- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1415-1416

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beresov - Beresovsk - Bereszina. Se Beresina - Beretta - Berettini - Berezin, Ilja Nikolajevitj - Berezina. Se Beresina. - Berfendal. Se Bärfendal. - Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptaget af tundror, söderut täckt af förkrympta barrträd
och al. Längst söderut växa råg och korn. – 2.
Hufvudstad i nämnda krets, i en kall ödemark, 63°
56’ n. br., vid Sossvas inflöde i Ob. 1,073 inv.
(1897). Årsmedeltemperaturen är -4°. Handel med
pälsverk, fisk och mammutbetar. En af de svåraste
förvisningsorterna i Sibirien. I B. dogo som förvista
furst Mensjikov (1729) och grefve Osterman (1747).
Äfven furst Dolgoruki lefde en tid här.

Beresovsk, köping i ryska guvern. Perm, i
Uralbergen. 56° 54’ n. br. Medelpunkt i de beresovska
guldbergverkens krets. Dessa guldgrufvor äro kända
sedan 1747. De utefter floden Beresovka liggande
vaskverken höra till de mest gifvande i Ural och
lämna det renaste guldet.

Bereszina. Se Beresina.

Beretta l. Berettina (it.), mössa, kalott,
tillhörande kardinalernas ämbetsdräkt.

Berettini, P., italiensk målare. Se Cortona.

Berezin, Ilja Nikolajevitj, rysk resande
och orientalist, f. 1818 i guvern. Perm, d. 1896,
företog 1842–45 på ryska regeringens bekostnad en
vetenskaplig resa genom Persien, Mesopotamien,
Mindre Asien, Syrien och Egypten och utnämndes
1846 till professor i turkiska vid universitetet i Kasan.
1848 anträdde han en vetenskaplig resa till Sibirien,
och 1852 undersökte han ruinerna af den gamla
staden Bulgar (se d. o.). 1855 förflyttades han till
Petersburg som professor i turkisk-tatariska språk
och konservator vid orientaliska myntsamlingen. Jämte
den orientaliska afdelningen af den stora ryska
encyklopedien (1872–79) har B. författat, till större
delen på ryska, dels resebeskrifningar, såsom "Resa
till Daghestan och Transkaukasien" (1850) och "Resa
i norra Persien" (1852), dels språkliga arbeten,
bl. a. "Supplement till Kasem Begs turk.
grammatik" (1847), "Persisk grammatik" (1853),
Recherches sur les dialects musulmans (1848–53) och
"Turkisk krestomati" (1876–90), dels historiska
arbeten, såsom "Mongolernas invasion i Ryssland"
(1852–54) samt Rasjid ed-dîns mongoliska historia
i rysk öfversättning jämte den persiska grundtexten
(3 bd, 1858–65).

Berezina. Se Beresina.

Berfendal. Se Bärfendal.

Berg, geogr., kallas hvarje mera ansenlig
upphöjning af jordytan, vare sig att denna upphöjning
förekommer enstaka på en slätt eller har en betydligare
utsträckning. För att i geografisk mening kallas ett
berg bör en höjd vara minst 300 m. En mindre
upphöjning kallas vanligen kulle, ehuru
språkbruket är vacklande (Kinnekulle är t. ex. 279 m.,
men Halleberg endast 150). I det dagliga lifvet
åter inlägger maa mycket olika betydelse i begreppet
berg. Hos hvarje berg iakttagas: foten, den
närmast marken belägna delen, samt spetsen
(toppen) och sluttningen. Toppens form, som
kan vara kägellik, rundad eller flat o. s. v., gifver
ofta berget dess namn, t. ex. Syl-toppen, Ballon des
Vosges, Puy-de-Dôme. Berg med flat spets kallas
taffelberg. Den vinkel sluttningen bildar med
grundytan kallas lutningen och mätes med en
klinometer (se d. o.). Lodräta sidor förekomma
endast sällan och blott på kortare sträckor.
Bergsklippa benämnes ett brant, enstaka berg. Fjäll
(alper) kallas sådana berg, som höja sig öfver
trädgränsen, och hvilkas spets eller högsta delar
alltid eller under större delen af året äro till en
viss grad täckta med snö. Berghäll är en plan
och kal del af ett berg. Kedjeberg är ett berg,
som består af flera parallella kammar, skilda genom
längddalar; vanligen ha de uppstått genom veckning.
Bergskedja (bergsträcka) är en längre
sträcka af sammanhängande berg. Allteftersom
denna sträcka har sin riktning från norr till söder
eller från öster till väster, kallas den
meridiankedja eller parallellkedja.
Bergsystem kallas de berg, som tillsammans bilda ett
orografiskt helt. Bergknut (bergkärna) är
en bergmassa, från hvilken flera bergskedjor utgrena
sig. Den öfversta delen af en bergskedja benämnes
bergkam, om den är synnerligen smal och
spetsig, bergås l. bergsrygg, om den är
mera platt och bred, och bergslätt (massiv),
om den bildar ett jämnt och flackt land. Är ett sådant
bergland på ytan mer ojämnt genom höjder och
djupare dalar, kallas det platå. Ett berg, som
skjuter ut i hafvet, i en sjö eller en flod, kallas
bergsudde. Fördjupningarna mellan bergen
kallas dalar, dälder, kjusor. Bergkittel
(kitteldal) kallas en dal, som på alla sidor är
omsluten af berg. Med ett bergs höjd menas
vanligen dess höjd öfver hafsytan (den absoluta höjden),
stundom dock skillnaden i höjd mellan dess topp och
dess bas (den relativa höjden). Ett bergs eller en
bergskedjas höjd kan synas mycket olika, beroende
på, från hvilken ståndpunkt man ser det. Himalaya
t. ex. tar sig helt annorlunda ut från Hindostans
slättland än från Tibets högland. Den högsta
punkten i en bergskedja kallas kulminationshöjden,
medan ett bergs kamhöjd betecknar
dess medelhöjd. Dessa olika slags höjder stå icke i
bestämdt förhållande till hvarandra; Pyreneernas
kamhöjd t. ex. är större än Alpernas, hvilkas
kulminationshöjd åter är större. Bergspass är en
trång öppning i en bergskedja, som bildar väg från
den ena sidan till den andra.

Bland jordens högsta berg må nämnas: Gaurisankar
(8,840 m.), Kanchanjanga (8,582 m.), Sishur (8,474
m.), Dhanlagiri (8,176 m.), Nanga-Parbot (8,114 m.),
alla tillhörande Himalaya; Aconcagua (7,035 m.),
Ampato (6,950 m., först nyligen uppmätt), Huascan
(6,721 m.), Tupungato (6,710 m.), Illampu (6,617
m.), Illimani (6,410 m.) och Chimborazo (6,310 m.),
alla på Kordillererna; Kilima-ndjaro (6,010 m.),
Kenia (5,600 m.), Ruvenzori (5,600 m.) på den
central-afrikanska högslätten; Mont Blanc (4,810 m.),
Monte Rosa (4,638 m.) på Alperna; Galdhöpiggen
(2,560 m.) i Norge och Kebnekaisse (2,123,1 m.) i
Sverige.
B. F. O.*

I geologiskt afseende äro bergen af
mångfaldigt olikartad beskaffenhet. I stort taget, kan
man indela dem i tre slag, näml. 1:o) sådana, som
utgöras af på hvarandra liggande lager af en eller
flere olika bergarter, t. ex. sandsten, kalksten,
lerskiffer m. fl., hvilka tydligen angifva, att de bildats
genom mineralämnens gradvis skedda aflagring i
vatten; 2:o) sådana, hos hvilka någon afdelning i
vissa lager icke kan iakttagas, utan som utgöras af
en alltigenom likartad, massformig bergart, som
bildats genom långsamt stelnande af en smält magma
och därvid erhållit en mer eller mindre tydligt
kristallinisk struktur, t. ex. granit, porfyr, diabas och
andra; 3:o) sådana, som bestå af slagg- och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0750.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free