- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1273-1274

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellegarde, Heinrich von - Belle-ile - Belleisle, Charles Louis Auguste Fouquet - Belleisle, Louis Charles Armand Fouquet - Belle isle. Se Belle isle-sundet. - Belle isle-sunde - Bellek - Bellenz - Bellermann, tyska musiklärde. 1. Johann Friedrich. 2. Gottfried Heinrich - Bellermann, Ferdinand, tysk landskapsmålare - Bellerofon, son af Glaukos eller Poseidon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i österrikisk tjänst, stred 1788 med utmärkelse mot
turkarna och blef 1792 generalmajor. Sedan deltog
han i de första fälttågen mot fransmännen, blef
1796 fältmarskalk-löjtnant och afslöt 1797 jämte
Merveldt vapenstilleståndet i Judenburg och
fredspreliminärerna i Leoben. Äfven i det andra
koalitionskriget mot Frankrike var B. verksam. 1806
blef han fältmarskalk, kämpade 1809 vid Aspern
och Wagram, öfvertog på hösten 1813 befälet öfver
den österrikiska hären i Italien, besegrade flere
gånger Murat och afslöt (apr. 1814) en konvention
med vicekonungen Eugène. B. var 1806–08 samt
1809–13 generalguvernör i Galizien samt utöfvade
efter 1814 samma ämbete i Lombardiet och Venezien.
1820–25 var B. president i krigshofrådet samt
stats- och konferens-minister. Jfr K. v. Smola,
"Leben des feldmarschalls Heinrich, graf v. B."
(1847).

Belle-île [bälil], ö i Atlantiska oceanen, vid
Frankrikes västkust, tillhörande franska dep.
Morbihan. 89,6 kvkm. 9,771 inv. (1901). B. är
omgifvet af klippor, men i sitt inre rikt på fruktbart
åker- och ängsland. Åkerbruk, boskapsskötsel, fiske
(sardeller) och saltberedning äro hufvudnäringarna.
Ön innehades från 1658 af Ludvig XIV:s
finansintendent Fouquet, hvars sonson efter den bar
namnet grefve, sedan hertig, af Belleisle (se d. o.) samt
1718 afstod den till kronan mot grefskapet Gisors.
Hufvudorten Le Palais har ett starkt citadell, som
ofta varit användt till statsfängelse.
J. F. N.

Belleisle [bälil]. 1. Charles Louis
Auguste Fouquet
, hertig af B., pär och marskalk
af Frankrike, f. 1684, d.
1761, utmärkte sig i
spanska arfföljdskriget och
visade sig vid flera tillfällen
såsom en skicklig
diplomat. 1732
generallöjtnant, bidrog han
väsentligt till den för Frankrike
fördelaktiga freden i Wien
1735. Kardinal Fleury
skänkte honom sitt fulla
förtroende. Han blef
guvernör öfver Metz och de
tre lothringska
biskopsstiften, hvilken befattning

illustration placeholder


han bibehöll till sin död. Under österrikiska
arfföljdskriget intog B. Prag 1741, men måste, sedan
Preussen slutit fred med Österrike, 1742 utrymma staden
och verkställde midt igenom fiendens trupper ett
skickligt återtåg till Eger. 1746 fick han befälet i
Italien och upphöjdes efter freden 1748 till hertig
och pär. 1753 trädde han i spetsen för
krigsförvaltningen, som han förestod till sin död. I Metz
grundlade han en vetenskapsakademi. Jfr Belle-île.

2. Louis Charles Armand Fouquet,
grefve de B., den förres broder, bekant under namnet
chevalier de B., utmärkte sig likaledes på
slagfältet och i diplomatien. Han stupade 1746 under
ett försök att intränga i Piemonte.

Belle isle. Se Belle isle-sundet.

Belle isle-sundet [be’l-ai’l-] skiljer Newfoundland
från Labrador. I dess norra del ligger den lilla,
engelsmännen tillhöriga ön Belle isle, där en vaktpost
finnes för att komma skeppsbrutna till hjälp.

Bellek [beli’k], stad i Irland. Se Ballina.

Bellenz, stad i Schweiz. Se Bellinzona.

Bellermann, tyska musiklärde. 1. Johann
Friedrich B.
, f. 1795, d. 1874,
gymnasiedirektor i Berlin 1847–68, gjorde sig högt förtjänt om
den antika musikhistorien genom sina skrifter Die
hymnen des Dionysios und Mesomedes
(1840),
Anonymi scriptio de musica etc. (1841) och Die
tonleitern und musiknoten der griechen
(1847). – 2.
Gottfried Heinrich B., den förres son, f.
1832, d. 1903, blef 1861 k. musikdirektor, 1866
musikprofessor vid universitetet i Berlin och 1875
medlem af akademien. Han har komponerat
vokalmusik af flera slag, men blifvit mera ansedd genom
sina skrifter Die mensuralnoten und taktzeichen des
15. und 16. jahrhunderts
(1858) samt den på Fux’
"Gradus ad parnassum" hvilande läroboken Der
kontrapunkt
(1862).
A. L.

Bellermann, Ferdinand, tysk
landskapsmålare, f. 1814, d. 1889, professor i Berlin, är mest
bekant för sina norska berglandskap och sina
"botaniskt korrekta" framställningar af Syd-Amerikas
tropiska vegetation.

Bellerofon (grek. Bellerophõn l. Bellerophóntes,
lat. Bellerophon, Bellerophontes), grek. myt., son

illustration placeholder
Bellerofon och Pegasos (antik relief).


af Glaukos eller Poseidon, nödgades på grund af
ett dråp fly från Korint till konung Proitos i Tiryns.
Dennes maka Anteia (eller Sthenoboia) intogs af
en brottslig kärlek till den fagre hjälteynglingen;
och när han visade henne tillbaka, beskyllde hon
honom inför sin make för att ha velat locka henne
till otrohet. Då sände Proitos honom med en hopviken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:46 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free