- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1295-1296

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bello, Andrés, sydamerikansk författare - Belloguet, Dominique Francois Louis, baron Roget de B. - Bello Horizonte - Bellona (Duellona), romarnas krigsgudinna - Belloor - Belloqska röret, kirurgisk instrument - Bellot, Joseph René, fransk sjöofficer och polarfarare - Bellot-sundet - Bellovacis - Bellovaker - Bellows, Henry Whitney amerikansk präst - Bellow falls i Connecticut - Belloy, Pierre Laurent Buirette de,fransk sorgspelsförfattare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans diktning råda allvarlig höghet, osökt
elegans och ren språkbehandling. B. var en
civilisationens bärare, hans verksamhet sträckte sig öfver
hela spanska Amerika, och det är till ej ringa del
hans välgörande inflytande, som Chile har att tacka
för sin långa period af lugn, sin blomstrande ställning
och sin intellektuella öfverlägsenhet. Också egnade
honom hans fosterland alla hedersbetygelser: han
valdes till senator, hans död betraktades som
landssorg, hans samlade arbeten utgåfvos på statens
bekostnad (i Santiago, 8 bd 1881–85), och
100-årsdagen af hans födelse firades med stor högtidlighet.
Biogr. af Amunategui (1882).

Belloguet [-lågä’], Dominique François
Louis
, baron Roget de B., fransk
historieskrifvare, f. 1796 i Elsass, d. 1872, ingick 1814
i armén och utmärkte sig i detta års strider, men
lämnade krigstjänsten 1834 för att uteslutande idka
historiska studier. Hans forskningar egnades till en
början åt hertigdömet Burgunds äldsta historia
(Questions bourguignonnes, 1847), sedan åt frågan
om Frankrikes äldsta befolkning (Ethnogénie gauloise
etc., 1858–68, 2:a uppl. 1872 ff.).

Bello Horizonte, förr en obetydlig by, sedan [*Belo]
1898 hufvudstad i brasilianska förbundsstaten Minas
Gerães. Omkr. 25,000 inv. 850 m. ö. h. – Då
Ouro Preto, den förra hufvudstaden, ideligen gick
tillbaka på grund af sitt ogynnsamma läge och de
omgifvande, förut rika guldgrufvornas utsinande,
beslöts i febr. 1894 att flytta statens hufvudsäte till
B. efter förloppet af fyra år. B. är nu en praktfull,
framåtgående stad med elektriska anläggningar,
storartade regeringsbyggnader, sjukhus, teatrar och
vetenskapliga inrättningar.

Bellona (Duellona), romarnas krigsgudinna,
ofta sammanställd med krigsguden Mars. I hennes
tempel utom stadsområdet mellan Kapitolium och
Marsfältet sammanträdde senaten för att mottaga de
främmande sändebud, som icke fingo inkomma i
staden, och de hemvändande fältherrar, som gjorde
anspråk på triumf. Framför templet stod på ett
såsom fientlig mark betraktadt område en symbolisk
gränspelare (columna bellica), öfver hvilken
fetialerna (se d. o.) vid krigsförklaring slungade sin
lans såsom in på fiendemark. – Man bör från denna
den gammal-italiska. B. skilja den asiatiska B., hvars
dyrkan på Sullas tid kom till Rom från Kappadocien
(där kallad Ma). Hennes präster (de s. k.
bellonarii) sargade sig själfmant under vilda danser och
gåfvo hvarandra blodet att dricka samt bestänkte
äfven folket därmed. I sin extas uttalade de stundom
spådomar. – Hos skalderna sammansmälta ofta
föreställningarna om den inhemska krigsgudinnan,
grekernas Enyo, och den asiatiska B., hvilken
sistnämnda mer och mer trädde i förgrunden. Litt.:
G. Wissowa, "Religion u. kultus d. römer" (1902,
s. 137 o. 289 ff.).

Belloor [belo’ə], stad i brittiska Indien. Se
Vellore.

Belloqska röret, kir., ett af J. L. Belloq
(kirurg i Paris, f. 1730, d. 1807) omkr. 1750
uppfunnet instrument, afsedt att stilla blödningar ur
näsan. Det består af ett i bägge ändarna öppet,
böjdt metallrör, som införes i näsan. Detta rör
innesluter en stålfjäder, som vid tryck på rörets
yttre ände springer fram i bakre delen af munhålan.
Man binder vid fjäderns fria ände en tråd, som är
fäst vid en bomullstuss, och kan genom instrumentet
draga denna mot näshålan. Genom det tryck, som
bpmullstussen nu utöfvar mot den blödande
slemhinnan, stillas blödningen.
R. T–dt.

Bellot [bällå’], Joseph René, fransk sjöofficer
och polarfarare, f. 1826 i Paris. Efter att hafva
gjort flere långfärder till Söderhafvet, deltog han
1851–52 i en af Franklinexpeditionerna under
Kennedy på skeppet "Prince Albert", hvarunder
Bellotsundet upptäcktes och B. så utmärkte
sig, att lady Franklin erbjöd honom ledningen af en
ny expedition och Kennedy erbjöd sig att tjäna
under honom, hvilket dock B. afböjde. På sin andra
resa i polarhafvet, på "Phœnix" under Inglefield,
omkom B. i isen 1853 vid Kap Bowden på
västkusten af North Devon. 1854 utgafs en af honom
skrifven Journal d’un voyage aux mers
polaires
.
(G. Stg.)

Bellot-sundet [belåu’-], det 4–5 km. breda sundet
mellan Boothia Felix och North-Somerset (72° n. br.),
uppkalladt efter den franske sjöofficeren Bellot,
hvilken där omkom 1853, då han sökte efter Franklin.

Bellovacis, fordom namn på staden Beauvais.

Bellovaker (lat. bellovaci), det forna Belgiens
tappraste folk, kufvades 57 f. Kr. af romarna och
ånyo efter upproret 52 f. Kr. Vid den romerska
författningens införande i Gallien blef bellovakernas
område eget municipium och efter den frankiska
eröfringen ett grefskap, pagus belvacensis, med det
nuv. Beauvais (Bellovacis, förut Cæsaromagus) till
medelpunkt.
(H. Sgn.)

Bellows [be’låus], Henry Whitney,
amerikansk präst, f. 1814, d. 1882, ryktbar som utmärkt
folktalare, föreläsare och populär författare. Han blef
1838 pastor vid den första kongregationalistiska
kyrkan i New York, utgaf 1846–50 "Christian
inquirer", den första unitariska tidningen i
Nord-Amerika, och redigerade senare det unitariska
organet "Liberal Christian". B. behandlade ofta, såväl
i tal som i tillfällighetsskrifter, statsekonomiska och
sociala dagsspörsmål. En samling af hans Sermons
and addresses
utgafs 1882.

Bellows falls [be’låus få’ls], ett 12 m. högt fall i
floden Connecticut, nordamerikanska staten Vermont.
Den ofvanför fallen mer än 100 m. breda floden
pressas där samman till blott 6 m. bredd i en
klippremna. Fallet kringgås genom en i klipporna sprängd,
för små fartyg farbar kanal med 9 slussar. Vid
denna ligger fabriksstaden B., med omkr. 4,000 inv.

Belloy [bällωa’], Pierre Laurent
Buirette de
, fransk sorgspelsförfattare, f. 1727 i
Saint-Flour, Auvergne, d. 1775 i Paris, öfvergaf
sina juridiska studier för att egna sig åt
skådespelarens yrke och uppträdde flere år i Petersburg,
återkom 1758 till Paris och började skrifva dramer,
som uppfördes å Théâtre français. Till en början
(i Titus, 1759) imiterade han Metastasio. B. var
den förste franske dramatiker, som i
pseudoklassicitetens tidehvarf vågade sig på nationella historiska
ämnen. Hans Le siège de Calais (1765), som visar
äfven ringa medborgare besjälade af exalterad
patriotism och heroisk offervillighet, väckte den
lifligaste anklang vid hofvet och gafs å
gratisföreställningar landet rundt. Emellertid är tonen däri
deklamatorisk, versen ofta dålig och alls ingen tids-
eller lokalfärg till finnandes. Men den
fosterlänsk-romantiska fläkten i hans pjäser är stark, förebådande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:13 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free