Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 71-72 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bersier, Eugène Arthur François, fransk reformert predikant - Bersodde. Se Fredericia - Berson, slott i Livland - Berså (fr. berceau), löfsal - Bert, ett slags krage eller garnityr (af spetsar o. d.) - Bert, Paul, fransk fysiolog och statsman - Bert., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för Ant. Bertoloni - Berta, äfven Edithberga, "den heliga", dotter af den frankiske konungen Charibert - Berta, frankiska furstinnor - Berta. 1. (Bertrada) En dotter till grefve Charibert af Laon - Berta. 2. En af Karl den stores döttrar - Berta, gemål till konung Rudolf II i transjuranska Burgund - Bertall (anagram af Albert), konstnärsnamn för den franske karikatyrtecknaren Charles Constantin Albert Nicolas d’Arnoux - Bertaut, Jean, fransk skald - Berteaux, Héléna, född Hébert, fransk bildhuggarinna§

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1877 slöto sig B. och hans församling till
Frankrikes reformerta statskyrka, ehuru de afstodo
från statsunderstödet och fingo tillåtelse att
behålla en egendomlig liturgi. Tillsammans
med Edmond de Pressensé uppsatte han 1854
tidskriften "Revue chrétienne", till hvilken
han lämnade viktiga bidrag. I dennas årgång
för 1889 äro hans lif och verksamhet tecknade.
Hj. H–t.

Bersodde. Se Fredericia.

Berson, slott i Livland,
öfverrumplades af J. Banér i juli 1625, hvarefter
Gustaf Adolf där lät anlägga en redutt och i slutet
af året där lade sig i läger och hvarifrån han i
början af jan. 1626 uppbröt till segern vid
Wahlhof. I aug. s. å. intogs B. af polackerna, men
kom sedan åter i svenskt våld. Slottsbefästningen
förstärktes 1634, men fick efter 1682 förfalla.
L. W:son M.

Berså (fr. berceau), löfsal.

Bert (fr. berthe, af
namnet på Karl den stores moder), ett slags krage
eller garnityr (af spetsar o. d.), som ansluter sig
till öfre kanten af ett urringadt klänningslif och
går rundt omkring axlarna.


Bert [bär], Paul, fransk
fysiolog och statsman, f. 17 okt. 1833 i Auxerre,
depart. Yonne, studerade först juridik och blef
1857 "licencié en droit", men egnade sig sedan åt
medicinen och naturvetenskaperna. Han vardt 1863
med. doktor och 1865 doktor i naturvetenskaperna
("docteur ès sciences naturelles") samt utnämndes
1867 till professor vid fakulteten i Bordeaux
och 1869 i fysiologi vid Sorbonne (Paris). Efter
septemberrevolutionen 1870 blef han generalsekreterare
vid prefekturen i Yonne och var en del af 1871 prefekt
i departementet Nord, nämligen så länge Gambetta,
hvilkens politik han följde, utöfvade diktaturen. 1874
ledamot af nationalförsamlingen, slöt han sig till
partigruppen "union républicaine" och uppträdde
i församlingen särskildt i undervisningsfrågor,
yrkande på lekmannalärare, obligatorisk skolgång och
kostnadsfri undervisning. I Gambettas "stora ministär"
(14 nov. 1881–26 jan. 1882) fick han helt naturligt
plats såsom undervisningsminister. Därefter uppträdde
han i deputeradekammaren såsom en ifrig förfäktare
af demokratiska och antiklerikala åsikter. Hans
förslag till en sådan organisation af de allmänna
läroverken, att undervisningen öfverlämnades endast
åt lekmän, antogs 1884 af kammaren. Däremot vann han
ej framgång åt sin motion 1885 om försäljning af de
staten tillhöriga biskopsgårdarna och andra statens
byggnader, som inrymde prästseminarier och andliga
ordnar. 1886 utnämndes B. till generalresident
i Tonkin och Annam, men dog i Hanoi redan 11
nov. s. å. och begrofs i sin födelsestad. Sedan 1879
var han ledamot af Franska institutet. Ehuru hans tid
var i så väsentlig grad upptagen af allmänna värf,
fann B. dock tillfälle att utöfva en omfångsrik
och betydelsefull vetenskaplig verksamhet. Bland
hans skrifter märkas, utom ett stort antal smärre
afhandlingar,
De la greffe animale (1863, med. doktorsdisput.),
Leçons sur la physiologie comparée de la
respiration (1870) och La pression barometrique
(1878; prisbelönt af Institutet). Äfven såsom
populär författare var B. på ett framstående
sätt verksam och skref bl. a. Leçons de zoologie
(1880; öfversatt af R. Tigerstedt under titeln
"Lifvet. Lifsföreteelserna hos menniskan och de högre
djuren", 1881–82). En samling af B:s politiska tal,
Discours parlementaires 1872–1881, utgafs 1882. Jfr
Bérillon, "L’oeuvre scientifique de Paul Bert" (1887).
R. T-dt.

Bert., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning
för Ant. Bertoloni.

Berta, äfven Edithberga, "den heliga", dotter af
den frankiske konungen Charibert, blef omkr. år 584
gift med konung Ethelbert af Kent, som genom hennes
inverkan öfvergick till kristendomen.

Berta, frankiska furstinnor. 1. (Bertrada)
En dotter till grefve Charibert af Laon, Pippin den
lilles gemål och Karl den stores moder. 770 bemödade
hon sig att stifta fred mellan sina söner. I den
karolingiska sagokretsen har hon sammansmält med
gudinnan Berchta till "B. med stora foten" (jfr Adam
le Rois roman "Berthe au grand pied"). Se W. Müller,
"Mythologie der deutschen heldensage" (1886).

2. En af Karl den stores döttrar, bekant för sin
skönhet och sin kärlek till Angilbert, abbot i
klostret Centula (S:t Riquier, i Picardie), med
hvilken hon hade sönerna Nithard och Harnid. Detta
kärleksförhållande har kanske gifvit anledning till
den bekanta sagan om Eginhard och Emma.

Berta, gemål till konung Rudolf II i transjuranska
Burgund, öfvertog efter sin makes död (937)
regeringen för sin omyndige son Konrad och förmälde
sig snart därefter med konung Hugo af Italien. Om
hennes dotter Adelheid se d. o.

Bertall (anagram af Albert), konstnärsnamn för
den franske karikatyrtecknaren Charles Constantin
Albert Nicolas d’Arnoux, f. 1820 i Paris,
d. 1882 på sitt gods i depart. Ardèche, debuterade med
den komiska revyn Les omnibus (1843), illustrerade
därefter satiriska arbeten af Balzac, Karr, Souvestre
m. m. och lämnade omkr. 4,000 teckningar till "Romans
populaires illustrés". Till sina större arbeten skref
han själf texten. De förnämsta bland dessa äro La
comédie de notre temps (1873–74), La vie hors de chez
soi (1875; en satir på badortslifvet) och La vigne
(1877).

Bertaut[bärtå], Jean, fransk skald, f. i Caen
1552, d. 1611 såsom biskop i Séez, imiterade i
sin diktning Ronsard, men skref med mera smak och
mjukhet än denne. Emellanåt framlyser hos B. ett
visst djup i känslan. Hans dikter omfatta psalmer i
gammaltestamentlig stil, erotiska verser, elegier,
epistlar, visor, sonetter m. m. Hans "Oeuvres"
utgåfvos bl. a. 1620.

Berteaux [bärtå], Héléna, född Hébert, fransk
bildhuggarinna, f. 1825 i Paris, gift med skulptören
Léon B., var lärjunge af sin fader, bildhuggaren
Pierre Hébert (1804–69) och har gjort sig känd
genom en mängd bilder af ideal art. Hon har stiftat
och länge varit president i målarinnornas och
skulptrisernas förening, som sedan 1881 årligen
haft sin särskilda utställning i Paris. Hon är
representerad i Luxembourgmuséet genom en Psyche-staty
i marmor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>