Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 67-68 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berquin, Arnaud, fransk författare - Berre, Étang de, strandsjö i franska depart. Bouches-du-Rhône - Berri, fordom franskt hertigdöme. Se Berry - Berruguete, Alonso, spansk bildhuggare, målare och arkitekt - Berry l. Berri, fordom franskt hertigdöme - Berry. 1. Charles Ferdinand de Bourbon, hertig af B. - Berry. 2. Caroline Ferdinande Louise, hertiginna af B. - Berry, Sir Graham, australisk politiker - Berrya, bot. Se Tiliaceæ - Berryer, Pierre Antoine, fransk advokat och politisk talare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

författade äfven några romaner i pedagogiskt
syfte. Hans Oeuvres complètes utgåfvos 1803.

Berre [bärr], Étang de, strandsjö i franska
depart. Bouches-du-Rhône, n. n. v. om Marseille,
uppkallad efter den lilla staden B. vid dess nordöstra
strand. Sjön är omkr. 155 kvkm. i omfång och står
i förbindelse med Medelhafvet genom den 6 km. långa
Canal de Bouc. Stränderna äro betäckta med byar samt
vin- och olivplanteringar. Sjön, hvilken i olikhet
med andra "étangs" är skild från hafvet icke genom
en sandbarr, utan genom en bergsrygg, skulle vara
utmärkt lämplig såsom hamn och lätt kunna förändras
till en sådan, enär den är 3-10 m. djup, men Canal
de Bouc har endast 1 m. djup.

Berri, fordom franskt hertigdöme. Se Berry.

Berruguete, Alonso, spansk bildhuggare, målare och
arkitekt, f. 1480 i Paredes de Nava, d. 1561 i Alcalá,
vistades åren 1503–20 i Italien, där han utbildade
sig under Michelangelos ledning. Hans berömdaste
skulpturverk finnas i Toledos katedral och i denna
stads San Juan Baptista kyrka (relieferna på kardinal
Taveras grafvård). (O. G–g.)

Berry [bärri] l.Berri, fordom franskt
hertigdöme, omfattade 14,340 kvkm. och delades af
floden Cher i öfre B. och nedre B. (Haute-B.
och Bas-B.). Det bildar nu depart. Indre och
Cher. Hufvudstad: Bourges. Invånarna kallas berrichons
eller berruyers. Landet fick namn efter de galliske
biturigerna. Det var aldrig samladt på en enda
hand. Under frankernas tid voro grefvarna af Bourges
landets mäktigaste herrar, och sedan den siste af
dem dödt 928, utöfvade vicomten af Bourges ett visst
inflytande på hela landet. Filip I af Frankrike köpte
det af den siste vicomten, och 1360 gjorde Johan den
gode det till hertigdöme åt en af sina söner. B. var
sedan ofta apanage åt kungliga prinsar, men förenades
slutligen med kronan och blef under Ludvig XIV ett
särskildt guvernement. "Hertig af Berry" var sedan
blott en titel, som sista gången bars af Karl X:s
son Charles Ferdinand. E. A–t.

Berry [bärri]. 1. Charles Ferdinand de Bourbon, hertig
af B., andre son till grefven af Artois (Karl X),
f. 1778, d. 1820, flydde under revolutionen (1789) med
sin fader till Turin, begaf sig sedan till Ryssland
och 1801 till England, där han morganatiskt förmälde
sig med en ung engelska, med hvilken han hade två
döttrar. Vid restaurationen återkom han till Frankrike
och blef vid Napoleons återkomst från Elba af Ludvig
XVIII utnämnd till öfverbefälhafvare för armén, men
måste fly till Gent, där han stannade under "de hundra
dagarna". 1816 förmälde han sig med prinsessan Marie
Caroline Ferdinande Louise (se nedan), och emedan hans
äldre broder, hertigen af Angoulême, var barnlös,
hvilade förhoppningen om bourbonernas fortlefvande
ensamt på detta äktenskap. En politisk fanatiker,
Louvel, som ville utrota denna dynasti i Frankrike,
beslöt därför att mörda hertigen, hvilket skedde 13
febr. 1820.

2. Caroline Ferdinande Louise, hertiginna af B., den
förres gemål, dotter till konung Frans I af Neapel,
f. 1798, d. 1870. Vid sin makes död hade hon endast
en dotter (Louise Marie Thérèse, f. 1819, d. 1864,
förmäld 1845 med hertig Karl III af Parma), men till
legitimisternas stora glädje födde hon 29 sept. 1820
en postum son, som erhöll namnet Henrik, hertig af
Bordeaux, grefve
af Chambord, af skalderna med Victor Hugo och
Lamartine i spetsen hälsad som "L’enfant du
miracle".

Efter juli-revolutionen (1830) följde
hertiginnan med sina barn Karl X till Holyrood. I
Frankrike arbetade emellertid ett talrikt parti
för hennes son, den rättmätige konungen Henrik V,
och på uppmaning af detta parti infann hon sig 29
april 1832 i Marseille, där ett legitimistiskt
uppror skulle utbryta. Detta misslyckades dock,
och hertiginnan flydde till Vendée. Där utfärdade
hon som regentinna proklamationer i sin sons namn,
och spridda upplopp utbröto här och där, hvilka dock
med lätthet kufvades af regeringens soldater. Förklädd
måste hon då fly till Nantes, där hon lefde dold i fem
månader men hon blef förrådd och (8 nov.) häktad. Hon
fördes som statsfånge till Blayes citadell; men
det allmänna deltagande, som öfverallt visade sig
för den fångna furstinnan, satte regeringen i stor
förlägenhet, hvilken dock helt och hållet upphörde,
då man fick underrättelse om att hertiginnan befann
sig i hafvande tillstånd. 10 maj 1833 nedkom
hon med en dotter. Därmed var hennes inflytande
förstördt, och 8 juni sattes hon i frihet. Det
offentliggjordes nu, att hon var hemligt förmäld
med den neapolitanske grefven Lucchesi Palli, furste
af Campo Franco. Hon begaf sig till Italien, lefde
länge i Venezia samt flyttade efter sin nye gemåls
död till slottet Brunnsee vid Graz, där hon afled.
(E. A–t.)

<b>Berry [be’ri], Sir Graham, australisk politiker,
f. 1822, d. 1904, emigrerade 1852 från England till
Victoria och egnade sig där först åt affärsverksamhet,
sedan åt journalistik. 1860 inträdde han som
avanceradt liberal parlamentsmedlem i Victorias
politiska lif. 1875 blef han premiärminister,
men led kort därefter nederlag i parlamentet
och måste afgå efter en häftig konflikt med
provinsens t. f. guvernör, som vägrade medverka
till en af B. fordrad parlamentsupplösning. 1877
återfördes B. af en stark majoritet till makten,
men en konflikt mellan parlamentets båda hus
kom snart lagstiftningsmaskineriet att afstanna,
och B:s försök att genom en författningsreform,
byggd på referendumprincipen, råda bot på det onda
funno gillande hvarken hos valmännen eller hos
riksregeringen i London. B. afgick 1880, var sedan
Victorias generalagent i London 1886–92, adlades
1886 och deltog 1887 i kolonialkonferensen i London.
V. S–g.

Berrya,bot. Se Tiliaceæ.

Berryer [bärrie], Pierre Antoine, fransk advokat
och politisk talare, f. 1790, d. 1868, tog såsom
ifrig legitimist en verksam del i händelserna under
"de hundra dagarna" och tillhörde de rojalistiske
frivillige, som grepo till vapen för Ludvig XVIII. Men
trots sina bourbonska sympatier protesterade han
med värme mot ultrarojalisternas våldsamheter efter
restaurationens genomförande. Han uppträdde till och
med som rättegångsbiträde åt marskalk Ney och flere
andra generaler, anklagade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>