- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1455-1456

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berget, politiskt parti i Frankrike - Bergfalk, Per Erik, universitetslärare - Bergfink. Se Finksläktet. - Bergfiskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herre öfver riksförsamlingen, kunde bringa hela
Frankrike under skräckväldet. Men snart kommo
segrarna själfva i strid med hvarandra. Danton,
som småningom växt ut till en verklig statsman med
storartade planer på en kraftig yttre politik, uteslöts
ur välfärdsutskottet 10 juli s. å., och detta kom
då i stället under ledning af den fanatiske
Robespierre. Å andra sidan ville demagogerna i Paris’
kommunalstyrelse (la commune) under Héberts
ledning, hvilkas önskningsmål var ett anarkiskt
skräckvälde, ej böja sig för välfärdsutskottets ordnade
despotism, och slutligen började Danton och hans
vänner (Camille Desmoulins m. fl.) yrka på
upphörandet af skräckväldet, hvilket för honom varit
blott medel, ej ändamål. Då lät Robespierre genom
revolutionstribunalet i mars 1794 rödja ur vägen
de förnämste hébertisterna och i april s. å. de
förnämste dantonisterna, hvarefter mördandet nådde
sin höjdpunkt. Då han 10 juni s. å. genomdref
en lag, enligt hvilken konventsledamöter utan
konventets samtycke skulle kunna ställas inför
revolutionstribunalet, retade han emellertid mot sig konventets
majoritet, centern, som dittills låtit honom fritt rasa
mot de andra partierna och mot icke-konventsledamöter,
blott den själf fick åtnjuta säkerhet, och i
spetsen för oppositionen ställde sig de öfverlefvande
hébertisterna och dantonisterna samt några af
Robespierres utskottskamrater, som börjat tröttna på
hans tyranni. Följden häraf blef att konventet 27
juli s. å. (9 thermidor) efter ett våldsamt uppträde
beslöt Robespierres fängslande. Då han under natten
vädjade till den revolutionära pöbeln, segrade
ordningsmakten, hvarpå han följande dagen afrättades
jämte flere sina anhängare. Därmed var bergets makt
bruten, och ledningen inom konventet tillföll då ett
nytt parti, thermidoristerna, som bestod af centern och
några omvända skräckmän.

Under februarirevolutionen 1848 antog ett parti
namnet berget, men detta erhöll ej en sådan
betydelse som det gamla bergpartiet.
S. B.

Bergfalk, Per Erik, universitetslärare,
rättslärd, föddes 4 febr. 1798 i Öfver-Selö prästgård
i Södermanland, blef
1816 student i Uppsala,
1824 filos. magister,
1830 juris kandidat, 1832
licentiat och docent i den
juridiska fakulteten samt
1838 juris utriusque
doktor. Utnämnd till adjunkt
1833, bestred han
sedermera under många
lästerminer de till
jurisprudentiæ, oeconomiæ et
commerciorum
professuren hörande
föreläsningarna och examina, tills

illustration placeholder


han 1838 blef ordinarie innehafvare af denna
lärarbefattning, hvilken han som emeritus lämnade 1861.
Åren 1838–39, 1842–43 och 1845 deltog han i
kyrkolagskommitténs arbeten, tjänstgjorde som
sekreterare i konstitutionsutskottet under riksdagen
1840–41 och var ledamot af lagberedningen 1844
–48. 1857 valdes han till rikets ständers
justitieombudsman, men undanbad sig detta förtroende.
1858 utsågs han till ordförande i den året därpå
i verksamhet trädda författningskommissionen, från
hvilket uppdrag han på begäran entledigades 1868.
Han afled i Stockholm 31 jan. 1890. B. var ledamot
af Vitt. hist. o. ant. akad. (1838),
Vetenskapssocieteten i Uppsala (1858) och Vetenskapsakademien
(1862). – B:s flesta skrifter äro akademiska
disputationer och program samt större och mindre
uppsatser i tidskrifter. De förnämsta äro: Om svenska
jordens beskattning t. o. m. början af 17:de årh.
I.
(1832); Om försvarslösa personers behandling enl.
k. förordningen den 29 junii 1833
(1833);
recensionerna öfvef Geijers "Svenska folkets historia", I
och II, samt öfver Strinnholms "Svenska folkets
historia från äldsta till närvarande tider", I
("Skandia", bd 4, 6; 1834–35); Om svenska
städernas författning och förvaltning
(1838); Om
svenska postinrättningens uppkomst och utbildning
från 1636 till kon. Carl XII:s död 1718
(i Vitt.
hist. o. ant. akad:s handl. 1838; särskildt utgifven
1859); recensionen öfver Nordströms "Bidrag till den
svenska samhällsförfattningens historia" ("Frey",
1841); Anmärkningar om justis och administration
samt om dömande och verkställande befattningar

("Frey", 1842); Om den ungerska urbarial-författningen
("Frey", s. å.); Något om guldets framtid
(1853; omarbetning af ett s. å. utgifvet akademiskt
program med titeln Skall guldåldern återkomma?),
Bidrag till de under de sista hundrade åren
inträffade handelskrisers historia
(i "Nord.
universitets-tidskrift", V: 4, 1859). Ännu i sin sena
ålderdom framträdde han offentligt med uppsatser, såsom
Ett högätts-väldes fall (i Sv. tidskr., 1875), med
anledning af den då utkomna 3:e delen af Carlsons
historia, Ett och annat om norska och svenska
privaträttens källor
(i Nord. tidskr., 1879), med anledning
af Auberts skrift "Den norske privatrets almindelige
del", och 1882, vid 84 års ålder, utarbetade han en
historik öfver penninggärderna, hvilken publicerades
i "Uppsala univ:s årsskr." för 1894 under titeln
Om utomordentliga penningehjälper till kronan under
sekstonde århundradet och början af det sjuttonde
.
Såsom rättshistoriker intager B. en mycket
framstående plats genom sin samvetsgranna och grundliga
forskning. B:s intresse, som räckte till för nästan
alla områden af mänskligt vetande, omfattade
företrädesvis fäderneslandets häfder. Särskildt var han
den grundligaste kännaren af vårt lands ekonomiska
författningar och framlade ett varaktigt bevis därpå
i det genom författningskommissionen utgifna
"Sammandrag af gällande författningar angående
finansverket" (2 häften, 1866–68), hvilket till en stor del
utarbetades af honom. För öfrigt "uppenbarade B:s
författareskap blott fragmentariskt vidden och djupet
af hans forskning och insikter". Stundom meddelade
han frukterna af sitt vetande i den enkla formen af
en anmälan eller en recension af ett arbete, men
denna blef genom sina tillägg eller sin sakrika
kritik af ett beståndande värde. Exempel därpå äro de
ofvannämnda recensionerna af Geijers, Strinnholms
och Nordströms verk.

Bergfink, zool. Se Finksläktet.

Bergfiskar, zool., fam. Labridæ, de enda i
Skandinaviens fauna förekommande representanterna af
taggfenstråliga, svalgkäkade fiskar (se
Pharyngognathæ). De äro hafsfiskar, vanligen utmärkta [Pharyngognathi]
genom präktig färgteckning, som gifvit anledning till
att en grupp af denna familj (Julidinæ) fått
benämningen hafs-junkrar. Till största delen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0770.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free