- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1373-1374

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bénouville. 1. Jean Achille B. 2. Francois Léon B. - Benpipa - Benrangel - Benröta - Bensaldehyd - Bensberg - Bensheim - Bensin - Bensinmotor - Benskörhet - Bensly, Robert Lubbock, engelsk språkforskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1853), Kristna martyrer i en romersk amfiteater
(1855), Poussin på Tiberstranden (1857) samt goda
porträtt.

Benpipa, anat., hvarje långsträckt, inuti mjukt eller
ihåligt ben af mer eller mindre trind form. Vissa
sådana ben, märgben eller märgpipor, innehålla
klumpar af rikt fetthaltig bindväf (märg). De finnas
endast i lemmarna (extremiteterna).
G. v. D.*

Benrangel l. Skelett, anat., ett djurs eller
en människas samtliga ben, då de äro beröfvade
sin köttbeklädnad och förenade i naturlig ordning.
I den lefvande kroppen och såsom formgifvande för
densamma kallas det benstomme. Tänkt såsom
ett stort sammanhängande helt af ett enda slags väf,
af bestämda former och i viss ordning, kallas det
bensystem. Människans benrangel innehåller
(efter olika räknesätt) 200–261 ben. Det indelas,
liksom själfva kroppen, i hufvud, bål och lemmar
(extremiteter). Hufvudet innehåller 22 ben, bålen
24 kotor och 27 andra ben, de öfre lemmarna
hvardera 32 ben, de nedre hvardera 31 ben, hvartill
komma 6 öronben och 1 tungben jämte ett växlande
antal af senben.
G. v. D.*

Benröta, Caries, patol., en inflammatorisk
förstörelseprocess i de ben, af hvilka skelettet består,
och som samtidigt eller efter hvartannat kan
uppträda i flera af dessa, sprida sig från det ena till
det andra eller inskränka sig till ett enda ben eller
till en mindre del af ett sådant. Benrötan fortgår
under bildning af var och af en lös, antingen
kvarblifvande eller också åter sönderfallande, grynig
väfnad (granulationsväf, svallkött), likartad
med den, som man finner på bottnen af varbildande
(suppurerande) sår i yttre delar. Hela processen
är öfver hufvud taget öfverensstämmande med en
elakartad sårbildning i kroppens mjuka väfnader.
Stundom är varbildningen, stundom åter
nybildningen af granulationsväf öfvervägande. I
hvilketdera fallet som helst förstöres själfva den hårda
benväfnaden i det angripna partiet; den liksom
smälter, och dess plats intages af varet eller
granulationsväfven. Större eller mindre gropar eller
håligheter uppstå till följd däraf i benet, och
detta blir sålunda anfrätt eller, såsom man brukar
benämna det, karieradt, kariöst. Varet får ofta
aflopp utåt genom fistelgångar, som uppstå i
omgifningen. Ofta inträffar det, att själfva benväfnaden
ej fullständigt smälter, utan faller sönder i små
korniga partiklar, som inblandas i varet och kunna
bortgå med detta, eller också afdör benet i större
och mindre stycken, hvilka efter hand lösgöras och
verka retande på omgifningcn. Dessa stycken måste
ofta aflägsnas genom operativa åtgärder. Ett dylikt
bortdöende (brand) af ben i sammanhängande stycken
– hvilket för öfrigt kan föranledas af många andra
orsaker än caries – kallar man nekros (se d. o.).
Den förstörelse, som föranledes af benröta, kan ersättas
därigenom att den omnämnda granulationsväfnaden
småningom fyller de uppkomna luckorna i benet och
sedermera, under det varbildningen upphör,
småningom förändras till verklig benväfnad. Den sålunda
nybildade benväfnaden blir ofta mycket tätare och
fastare än den gamla, ja den kan blifva nära nog
så fast som elfenben. Ofta står caries i samband
med ett allmänt sjukligt tillstånd, såsom
skrofler eller syfilis, men den kan också framkallas
af tillfälligt inverkande omständigheter och vara
af fullkomligt lokal betydelse. Den betingas då
däraf att varbildande bakterier inkommit i
benmärgen eller luckorna i benväfnaden; åkomman
utvecklar sig såsom en bulnad (böld) från benets inre
delar, är förenad med feber och allmänt illamående
och ger anledning till svåra smärtor, ömhet och
uppdrifning af det angripna benet.
A. –y. (I. Å.)

Bensaldehyd (Benzaldehyd), kem.,
bensoesyrans aldehyd, C6 H5 . CHO, utgör hufvudmassan
af flyktig bittermandelolja. Den är en färglös, af
bittermandel starkt luktande vätska, som ur luften
uppsuper syre och därigenom syrsättes till
bensoesyra, C6 H5 . COOH. Kan på konstgjord väg
framställas ren.
P. T. C.*

Bensberg, by i preussiska regeringsområdet Köln,
med två slott, af hvilka det äldre nu är sjukhus, det
yngre kadettanstalt. 10,410 inv. (1900). Fabrikation
af dynamit, lack, svafvelsyra; brytning af järn, bly
och silfver samt zinkhytta.

Bensheim [-hajm], kretsstad i hessiska prov.
Starkenburg, s. om Darmstadt. Omkr. 5,000 inv.
Döfstumanstalt.

Bensin (Benzin), förr = Bensol, betecknar
numera de lättflyktigare produkterna vid destillation
af petroleum. Användes i stort till motorer, särskildt
för automobiler och småbåtar, vidare till
lösningsmedel för fett, till fläckuttagning o. s. v.
K. S–n.

Bensinmotor. Se Explosionsmaskin.

Benskörhet, veter., en sjukdom, hvilken
uppträder hos ungboskap och kor, som utfodras svagt
(med för ringa halt af ägghviteämnen i fodret),
hvarför ock denna sjukdom är allmännast i magra
trakter af vårt land samt under missväxtår.
Vanligast visar sig benskörhet under vintern och uppnår
sin höjd emot våren. Djuren afmagra; deras hud
blir hård och sluter sig fast till hullet, deras
rörelser ske med svårighet, och ett eller flera ben
afbrytas af ytterst ringa orsaker (däraf sjukdomens
namn). Benen efter djur, som haft benskörhet, äro
lättare och skörare än benen efter friska djur. De
af sjukdomen angripna djur, hos hvilka något af
bäckenets eller lemmarnas ben blifvit afbrutet, böra
slaktas, och de öfriga sjuka böra få riklig utfodring
af säd, oljekakor o. s. v. – Djuren kunna ej
återställas under stallfodringen, såvida man ej gifver dem
fodermedel, som äro rika på ägghviteämnen. Släppas
de ut på godt bete, tillfriskna de efter kort tid.
Läkemedel äfvensom foderbenmjöl, hvilket mångenstädes
användes, är utan nytta. Benskörhet förväxlas ofta
med benmjukhet (se d. o.).
C. A. L.

Bensly [be’nsli], Robert Lubbock, engelsk
språkforskare, f. 1831, d. 1893, sedan 1887
professor i arabiska och syriska vid universitetet i
Cambridge. B. var i England en af nydanarna på den
orientaliska filologiens område och var sedan 1870
medlem af den kommission, som reviderade den
engelska öfversättningen af gamla testamentet. Hans
minutiöst noggranna textkritik gjorde, att han trots
sin djupa lärdom efterlämnade endast få arbeten af
bestående värde. Bland dessa märkas The missing
fragment of the latin translation of the fourth book
of Ezra
(1875; efter en handskrift i biblioteket i
Amiens), en upplaga af "Makkabéerböckerna"
(utgifven af W. E. Barnes 1895), på hvilken han
arbetade 27 år, samt Epistles of S:t Clement in syriac
(postumt 1899). Jämte sin lärjunge F. C. Burditt
deltog han i uttolkandet af den af mrs A. S. Lewis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:44 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0729.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free