- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1393-1394

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benzelstierna, en förgrenng af släkten Benzelius. 1. Lars B., mineralog. 2. Gustaf B., bibliotekstjänsteman. 3. Mattias B., statssekreterare. 4. Lars B., biskop. 5. Lars B., politisk äfventyrare - Benzelstierna von Engeström. - Benzenberg, Johann Friedrich, tysk fysiker och politiker. - Benzin. Se Bensin. - Benzoe. Se Bensoe. - Benzol. Se Bensol. - Benzon, Carl Otto Valdemar, dansk teaterförfattare. - Benådning - Benådningsrätt - Beotier - Beotien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordensbiskop 1785. Död i Västerås 18 febr. 1800.
Han skildras såsom en stilla och försiktig man och
såsom mycket nitisk i sina ämbetsplikters fullgörande.
Det fanns knappast någon församling i hans stift,
som han icke flera gånger hade besökt under sina
visitationsresor.
(J. Hdr.)

5. Lars B., politisk äfventyrare, f. 1759, d.
1808, son af ärkebiskop Erik Benzelius d. y:s son,
fabrikören Albrekt Benzelstierna, egnade sig åt
sjömansyrket och blef 1787 officer vid amiralitetet.
Vid ett besök i Köpenhamn 1789 uttänkte han en
plan att bränna den där infrusna ryska flottan.
Denna plan, som han meddelade Gustaf III och
general Toll, blef dock upptäckt. Dömd till döden,
benådades han med lifstids fängelse på Munkholmen
vid Trondhjem, men lösgafs 1796, återkom till
fäderneslandet och återinträdde såsom sekundlöjtnant
i svenska flottan, men fick afsked redan 1798. B.
hade svag karaktär, oredigt hufvud och en
betänklig brist på bildning. Jfr uppsats af L.
Wahlström i Hist. tidskr. 1899 och art.
d’Albedyhll, G.
(L. W–m.)

Benzelstierna von Engeström, Lars
Stanislaus
. Se Engeström.

Benzenberg, Johann Friedrich, tysk
fysiker och politiker, f. 1777, d. 1846, känd för sina
sinnrika experiment med afseende på jordens
rotation, utnämndes 1805 till professor vid lyceum i
Düsseldorf och ställdes samtidigt i spetsen för Bajerns
uppmätning. 1810 begaf han sig till Schweiz, emedan
han icke kunde fördraga att lefva under napoleonskt
regemente. När han efter Napoleons fall såg sina
frihetsdrömmar gäckas, fattade han ett bittert hat
mot preussiska regeringen och angrep den i en
mängd skarpa tidningsartiklar äfvensom i arbetena
Ueber die staatsverwaltung des fürsten von
Hardenberg
(1821) och Friedrich Wilhelm III (s. å.). Han
utgaf äfven flere vetenskapliga verk, bl. a. Versuch,
die entfernung, geschwindigkeit und bahn der
sternschnuppen zu bestimmen
(1800) och Ueber die
sternschnuppen
(1839). I sistnämnda arbete förfäktade
han på ett skarpsinnigt sätt stjärnfallens kosmiska
ursprung.

Benzin. Se Bensin.

Benzoe. Se Bensoe.

Benzol. Se Bensol.

Benzon, Carl Otto Valdemar, dansk
teaterförfattare, f. 17 jan. 1856 i Köpenhamn,
undergick 1876 farmaceutisk och 1878 statsvetenskaplig
examen. Efter faderns död (1884) öfvertog B.
tillsammans med sin broder ett apotek och en stor kemisk
fabrik. Han utgaf 1881–86 några täcka proverb,
bland dem Surrogater (1881; "Surrogat", 1883),
Provisorisk (1886; "Provisoriskt", s. å.) och
Tilfældigheder (1886; "Tillfälligheter", 1887), men
väckte vida större intresse med sitt social-satiriska
skådespel En skandale (1884; " En skandal", s. å.),
sedermera efterföljdt af Sportsmænd (1891), Anne
Bryde
(1894) och Moderate löjer (1900).
E. Ebg.

Benådning. 1. Jur. Se Benådningsrätt.
– 2. Förv. Pension till civila och militära
tjänstemän, hvilka icke uppnått pensionsåldern eller sakna
pensionsrätt, men af en eller annan orsak afgå från
sin befattning. Se Allmänna
indragningsstaten
.
(Kbg.)

Benådningsrätt, jur., i vidsträckt bemärkelse är
rätten att undanrödja alla legalt menliga följder
af en i lagen med straff belagd handling. Under
benådningsrätten höra alltså såväl abolition,
amnesti
och restitution som
benådningsrätt i inskränkt mening, hvarmed förstås rätten att
eftergifva eller mildra ett straff, ådömdt genom ett
utslag, som vunnit laga kraft. I alla monarkiska
samhällen tillkommer benådningsrätten monarkerna;
i republiker utöfvas den gemenligen af den
verkställande makten. I den nyare statsrätten betraktas den
icke såsom en yttring af regentens godtycke, så att
ynnest eller ett vekt hjärtas känslor skulle få vara
bestämmande, ej heller såsom en rätt att liksom
bakom representationens rygg faktiskt upphäfva en
i regentens tanke olämplig straffart, utan såsom en
regeringshandling, genom hvilken materiell rättvisa
skall skipas i enlighet med lagens anda – Grunden
till benådningsrättens behöflighet ligger däruti, att
ingen lag kan vara så fullkomlig, att icke dess
tillämpning i vissa fall skulle vara en materiell
orättvisa, en onödig hårdhet.

I Sverige eger konungen benådningsrätt med den
inskränkning, att han ej får i rikets tjänst återinsätta
den, som riksrätt fråndömt ämbetet. Dock skall
högsta domstolens yttrande inhämtas och ärendet
afgöras i statsrådet, s. k. justitiekonselj. Den
brottslige har rätt att efter eget val emottaga den erbjudna
nåden eller undergå det straff, hvartill han blifvit
dömd. Detta tolkas så, att den dömde ej behöfver
underkasta sig en enligt lagens mening mildare,
men efter hans subjektiva känsla kanske tyngre
straffart än den, hvartill domstol dömt honom.
Däremot, då staten ej bör kunna tvingas att verkställa
ett straff, som den finner orättvist, anses den dömde
ej kunna vägra att emottaga benådning från allt
straff eller minskning af straffkvantiteten inom den
af domstol ådömda straffarten. (Jfr H. L. Rydin,
"Några anmärkningar om konungens rätt att göra
nåd samt dess förhållande till dispensations- och
restitutions-rätten", 1861.)
C. G. H.*

Beoter, invånarna i Beotien (se d. o.).

Beotien (grek. Boiotía, lat. Boeotia), forntida
landskap i mellersta Grekland, sträckande sig mellan
Korintiska viken i s. och Eubea-sundet i n. ö. samt
begränsadt i s. ö. af Attika och Megaris, i v. af
Fokis och i n. af de opuntiske lokrernas land. Större
delen af B. bildar en af höga berg omgifven dalslätt,
i hvars djupaste del ligger den vidsträckta, men
under den sista tiden till stor del torrlagda träsksjön
Kopais, som genomflytes af hufvudflodcn Kefissos.
B. är ett af Greklands bördigaste landskap, men
lider af en tung och töcknig luft, hvilken äfven
påverkat inbyggarnas skaplynne. Dessa voro i forntiden,
särskildt bland atenarna, beryktade såsom råa i sina
seder och saknande intresse för andlig odling, och
detta omdöme torde icke hafva saknat all grund,
om än dess allmängiltighet vederlägges däraf, att
t. ex. skalderna Hesiodos och Pindarps, fältherrarna
Epameinondas och Pelopidas samt historieskrifvaren
Plutarchos voro beoter. Äfven den omständigheten,
att den grekiska gudasagan förlagt sånggudinnornas
hemvist till det i landets södra del belägna berget
Helikon och åt de på dess sidor upprinnande källorna
Aganippe och Hippokrene tillerkänt förmågan att
förläna skaldegåfva, synes vittna om att beoterna
ingalunda saknat poetiskt sinne. Såsom urinvånare
nämnas aoner, pelasger, minyer, kadmeer m. fl.
stammar, hvilka redan under förhistorisk tid blifvit


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free