Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berg, Kristen, dansk politiker f. 1829 i Fjaltring. - Berg, O. F., pseudonym för författaren Ottokar Franz Ebersberg. - Berg, Lars, ingenjör, ämbetsman, riksdagsman. - Berg, Frans Oskar Teodor, bildhuggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter den afgörande brytningen med ministären
och landstinget 1885 åter ledare för den på nytt
samlade vänstern. Då han på ett folkmöte i
Holstebro s. å. gifvit anledning till, att stadens borgmästare
med våld fördes bort från talartribunen, blef han
jan. 1886 dömd till sex månaders fängelse. I
gengäld insamlades 50,000 kr. till honom, och vid hans
lösgifvande firades en fest vid Helsingör, dit
deltagare fördes på en flotta af sexton stora ångare.
B. stod i detta ögonblick på höjden af sin makt och
folkgunst. Men då partiets öfrige ledare icke
obetingadt ville följa hans anvisningar, kom det snart
till en ny brytning. I mars 1887 lämnade B.
talmansbefattningen och bildade snart en särskild grupp
samt förenade sig ånyo 1890 med Hörup, från hvilken
han 1883 hade skilt sig för att jämte F. Bojsen
grundlägga den "danska vänstern". Innan man nått
någon afslutning på den politiska striden, dog B.
plötsligt 28 nov. 1891, utan att skörda den lön,
som hans begåfning och arbete gifvit honom ett
berättigadt kraf på.
Detta berodde visserligen till en del på brister hos
honom själf. Medan han egde en sällsynt förmåga
att organisera ett parti och leda det förberedande
arbetet i den parlamentariska taktiken, hade han
svårt att taga ett raskt beslut i afgörande ögonblick.
Detta gaf ofta hans motståndare öfvervikt i striden,
i synnerhet då han icke riktigt förstod att värdera
de verkliga maktförhållandena. Han hade nämligen
en idealistisk tro på sanningens slutliga seger ("gå
aldrig på ackord med uretten" var hans valspråk)
liksom på folkets frihets- och fosterlandskärlek (han
ville därför "skabe et Dannevirke i hver mands
bryst"). Hans härsklystnad stötte dessutom ofta
hans meningsfränder ifrån honom, så att segern gled
honom ur händerna, just då han tycktes nära att
gripa den, och den dref honom att förfölja affallna
partikamrater med större bitterhet än de ständige
motståndarna ("hellere en höjremand end en
moderat" var hans valprogram 1879). Då han i ifvern
för det stora politiska målet försummade det jämna
framåtskridandet, bar hans parlamentariska
verksamhet på långt när icke den frukt, som hans
arbetsamhet syntes lofva. Med alla sina brister står B.
likväl som en sympatisk gestalt i Danmarks politiska
lif. Två minnesmärken äro resta öfver honom: på
Bogö 1897 och vid Bavbjerg 1902; en stor staty
skall resas vid Kolding. Litt.: H. Nutzhorn, "Til
minde om folkethingsmand C. Berg" (1892), och H.
Begtrup, "Christen Berg, en dansk politikers
udviklingshistorie 1829–66" (1896).
E. Ebg.
Berg, O. F., pseudonym för tyske författaren
Ottokar Franz Ebersberg (se d. o.).
Berg, Lars, ingenjör, ämbetsman, riksdagsman,
f. 27 jan. 1838 på Strömbacka bruk, Gäfleborgs län,
blef student i Uppsala 1856, aflade utgångsexamen
från högre artilleriläroverket å Marieberg 1860 och
befordrades till löjtnant vid Väg- och
vattenbyggnadskåren 1862, till kapten 1873 samt till major och
distriktschef i öfre norra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet 1883. Han utnämndes 1885 till
landshöfding i Norrbottens län, 1893 till öfverste och chef
för Väg- och vattenbyggnadskåren samt till
generaldirektör och chef i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Från dessa befattningar afgick han med pension 1903.
– För studier i sitt yrke, särskildt flodreglerings-
och flottningsbyggnader, företog B. utländska resor
1868 och 1884. Hans verksamhet som yrkesman har
hufvudsakligen varit egnad åt utvecklingen af
Norrlands kommunikationsväsende. Speciellt har han lagt
hand vid ett mycket stort antal flottregleringar, och
han var chef för flottning och dess byggnader i
Indalsälfven 1868–77. Äfven för lagstiftningen
rörande dessa ämnen hafva B:s insikter tagits i
anspråk; han kallades nämligen 1876 till ledamot i
vägkommittén för utarbetande af förslaget till ny
väglag, och såsom tekniskt biträde åt nya
lagberedningen 1877–78 deltog han i utarbetande af dess
förslag till de nya vattenrättsförordningarna. På
1870-talet medverkade han till åvägabringandet af
järnvägsförbindelserna i Jämtland och Medelpad,
särskildt Sundsvall–Torpshammar-banan, och ledde
utförandet af Österströms järnväg nära Sundsvall samt
vattenlednings- och dräneringsarbetena i nämnda stad,
hvarest han länge var bosatt. – Såsom styresman
för Norrbottens län verkade B. med kraft för dess
utveckling, bl. a. genom anläggning af
samfärdsmedel, utdikning af frostförande marker samt landets
i samband därmed stående kolonisation genom
nybyggeväsendets främjande, och hans upprepade
framställningar till k. m:t medverkade i sin mån till att
statsmakterna inom få år fördubblade såväl vägfonden
som frostminskningsfonden: Enligt B:s förslag och
utredning beslöts 1890 den s. k. militärvägens
anläggning, genom hvilken en länge saknad inre tvärväg
genom Norrland, från Boden öfver Lycksele till
Östersund, bereddes. Afvittringsverket bragtes nära sin
fullbordan genom af B. meddelade afvittringsutslag
i Gellivare, Jockmocks och Arjepluogs socknar
(omfattande 1/8 af hela rikets areal). B. var ordförande
bl. a. i apatit-kommissionen. För främjande af ett
mer intensivt och efter förhållandena afpassadt
jordbruk i de nordligaste provinserna framlade han den
med sakkunniga kommitterades biträde utarbetade
planen till växtbiologiska anstalten i Luleå. På hans
initiativ bildades och oktrojerades 1892 Norrbottens
enskilda bank. B. verkade vidare för en fullständigare
utbildning af länets småskolelärare, slöjdens införande
i dess folkskolor och svenska språkets utbredning bland
den finsktalande befolkningen, särskildt genom
inrättande af folkskolor närmare språkgränsen. Han
stiftade bl. a. Norrbottens läns museiförening,
jaktvårdsförening, förening för frigifna fångars vård och
filial af Allmänna försvarsföreningen m. m. – B.
har sedan 1889 varit ledamot af riksdagens första
kammare för Norrbottens län och intog genast ett
bemärkt rum bland den tullskyddsvänliga majoriteten.
Han var 1890–93 ordförande i kammarens tillfälliga
utskott n:r 1 eller n:r 2, vid urtima riksdagen 1892
ledamot i särskilda (försvars-)utskottet, 1894 ledamot
i bevillningsutskottet samt 1894 och 1899 medlem
af kammarens förtroendenämnd ("tiomannarådet").
1903 och 1904 var han ledamot af
konstitutionsutskottet. Han motionerade 1891 om det stora och
det lilla kreditivets höjning och deltog 1895 i
motionerna om ett inhemskt försvarslån å 60 mill. kr.
samt om mellanrikslagens uppsägning. Sedan 1898
är B. ledamot af Landtbruksakademien.
Berg, Frans Oskar Teodor, bildhuggare,
f. 10 jan. 1839 i Stockholm, blef 1858 elev vid
konstakademien, erhöll 1869 kunglig medalj för
prisämnet Loke och Sigyn, var 1873–78 bosatt i Rom
samt påbörjade där gruppen Pan och Psyche, utförde
den af änkedrottning Josefina beställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
