Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 75-76 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berthier, Alexandre, furste af Neufchâtel och Valengin, furste af Wagram, fransk marskalk och vice-konnetabel - Berthold. Se Bertold - Bertholdus Ratisbonnensis. Se Bertold - Berthollet, Claude Louis, grefve, fransk kemist - Bertholletia H. & B., bot., växtsläkte af fam. Lecythidaceæ - Berti, Domenico, italiensk statsman och filosofisk skriftställare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6 dec. vapenstilleståndet vid Austerlitz, bevistade
1806 och 1807 fälttågen mot Preussen och Ryssland och
slöt i juni s. å. vapenstilleståndet i Tilsit. Redan
1804 hade han blifvit utnämnd till marskalk. När
Preussen afträdde Neufchâtel och Valengin, fick
han det suveräna herraväldet öfver dessa båda
furstendömen, nedlade krigsministerportföljen
och utnämndes till vice-konnetabel, senator och
kejserlig prins. Efter fälttåget mot Österrike 1809
fick han titeln furste af Wagram. 1810 sändes han
till Wien för att representera Napoleon vid dennes
förmälning med prinsessan Marie Louise, kejsar
Frans I:s dotter. I fälttågen 1812–14 var han åter
chef för generalstaben. Efter Napoleons fall hyllade
B. Ludvig XVIII, Han förlorade väl suveräniteten öfver
Neufchâtel och Valengin, men bibehöll sin värdighet
såsom pär och marskalk af Frankrike. Under "de hundra
dagarna" åtföljde han först Ludvig XVIII till Gent,
men sökte sedan, ehuru förgäfves, återvända till
Frankrike, till sin forne herre, öfver hufvud visade
han under dessa förhållanden stor obeslutsamhet. På
våren 1815 föll han i fullständig själsförvirring,
1 juni s. å. störtade han ned från en altan och slog
ihjäl sig. B. synes icke ha varit i besittning af
någon militärisk begåfning i högre mening, men hans
tekniska kunskaper, rediga minne och outtröttliga
arbetskraft gjorde honom till ett utmärkt verktyg åt
Napoleon, hvars befallningar han förstod att omsätta
i klara och bestämda order. Hans Mémoires utkommo i
Paris 1826. (G. K.)

Berthold. Se Bertold.

Bertholdus Ratisbonnensis. Se Bertold.


Berthollet [bärtållä], Claude Louis, grefve,
fransk kemist, f. 1748 i Talloire, nära Annecy i Savojen,
tillhörde en ursprungligen fransk familj, som
utvandrat under religionskrigen. Sedan B. erhållit
doktorsgraden i Turin, begaf han sig 1772 till
Paris, där han blef lifmedikus hos hertigen af
Orléans. Nu egnade han sig åt kemien och utmärkte
sig snart däri så, att regeringen åt honom uppdrog
inspektionen öfver färgerierna. I denna befattning
gjorde han färgerikonsten viktiga tjänster genom
tekniska förbättringar. Under franska revolutionen,
då Frankrike nödsakades att inom sig producera
sådant, som det förut till större delen hämtat från
utlandet, upptäckte B. nya hjälpmedel. Under hans
ledning utvecklades salpeter- och stålberedningen
äfvensom flera andra industrigrenar till en oväntad
höjd. 1792 blef han uppsyningsman för myntet, 1794
medlem af kommittén för konster och yrken, hvilken
hufvudsakligen skulle förbättra åkerbruket. S. å. blef
han professor i kemi vid normal- och polytekniska
skolorna i Paris. Sedan fransmännen under Bonaparte
1796 intagit Italien, ditsändes B. af direktorium
för att göra ett urval af de vetenskapliga arbeten,
som skulle föras till Paris. Vid denna tid blef han
bekant med Bonaparte, på hvars uppmaning han medföljde
på expeditionen till Egypten; han var
äfven en af de få, som 1799 åtföljde denne fältherre
på hans återresa till Europa. Mot slutet af sin lefnad
drog sig B. tillbaka till Arcueil (en by nära Paris),
och hans hus där var någon tid samlingsplatsen
för samtidens utmärktaste lärde, hvilka under
hans presidium bildade ett lärdt sällskap,
"Société d’Arcueil", som åren 1807–17 utgaf 3 band
"Mémoires". 1815 blef han pär af Frankrike. Sina
sista lefnadsår tillbragte B. i tillbakadragenhet,
djupt skakad af en sons själfmord. Han dog 1822.

B. var utan gensägelse en af sin samtids mest
betydande och inflytelserike vetenskapsmän. Han var
en bland de förste, som anslöto sig till den nya
riktning i kemien, som utgick från Lavoisier. Bland
hans många viktiga arbeten må nämnas hans undersökning
öfver ammoniakgasens kvantitativa sammansättning
och hans 1785 utförda undersökning öfver den af
Schéele kort förut upptäckta "deflogisticerade
saltsyran" eller kloren. (Enligt B. skulle kloren
vara en förening af saltsyra med syre – en åsikt,
som allmänt antogs till 1810, då den segerrikt
angreps af Davy.) Under dessa arbeten med klor sökte
B. göra detta ämnes blekande egenskap användbar
i blekerierna, och från denna tid daterar sig den
numera så viktiga klorblekningsmetoden. Han upptäckte
äfven kaliumklorat, som nu är af så stor teknisk
betydelse. 1787 undersökte och utredde han blåsyrans
kemiska sammansättning, och 1788 upptäckte han
knallsilfver. Af stor teoretisk betydelse voro hans
arbeten öfver den kemiska frändskapen (i 3:e bandet
af nationalinstitutets memoarer; utgifna på tyska i
"Klassiker d. exakten wissenschaften", bd 74, 1896). I
dessa framhåller B., i motsats till T. Bergman,
koncentrationens, den "kemiska massans", viktiga
roll vid ämnenas kemiska verkan och på grund häraf
reaktionernas beroende af produkternas löslighet,
flyktighet m. m. B. författade ett stort antal
afhandlingar i olika vetenskapliga tidskrifter samt
flera särskildt tryckta arbeten, som i öfversättningar
spriddes i andra länder, t. ex. Éléments de l’art de la
teinture (1791), Description du blanchiment des toiles
par l’acide muriatique oxygéné (1795), Recherches sur
les lois de l’affinité (1801; 2:a uppl. 1806) och Essai
de statique chimique (1803). P. T. C.*

Bertholletia H. & B., bot., växtsläkte af
fam. Lecythidaceæ. Släktet tillhör södra
Amerika. B. excelsa H. & B. är ett mycket resligt
träd med stora ellipsoidiska frukter, hvilka inom
sitt vedhårda skal, som öppnar sig med ett rundt
kringskuret lock, innesluta 15–20 tresidiga, 4–6
cm. långa frön. Dessa kallas hos oss "brasilianska
nötter" eller "paranötter". Deras kärnor hafva,
så länge de äro friska, en behaglig mandelsmak,
men de härskna snart.

Genomsågad frukt.
O. T. S. (G. L–m.)

<b>Berti,</b Domenico, italiensk statsman och
filosofisk skriftställare, f. 1820 i Piemonte,
vardt 1849 professor i praktisk filosofi vid
Turins universitet och 1850 medlem af italienska
deputeradekammaren, där han bland de moderatliberale
framstod såsom en gedigen talare och 1884 valdes
till vice talman. Han var 1862-64 generalsekreterare i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>