- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1265-1266

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belisarius, härförare i Justinianus I:s tjänst. - Belit, assyrisk gudinna. - Belize l. Balize - Beljak - Bel-kapkapu, assyrisk härskare - Bel-kudur-usur, assyrisk konung - Bell, Andrew, skotsk pedagog - Bell, John, Skotsk kirurg och anatom - Bell, Charles, skotsk kirug, anatom och fysiolog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dara, men led 531 ett nederlag vid Callinicum,
hvilket föranledde hans återkallande till
Konstantinopel. Där kufvade han 532 det farliga s. k.
nikaupproret (se d. o.) och räddade därigenom
Justinianus’ vacklande tron. 533–534 intog B. det
vandaliska riket (i Afrika) och förde dess siste konung,
Gelimer, med sig, när han som triumfator intågade
i Konstantinopel. När kort därpå krig utbröt mellan
Justinianus och östgoterna, som innehade Italien och
Sicilien, fick B. befälet öfver den kejserliga hären,
intog först (535) Sicilien, gick därpå öfver till
Italien samt eröfrade Neapel och Rom, hvilken senare
stad han i mer än ett år (537–538) försvarade mot
en öfverlägsen gotisk här under konung Vitiges’ eget
befäl. Äfven Ravenna föll (540) i Belisarius’ händer.
Omsider slöt då Vitiges med B. i Ravenna (s. å.) ett
fördrag, enligt hvilket hela Italien såsom ett
oberoende rike öfverlämnades åt den senare. Men B.,
som själf ej hyste några äregiriga planer, återvände
till Konstantinopel med Vitiges som fånge och
lämnade sin nya eröfring i kejsarens händer. De
förbittrade östgoterna grepo då åter till vapen under en
nyvald konung, Totila. B., som under tiden stridt
mot perserna och därunder ådragit sig kejsarens onåd
samt 542 hemkallats, sändes emellertid 544 åter till
Italien. Där fann han den östromerska hären
fullständigt demoraliserad. Likvisst, och ehuru han ej
fick tillräckligt understöd, bibehöll han sig i fem år
och lyckades till och med bemäktiga sig Rom; men
då hans böner om verksammare bistånd hemifrån
lämnades utan afseende, begärde och fick han 548
sitt afsked, hvarefter han lefde som privatman. Ännu
en gång kom han i tillfälle att visa sin kejsare en
stor tjänst, då han vintern 558–559 i spetsen för en
i hast uppbådad landstorm segerrikt tillbakaslog ett
anfall af bulgarerna, som ryckte fram mot Konstantinopel.
En tid därefter (562) blef han falskeligen
anklagad för deltagande i en sammansvärjning samt
beröfvad friheten och sin egendom. Sedan han
bevisat sin oskuld, frigafs han, men dog kort
därefter, 565. – Senare skriftställare hafva på
flerfaldigt sätt vanställt B:s historia. Bl. a. berättas
det, att kejsaren lät blända honom och att B. sedan
vandrade omkring som tiggare på Konstantinopels
gator. Denna uppgift är fullkomligt ohistorisk och
har ingen annan grund än det faktum, att B.
upprepade gånger föll i onåd och ständigt var föremål
för misstankar vid hofvet. B:s lefnad har varit ett
älsklingsämne för skalder och konstnärer. Marmontel
gjorde honom till hjälte i en roman, Rotrou i en
tragedi, Donizetti i en opera; berömd är Gérards
tafla "Den blinde Belisarius".

Litt.: Lord Mahon, "Life of Belisarius" (1848),
Hodgkin, "Italy and her invaders" III–IV (1885
ff.), och Pflugk-Harttung, "Belisarius’ vandalenkrieg"
(i Sybels Hist. zeitschr. 1889).
S. F. H.*

Belit, assyrisk gudinna, Assurs gemål, identifierad
med Ištar. Se Assyrien, sp. 265.

Belize [beli’s] l. Balize, hufvudstad i brittiska
Honduras i Central-Amerika, i en sumptrakt, vid
mynningen af en liknämnd flod. 9,113 inv.,
däribland omkr. 400 hvita. I närheten ligger fästet
S:t George, som engelsmännen byggde på ballast,
hvarigenom de kringgingo överenskommelsen med
spanjorerna att ej bygga fästningar på landets jord.

Beljak, slovenska namnet på staden Villach, i
österrikiska landskapet Kärnten.

Bel-kapkapu, assyrisk härskare. Se Assyrien,
sp. 255.

Bel-kudur-usur, assyrisk konung. Se Assyrien,
sp. 256.

Bell [be’l], Andrew, skotsk pedagog, f. 1753
i S:t Andrews, graduerades vid därvarande
universitet, tillbragte därefter några år i Amerika
och fick 1789 prästerlig anställning i Madras i
Indien. Sistnämnda år tillika föreståndare för det
militära barnhuset i Madras, utbildade han där efter
en hinduisk idé den s. k. växelundervisningsmetoden.
Efter hemkomsten till England beskref han denna i
ett arbete, An experiment in education (1797, flera
uppl.), som dock icke tilldrog sig någon allmännare
uppmärksamhet. Enligt uppgift oberoende af B.,
började kväkaren Joseph Lancaster 1798
använda en liknande metod, och det uppseende han
väckte föranledde B. att häfda sina anspråk såsom
förste uppfinnare. Enär dissenters slöto sig till
Lancaster, hvars skolor stodo öppna för alla
kyrkosamfund, samlade sig episkopalkyrkans män i stället
omkring B. och läto honom införa sin metod i den
anglikanska kyrkans fattigskolor. B. verkade för
metoden genom flera nya arbeten samt företog för
att främja dess utbredning resor i Frankrike och
Schweiz. Han dog 1832 i Cheltenham. I sitt
testamente bestämde han, att en stor del af hans
efterlämnade ansenliga förmögenhet skulle användas till
upprättande af växelundervisningsskolor. Hans
förtjänster om folkundervisningen ansågos så stora, att
han på grund häraf begrofs i Westminster abbey.
Se Southey, "Life of the rev. Andrew Bell" (1844).
Jfr Lancaster (Joseph) och Växelundervisning.
Frv Brg.

Bell [be’l], 1. John B., skotsk kirurg och anatom,
f. 1763, d. 1820, öppnade 1790 i Edinburgh en privat
anatomisal och höll där mycket besökta föreläsningar.
B. författade System of the anatomy of the human
body
(1793–98, 6:e uppl. 1834), Discourses on
the nature and cure of wounds
(1793–95) och
Principles of surgery (1801 och 1826–28). Dessa
arbeten äfvensom det stora anatomiska planschverket
Illustrating of the anatomy of the human body (1794–1804)
ställa B. i främsta ledet af hans samtids
anatomer.

2. Charles B., den förres broder, skotsk kirurg,
anatom och fysiolog, f. 1774, d. 1842 som professor
i Edinburgh, var icke allenast en skicklig praktisk
kirurg och anatom, utan äfven en framstående
författare. Bland hans arbeten må nämnas System of
operative surgery
(1807–09 och 1814), Surgical
observations
(1816–17), The hand, its mechanism
and vital endowments
(i "Bridgewater treatises",
1834; 7:e uppl. 1865; öfversatt på svenska under
titeln "Handen, hennes sammansättning och förrättningar,
betraktade såsom bevis för en gudomlig plan",
1842), The anatomy and philosophy of expression
as connected with the fine arts
(1844, 6:e uppl.
1872) m. fl. Det uppgifves att B. varit den förste,
som uppvisat att de främre ryggmärgsrötterna
innehålla endast motoriska nerver och de bakre endast
sensibla nerver, och lagen härom har därför allmänt
betecknats såsom den bellska lagen. Emellertid
var icke B., utan Fr. Magendie den verklige
upptäckaren af ifrågavarande sakförhållande, ehuru B.
i en 1821 utgifven skrift med orätt tilldelade sig
äran af denna upptäckt.
R. T–dt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0675.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free