- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1481-1482

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergmästare - Bergnafvare - Bergnehr. Se Gerlach och Hedin - Bergning - Bergolja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bland Sveriges bergmästare hafva i alla tider
funnits mycket framstående vetenskapsmän inom
bergshandteringen, mineralogien och geologien, såsom
Anton v. Swab, G. v. Engeström, A. F. Cronstedt,
D. Tilas, J. H. af Forselles, B. G. Bredberg, F. A.
v. Schéele, A. Sjögren m. fl.
Th. N–m.

Bergnafvare, föråldrad benämning å bergborr.

Bergnehr [bergner]. Se Gerlach och Hedin.

Bergning. Se Bärgning.

Bergolja, Petroleum l. Nafta, en i
naturen förekommande, af flytande kolväten bestående
brännbar vätska, som nyttjas till framställande af
fotogen m. m. Den är af gul till mörkbrun färg och
af ganska olika konsistens, är lättare än vatten, har
en egendomlig, bituminös lukt, är flyktig, tämligen
lätt antändlig och brinner med vanligen ganska starkt
sotande låga. Bergoljan finnes i alla världsdelar och
träffas inom berglager af nästan alla åldrar,
alltifrån de siluriska till och med de tertiära. Den
förekommer dels såsom en impregnation i porösa
berg- och jordarter (sandsten, kalksten, sand m. fl.),
dels mera samlad i hålor och remnor i själfva
bergmassan, antingen enbart för sig eller i sällskap med
vatten och brännbara gaser. Bergoljan kommer i
dagen antingen genom i berglagren befintliga
naturliga sprickor, i hvilket fall den bildar naturliga
oljekällor, eller därigenom att den framskaffas medelst
gräfningar och borrningar. I senare fallet skiljer
man emellan ytbrunnar, hvilka sällan äro mer än
18–20 m. djupa och endast nedsänkta uti eller genom
de lösa jordlagren (Galizien, Rangoon i Östra Indien,
några trakter af Nord-Amerika), och
djupbrunnar, hvilka äro borrade, ofta till betydligt djup
(150–500 m.), i den underliggande mer eller mindre
fasta berggrunden (Nord-Amerika m. fl. st.) och ur
hvilka oljan måste skaffas i dagen genom pumpning,
om den icke framkväller af sig själf eller springer upp
i en stråle, liksom en artesisk brunn. – Europas
förnämsta bergoljedistrikt är beläget i trakten af
Baku, vid västra kusten af Kaspiska hafvet, mellan
byarna Balachany, Sabuntsji och Ramany. Inom ett
område af 16 kvadratkilometer funnos där år 1896
mera än 700 borrbrunnar, gifvande 386,000,000
pud råpetroleum (1 pud = 16,38 kg.). De oljeförande
lagren, hufvudsakligen sand, äro af tertiär ålder.
Det finnes borrhål, ur hvilka oljan utpressats med
sådan kraft, att de till en början lämnat mera än 8
mill. kg. nafta i dygnet. – Vid Surachana, omkr.
15 km. från Baku, befinna sig naturliga
utströmningsställen för den naftan oftast åtföljande kolvätegasen,
hvilken sedan långt tillbaka tjänat till underhåll
för den af parserna dyrkade "eviga elden" eller
"heliga elden" därstädes. Elden är nu slocknad,
men gasen uppsamlas i schakt och användes på
stäppen utanför byn för kalkbränning m. m. – Ett
annat petroleumförande område, ehuru icke så rikt
som det vid Baku, finnes i östra Galizien vid
Karpaternas nordöstra sluttning. Äfven i Rumänien erhålles
petroleum. I Asien finnas petroleumtillgångar vid
Rangoon (nära Irawadis mynning på Östra indiska
halfön), i Kina, Japan, Mesopotamien, Kurdistan
och på Java. – Med afseende på förekomsten af
bergolja tyckes dock Amerika hafva blifvit framför
andra länder särdeles lyckligt lottadt. Såsom
oljeförande trakter äro bekanta: Pennsylvanien,
Virginia, Canada, New York, Kentucky, Ohio, Arkansas,
Tennessee, Kalifornien, Oregon, Missouri o. s. v.,
öarna Barbados, Trinidad och Cuba i Västindien
samt Nya Granada, Venezuela och Peru i
Syd-Amerika. Bland alla dessa kan Pennsylvanien anses
såsom Amerikas förnämsta oljedistrikt. Dess
oljekällor ligga till största delen i närheten af
Alleghany-floden och dess biflod Oil creek samt äro nedsänkta [Allegheny]
dels i devoniska, dels i stenkolsformationens lager.

illustration placeholder
Nafta-brunn.


Den kvantitet olja, som på en viss tid erhålles,
är betydligt olika inom olika oljedistrikt och hos
olika brunnar inom samma distrikt. Vanligen äro
de själfrinnande brunnarna i detta fall betydligt
öfverlägsna pumpbrunnarna, hvilka däremot
vanligen äro i längden mera uthålliga. Det har
funnits oljebrunnar i Nord-Amerika, hvilka gifvit
ända till 4,000 hektoliter olja om dagen; men i
allmänhet gifva de ej mer än 10–60 hektoliter,
stundom ej mera än 3 hektoliter dagligen.

Pennsylvaniens högsta årsproduktion inföll år
1882 och utgjorde då 50 mill. hektoliter.
Världsproduktionen af petroleum uppgick år 1901 till
omkr. 20 mill. ton, hvaraf Amerika lämnade nära
9 mill. Rysslands produktion var år 1900 nära 10
mill. ton.

Rörande bergoljans ursprung och bildningssätt är
ännu mycken ovisshet rådande. Man har tänkt sig
att den uppstått antingen genom sönderdelning
(destillation) af växtrester, eller af i berglagren
inneslutna djurlämningar, eller genom sönderdelning
af i jordens inre befintliga metallkarbider, när dessa
komma i beröring med vatten. Men hvarken
experimentella undersökningar eller geologiska iakttagelser
hafva hittills förmått fastställa någon af de nämnda
antagandena såsom det enda riktiga.

Den naturliga, råa bergoljan användes till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free