes- och äggcell benämnes
befruktning. Denna är antingen en inre eller en
yttre. En inre befruktning eger rum hos flertalet
ryggradsdjur; hos människan och öfriga däggdjur
sammanträffa sädes- och äggceller i öfre delen af
äggledarna. Den yttre befruktningen, den enklare och
ursprungligare formen, förekommer hos i vatten
lefvande ryggradslösa djur, hos flertalet fiskar och
amfibier; båda slagen af könsceller, frambragta i mycket
stor mängd, läggas i vattnet, hvarest befruktningen
försiggår.

Enär sädescellerna, för att tillvägabringa
befruktningen, måste kunna förflytta sig och uppsöka ägget,
äro de alltid synnerligen små och i allmänhet
försedda med särskild rörelseapparat. Hos det stora
flertalet djur hafva de formen af en gisselcell: de
bestå af ett ovalt eller rundt, tillplattadt eller
cylindriskt "hufvud", som står i förbindelse med en
längre eller kortare svans, genom hvars oupphörliga,
svängande rörelser sädescellen framdrifves. I
enskildheter finnas stora olikheter hos olika djur. (Jfr
Spermatozoer.) Hos människan mäter detta
"hufvud" ej mer än ungefär 0,006 mm. i längd.
Förr antogos sädescellerna på grund af sin
rörelseförmåga vara själfständiga djur, och däraf härleder
sig benämningen sädesdjur (animalcula seminis,
spermatozoer, zoospermier
). Förr antogs allmänt, att
"hufvudet" blott motsvarade cellens kärna. Numera
är det dock ådagalagdt, att hufvudet nästan alltid
består af två skilda delar: en främre, som delvis
består af protoplasma och stundom innehåller en
annan af cellens väsentliga beståndsdelar, centrosomet,
och en bakre, som stundom uteslutande motsvarar
cellkärnan.

Liksom sädescellen är ägget likvärdigt med en
cell och består såsom hvarje sådan af två
hufvudbeståndsdelar: protoplasmat, här kalladt äggulan,
och kärnan, som benämnes groddblåsan. Som det
är äggen, hvilka åtminstone under organismens
tidigaste utvecklingsskede hafva att sörja för dess
näring, måste de rikligen utrustas med näringsämnen
och erfordra före befruktningen en starkare tillväxt
samt rikligare nutrition än sädescellerna, hvarför de
ock frambringas i mindre antal än dessa, på samma
gång de alltid äro mycket större. Ägget undergår
en serie förändringar för att bli moget till befruktning.
Dess kärna delar sig två gånger, hvarvid för hvarje
gång den ena kärndelen jämte en ringa mängd
protoplasma utstötes. Denna delningsprocess gifver
alltså upphof till tre delningsprodukter, som äro af
mycket olika storlek: den största är det egentliga
ägget med största delen af protoplasmat och
återstoden af kärnan; de andra två äro de s. k.
riktningskropparna, hvilka torde vara att anse som
rudimentära ägg. Sedan dessa någon tid legat fästade
vid äggets periferi, försvinna de helt och hållet.
Rörande de förändringar äggets kärna vid denna
delning undergår äfvensom rörande motsvarande förlopp
vid sädescellens mognad hänvisas till Cell och Ägg.

Själfva befruktningen inledes därmed att
sädescellen tränger in i ägget. Den förra genomborrar
det hölje, som vanligen omgifver ägget, för att komma
till ytan af äggets protoplasma. Som ägghöljet hos
många djur (fiskar, insekter) är hårdt och
ogenomträngligt, är det försedt med en särskild öppning
(mikropyle) för sädescellernas insläppande.
Visserligen kunna flera sädesceller intränga i höljet, men
in i äggprotoplasmat kommer under normala
förhållanden, då ägget är fullt lifskraftigt, blott en
sädescell. Mot den sädescell, som vunnit ett om än aldrig
så litet försprång framför de andra, närmar sig ett
litet utskott af äggprotoplasmat, och genom detta
utskott kan sädescellen vandra in i äggets inre.
Ägget förmår på flera sätt att skydda sig mot
inträngandet af flera än en sädescell; ofta sker detta
därigenom, att från äggprotoplasmats yta afsöndras
en hinna, som, sedan den gynnade sädescellen
inträdt, förhindrar de öfriga att komma in i
protoplasmat. Dock intränga i flera insekters och
ryggradsdjurs stora ägg äfven under normala
förhållanden flera sädesceller; men äfven här är det blott en
sädescell, som åstadkommer befruktningen, medan de
öfriga förr eller senare upplösas. Sedan sädescellen
kommit in i äggprotoplasmat, uppsugas svansen och
sädescellens protoplasma af ägget, medan sädescellens
kärna och centrosom vandra fram till äggkärnan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free