- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1437-1438

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berg-art - Bergasse, Nicolas, fransk statsman och skriftställare - Bergbana - Bergband - Bergbeck. Se Asfalt - Bergbildande krafter. Se Bergskedjebildning. - Bergblått - Bergbom, Kaarlo Juhani, finsk teaterdirektör. - Bergborr - Bergborrning - Bergborrningsmaskiner - Bergbotten - Bergcinnober - Bergdamara - Bergebenholts - Bergedorf - Bergelin, Johan Teodor, agronom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kristalliniskt kornig struktur. Med anledning af deras
antagna bildningssätt har man äfven kallat dem
eruptiva l. plutoniska. Man har nämligen
antagit, att de i smält tillstånd brutit fram ur jordens
inre. De genom rent vulkanisk verksamhet bildade
bergarterna benämnas vulkaniska bergarter.
Sådana äro basalt, trakyt, obsidian, lava m. fl. –
I afseende på den större eller mindre halten af
kiselsyra hos de plutoniska och vulkaniska bergarterna
skiljer man mellan sura, som innehålla mera än
65 proc. kiselsyra (t. ex. trakyt, obsidian, vissa
graniter) och basiska, med 40–55 proc. kiselsyra
(t. ex. basalt, diabas, gabbro, diorit och syenit).
De, som ega en kiselsyrehalt mellan 55 och 65 proc.,
kallas intermediära eller neutrala. Läran
om de olika bergarterna kallas petrografi.
E. E.

Bergasse [-ga’ss], Nicolas, fransk statsman
och skriftställare, f. 1750, d. 1832, skapade sig först
som parlamentsadvokat
ett namn i en af de
ryktbara processerna mot
Beaumarchais (1781). Vid
revolutionens utbrott
invaldes han af staden Lyon
i riksständerna, men
utträdde frivilligt i okt.
1789 för att icke nödgas
aflägga den nya eden på
konstitutionen. Sedan
inskränkte han sig nästan
uteslutande till
publicistisk verksamhet. När man
1792 i Tuilerierna fann

illustration placeholder


flera af hans till konungen riktade memoarer, blef
han fängslad, och blott Robespierres fall räddade
hans lif. Han egnade sig sedan helt åt filosofiska
arbeten, i hvilka han utvecklade stor idérikedom och
glänsande diktion. Karl X utnämnde honom 1830
till statsråd.

Bergbana, enligt gängse, ehuru oegentligt,
språkbruk en järnväg, vid hvilken i anseende till terrängens
svårighet något särskildt konstruktionssätt måst
tillgripas. Rätteligen torde med bergbana böra
betecknas hvarje i bergstrakt framdragen bana och bland
sådana särskildt de, som öfver passhöjd eller
bergsträcka förena andra banor med hvarandra. Dessa
senare banor torde lämpligen kunna benämnas
alpbanor (jfr Alpvägar). Se vidare
Kuggstångsbana och Hissbana.
H. L.

Bergband, bergsv., kringbrutet bergparti, som
kvarlämnats till stöd för grufväggarna.

Bergbeck, tekn. Se Asfalt.

Bergbildande krafter. Se
Bergskedjebildning.

Bergblått kallas en af basiskt kopparkarbonat
bestående blå målarfärg, hvilken erhålles antingen
genom pulverisering af naturlig kopparlasur eller
genom fällning medelst kalk af med salmiak eller
koksalt blandad kopparvitriollösning. I senare fallet
innehåller färgen kalk och benämnes
bremerblått. Jfr Färg.
P. T. C.*

Bergbom, Kaarlo Juhani, finsk
teaterdirektör, f. 2 okt. 1843 i Viborg, student 1859, filos.
doktor 1869, ådagalade genom dramerna Pombal
och jesuiterna
(1865) och Paola Moroni (på finska,
1870) en icke obetydlig talang såsom dramatisk
författare och publicerade såsom en frukt af sina studier
af dramats historia en afhandling om Det historiska
dramat i Tyskland
(doktorsdisp. 1868), men egnade
sig sedermera helt och hållet åt ledningen af den
finska teatern i Hälsingfors, hvars nitiske, uppoffrande
direktör han varit sedan dess grundläggning, 1872.
Han har med mycken omsorg vinnlagt sig om val
af en god repertoar såväl ur den klassiska som ur
den moderna dramatiska litteraturen. Han åtnjuter
sedan 1892 statspension och har under senare år
på grund af sjukdom under långa tider måst afbryta
sin verksamhet.

Bergborr. I och för åstadkommande af borrhål i
berg användas dels handverktyg, dels
bergborrningsmaskiner. Vid handborrning brukas vanligen
en mejselformad borr, utsmidd af åttkantigt borrstål.
På borren slås med slägga, under det den mellan
hvarje slag vrides något i borrhålet. För hvarje slag
krossas en del af bergarten i hålets botten,
hvarigenom hålet småningom fördjupas. I stället för
en lätt borr och slägga kan man använda en tyngre
borr, som stötes eller af sin egen tyngd upprepade
gånger får falla ned i borrhålet, på hvars botten
borren verkar krossande genom stöt, hvarför en sådan
borr kallas stötborr. Se Borrmaskiner.
Fr. E.

Bergborrning. Borrning af hål i berg erfordras
oftast för att genom inläggning af sprängämne i
borrhålen och sprängämnets bringande till explosion
sönderspränga berget i stycken, hvilka sedan kunna
borttransporteras. På detta sätt åstadkommas
bergskärningar för vägar och andra byggnadsarbeten,
tunnlar m. m. samt vinnas malmer ur bergen (se
Grufbrytning).

Bergborrning förekommer äfven i stor skala för
undersökning af malm- eller kol-lagers utsträckning
och mäktighet, hvarvid ofta användes diamautborr,
en rörformad borr, som lämnar ett ringformigt hål
med fast kvarstående kärna, hvilken lösbrytes och
upphämtas och sedan lämnar ett exakt prof på de
genomborrade lagrens beskaffenhet. Under de
senaste årtiondena hafva enligt en af A. E.
Nordenskiöld gifven idé brunnar borrats i berg med
användande af diamantborr eller stötborr, och har i de
flesta fall godt vatten kunnat på detta sätt
anskaffas. Se Bergborr, Borrmaskiner och
Brunn.
Fr. E.

Bergborrningsmaskiner. Se Borrmaskiner.

Bergbotten, bergsv., af kvarlämnadt berg i grufva
bestående botten, som horisontellt af delar ett schakt
i olika delar.

Bergcinnober, tekn., i naturen funnen ren
cinnober (se d. o.).

Bergdámara (Bergdáma). Se Hereró.

Bergebenholts, bot. Se Bauhinia.

Bergedorf [hårdt g]. 1. Hamburgskt amt mellan
Elbe och Bille. 87 kvkm. 23,728 inv. (1900).
Omfattar de s. k. Vierlande (se d. o.). Innebyggarna
hafva en högst egendomlig klädedräkt. – 2. Stad
i nämnda amt, vid Bille. 10,250 inv. (1900), med
en mångsidig industri. B. egdes sedan 1420 af
Lybeck och Hamburg gemensamt, men öfvergick
1868 i den senare stadens ego.

Bergelin, Johan Teodor, agronom, f. 1822 i
Karlstad, genomgick Degebergs landtbruksinstitut
under ledning af E. Nonnen och bedref dels i
Östergötland, dels i Stockholms län eget landtbruk samt
var i flera år sekreterare i sistnämnda läns
hushållningssällskap. Han utgaf "Tidskrift för svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free