Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Begrafningsplats - Begrepp - Begrepps-skrift - Beguiner - Begum - Begynnelseljud. Se Uddljud. - Begär. Se Vilja. - Beh - Behagets gudinnor. - Behagels, Otto, tysk germanist. - Behaglig tid - Bahaim, Martin, tysk kosmograf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t. ex. i Alsnö stadga såsom edsörebrott, ett
stadgande, som bibehölls under flera århundraden. Så
var det ock förbjudet att å kyrkogård gripa någon,
som flytt dit för frids skull. Detta oaktadt, voro de
kristna begrafningsplatserna länge föga tilltalande ur
estetisk synpunkt. I nyare tid har man börjat anordna
begrafningsplatserna i parkstil. Många kyrkogårdar
äro numera äfven rika på monumentala prydnader.
Främst märkes Père-Lachaise i Paris.
Begrepp, filos. 1. Psyk. Begreppet är en
själsfunktion, om hvilken för närvarande de psykologiska
åsikterna äro mycket olika. Mot hvarandra stå såsom
skarpast motsatta å ena sidan den rationalistiska
uppfattningen, som ytterst härstammar från Platons
idélära, och å den andra en modern empirisk nominalism,
grundlagd af Berkeley och i på olika sätt modifierad
form upptagen af flertalet nutida psykologer, såsom
Wundt, Ribot, Höffding m. fl. Den förra åsikten,
som i Sverige representeras af Boström och hans
lärjungar (och som i första upplagan af detta arbete
framställdes af L. H. Åberg), fattar begreppen
såsom en sorts idealform af förnimmelser, ja, den
sanna verkligheten såsom gifven i och med dem.
Man kan därvid anknyta uppfattningen till betydelsen
i vårt språk af ordet "begripa". Att begripa något,
det är att hafva däraf en fullt klar och tydlig
uppfattning, i motsats hvaremot då alla andra
förnimmelser antagas vara mer eller mindre dunkla och
otydliga. Därmed är begreppet fattadt såsom den
formellt fullkomliga förnimmelsen. Identifieras sedan
den begreppsmässiga kunskapen med vetandet, blir
begreppet ock fattadt såsom den reellt fullkomliga
förnimmelsen, såtillvida att den innebär en nödvändigt
sann kunskap, d. v. s. en uppfattning, som innebär
visshet om att saken måste vara sådan, som den
därvid fattas. Härifrån är då ej långt till det
antagandet, att begreppets innehåll är det sant varande,
vare sig att detta såsom af Platon hypostaseras till
en själfständig idévärld, eller såsom af Aristoteles och
senare tiders rationalister fattas såsom det väsentliga
i verkligheten. De mänskliga begreppens egenskap
att vara abstrakta uppfattningar af det i en åskådlig
mångfald lika och gemensamma anses då ej vara
något, som nödvändigt tillhör dem såsom begrepp,
utan en brist, som vidlåder dem såsom mänskliga.
– Den motsatta uppfattningen går däremot ut från
empirisk psykologisk synpunkt och gör gällande, att
våra förnimmelser alltid äro åskådningar eller ur dem
genom abstraktion vunna allmänföreställningar, de
s. k. begreppen. Klarheten och tydligheten kunna då
ej blifva något för begreppet utmärkande. Uttrycken
i fråga äro närmast hämtade från åskådningarnas
område; åskådningen kan såsom sådan ega sin
särskilda art af klarhet och tydlighet. Skola dessa
uttryck tillämpas på begreppen, beteckna de hos dem
något, som är en följd af dessas abstrakthet,
nämligen möjligheten att fatta alla dessas
innehållsmoment, särskilda från hvarandra. Detta främjar
uppfattningen af nödvändighet, men nödvändighet
tillkommer ej begreppet såsom sådant, utan endast
omdömet, ity att först i och med detta något fattas
såsom sant eller falskt. Någon garanti för att man
med begreppet når det väsentliga ligger därför ej i
begreppet såsom blott sådant, utan man kan göra
sig begrepp äfven om en blott fantiserad verklighet.
Nominalismen (se d. o.) går ännu ett steg längre i
denna riktning, i det att den rent af nekar tillvaron
af abstrakta begrepp, förmenande, att alla
förnimmelser äro konkreta, vare sig individualförnimmelser
eller s. k. schemata (se d. o.). De, som ej vilja
gå till denna ytterlighet, försvara antagandet af
begreppen såsom en särskild art af förnimmelser
därmed, att dessa skilja sig från
individualföreställningarna genom att de äro abstrakta, från schemata
genom att de äro fixa, i det att de nämligen till sitt
innehåll bestämmas genom definition (se d. o.). Det
medgifves, att det abstrakta begreppet aldrig fullt
frigöres från de konkreta åskådningar, ur hvilka det
utvecklats genom abstraktion; den sväfvande,
schematiska föreställningsbilden omgifver i vår uppfattning
alltid det motsvarande begreppet, ungefär såsom på
ett visst utvecklingsstadium återstoden af nebulosan
omgifver den fasta himlakroppen. Men för så vidt
begreppet kan definieras, särskiljer man dock dess
innehåll från de växlande, konkretare föreställningar,
som åtfölja detsamma.
2. Log. I logiken fattas begreppet såsom en af
tankeformerna vid sidan af omdömet och slutledningen
(se d. o.). Från dem skiljes begreppet såsom den
tankeform, i hvilken det tänkta fattas såsom en enhet,
under det att i de båda andra tankeformerna i det
tänkta olika mångfaldsmoment från hvarandra
särskiljas och dock hänföras till hvarandra. Så är t. ex.
tanken "triangel" ett begrepp, tanken "trianglar äro
figurer" däremot ett omdöme. I den psykiska
utvecklingen går omdömet före begreppet, så att detta
därför kan betraktas såsom en fixerad produkt af
föregående omdömesverksamhet.
S–e.
Begrepps-skrift. Se Ideografi.
Beguiner. Se Beginer.
Begum (ind.), hederstitel för furstinnor och andra
kvinnor af hög börd i Indien.
Begynnelseljud. Se Uddljud.
Begär, filos. Se Vilja.
Beh, vikt i Burma, = 1,035 gr.
Behagets gudinnor. Se Chariter.
Behaghel, Otto, tysk germanist, f. 1854 i
Karlsruhe, blef professor i tysk filologi 1883 vid Basels
och 1888 vid Giessens universitet. Han har
ombesörjt editioner af Heinrich v. Veldekes "Eneit"
(1882) och af "Heliand" (s. å.) samt författat
det förtjänstfulla populärvetenskapliga arbetet Die
deutsche sprache (1886, 3:e uppl. 1904), Syntax des
Heliand (1897), Geschichte der deutschen sprache
(i "Pauls grundriss", 2:a uppl. 1897) m. m. Han
uppsatte 1880 tills. med F. Neumann
"Litteraturblatt für germanische und romanische philologie"
och var dessutom utgifvare af "Germania" från 1888
till 1892, då tidskriften med 37:e bandet
upphörde.
(A. E.)
Behaglig tid, lämplig tid; godtyckligt bestämd
tid. I kameralspråket förekommer detta uttryck i
åtskilliga sammanställningar: behaglig tids
förläning, behaglig tids förläningsspannmål, behaglig
tids vederlag m. fl.
Behaim, Martin, tysk kosmograf, f. omkr. år
1459 i Nürnberg, i en patricisk köpmansfamilj (nu
friherrlig). Under sin första ungdom torde han
hafva inhämtat en del astronomiska och nautiska
kunskaper af Regiomontanus (se d. o.), som 1471
–75 i Nürnberg hade en verkstad för förfärdigande
af astronomiska och nautiska instrument. Men redan
tidigt lämnade B. Tyskland och kom som köpman
till Nederländerna, där han hade sin verksamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
