Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belcikowski, Adam, polsk kritiker och dramatisk författare - Belcke, Friedrich August tysk basunvirtuos - Belcredi, Richard, österrikisk statsman - Beldenak, biskop Jens Andersens binamn - Beldonne l. Belldonne - Bele - Beled el-Makzen - Beled Siba - Belem - Belemnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven skrifvit årsöfversikterna af den polska
litteraturen i "The Athenaeum". Bland B:s många
dramatiska arbeten, som äro af olika värde, må nämnas:
Franceska da Rimini (1873) och Kung Mieczyslaw II
(1876).
A–d J.
Belcke, Friedrich August, tysk
basunvirtuos, f. 1795, d. 1874, var 1816–58
kammarmusikus i Berlin. 1815 lät han höra sig på basbasun,
hvilket instrument han införde i konsertsalongen.
Äfven på kromatiskt tenorhorn nådde han stor
färdighet. Han konserterade i Stockholm 1838.
A. L.
Belcredi, Richard, grefve, österrikisk statsman,
tillhörande en mährisk, från Italien härstammande
adelssläkt, f. 1823, d. 1902, studerade juridik och
egnade sig sedan åt statens tjänst, hvari han 1864
steg till ståthållare i Böhmen. Såsom deputerad i
riksrådet, 1861–63, uppträdde han ifrigt för de
feodala och klerikala intressena. Efter Schmerlings
störtande, 1865, blef B. minister-president, och hans
ministär, hvars egentliga själ var grefve Moritz
Eszterházy, sökte i strängt konservativ anda
återställa absolutismen och konkordatets herravälde samt
förhjälpa de feodala och klerikala intressena till seger
öfver de liberala. Ännu under 1866 års krig sökte
B. förverkliga detta syfte. Krigets olyckliga utgång
och de författningstrogna landtdagarnas opposition
mot B:s planer att regera dem förutan ("die
sistierungspolitik") föranledde hans fall (febr. 1867),
sedan Beust inträdt i ministären och med framgång
börjat arbeta för en alldeles motsatt, s. k.
utjämnings-("ausgleichs"-)politik. Efter lång tids
tillbakadragenhet återinträdde B. 1881 i det offentliga lifvet
som president för "Verwaltungsgerichtshof" (1881
–95) och lifstidsmedlem af herrehuset.
Beldenak, binamn på Odense-biskopen Jens
Andersen (se d. o.).
Beldonne l. Belledonne [bäldå’nn],
bergmassiv i franska depart. Isère, ö. om Grenoble, med
tre spetsar, af hvilka den mellersta når 2,981 m.
och i följd af den vackra utsikten ofta bestiges af
turister.
Bele. 1. Nord. myt. En jätte, som med ett
hjorthorn dödades af Frej, hvarför denne kallas
"Beles bane" och "Beles fiende". – 2. En konung
i Sygnafylke (Sogn) i Norge. Han och hans tre barn,
Helge, Halfdan och Ingeborg, omtalas utförligt i
Fritjofs saga.
Beled el-Makzen, en del af Marokko (se d. o.).
Beled Siba, en del af Marokko (se d. o.).
Belém [belä’*], af Betlehem. 1. Förstad till
Lissabon, v. om den egentliga staden. – 2. B.
(fullständigt S. Maria de Belém do Grão
Pará), officiellt namn på hufvudstaden i brasilianska
staten Pará (se d. o.).
Belemnit (grek. belemnon, ty. donnerkeile,
teufelsfinger), paleont., vätteljus. I allmänhet förstår
man under detta namn endast den cigarrformade
bakre delen af hithörande organismers skal, hvad i
den beskrifvande paleontologiska litteraturen kallas
rostrum (spröt; fig. 1, r.). Rostrum, som i öfre
ändan har en trattlik fördjupning, alveol, utgöres
af en solid kalkkropp, bildad af ett antal
koncentriska lager, som sammansättas af fina, från
apikallinjen mot periferien radierande kalcitprismor af
gulaktigt brun färg. Apikallinjen, den linje, som
förenar alveolartrattens djupaste parti med rostrums
nedre spets, ligger ej i medianplanet, utan närmare
buksidan. I alveolen insköt sig en sedermera
vanligtvis utfallen och förstörd, kägelformad
skalbildning, fragmokon (fig. 1, fr.), som genom
urglasliknande tvärväggar afdelas i skilda kamrar,
förbundna medelst en nära buksidan gående sifo.
Ryggpartiet af fragmokonen fortsatte sig i en tunn,
bladliknande sköld, proostracum (fig. 1, pr.),
hvilken, innesluten i djurets rygghud, sannolikt
sträckte sig ända fram till främre mantelranden.
På rostrums yta ser man ofta intryck efter mantelns
kärlförgreningar; rostrum är nämligen afsöndradt af
 |
| Fig. 1. Rekonstruktion af ett belemnitdjur, r. rostrum, fr. fragmokon, pr. proostracum, tr. tratt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
