- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
101-102

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bescht ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var kantor och lärare vid katolska skolan samt
sångföreningsdirigent. Han komponerade ett
stort antal lätta och melodiösa manskörer.
A. L.

Bescht, Israel, polsk sektstiftare, f. 1698 i
Tlust, Valakiet, d. 1760 i Medsiboze, Podolien. Se
Chasidéer. Namnet Bescht l. B. Sch. T. anses =
"Baal Schem tob", egare af det förborgade gudsnamnet
"Sjem hammephorasj".

Beschtaner, Israel Beschts anhängare. Se Chasidéer.

Beschtau (ry. Pjatigora, "fembergen"), en skoglös
bergsgrupp på norra sluttningen af Kaukasus,
nära staden Pjatigorsk. I bergen finnas varma
svafvelkällor.

Besebleck, boktr., en stålskifva med hårskarp kant,
som af stilgjutare användes för inriktning af linjen
på typer.

Besegling, en för den irvingianska sekten egendomlig
religiös akt. Se Irving.

Besekirskij, Vasilij, rysk violinist,
f. 1836 i Moskva, elev af Léonard, gjorde
lycka i Paris, återvände 1860 till Moskva som
medlem af kejs. operaorkestern samt har sedan
gjort konsertresor till Madrid, Prag, Köpenhamn
m. fl. st. Han har komponerat solosaker för violin.
A. L.

Besekloss, boktr., en på ena sidan absolut plan
järnkloss, som af stilgjutare förr nyttjades för att
undersöka tjocklek och parallellhet på typer. Numera
användes allmänt för samma ändamål mikrometer (se
d. o.).

Beseler. 1. Wilhelm Hartwig B., tysk
politiker, f. 1806 i grefskapet Jever i Oldenburg,
kom som barn till Husum och blef 1829 advokat i staden
Slesvig. Såsom ifrig slesvig-holsteinare tog han
tidigt del i det politiska lifvet, invaldes 1841 i den
slesvigska ständerförsamlingen och föreslog där 1842,
att Haderslevs amt (nordligaste delen af Slesvig)
skulle förenas med Danmark, men hela den öfriga delen
af hertigdömet med Holstein. 1846 blef han förman
i ständerförsamlingen och tog verksam del i dennas
opposition mot regeringen, som på grund däraf förbjöd
honom att mottaga återval. Han begärde då afsked
från sitt advokatämbete, hvarefter man i Tyskland
samlade penningar till hans underhåll. Han var också
ledare af de stora agitationsmötena i Holstein 1847
och uttalade sig i febr. 1848 mot att välja "erfarna
män" för att rådslå om en "fällesforfatning" för den
danska monarkien. B. förde ordet vid det revolutionära
mötet af ständerdeputerade i Rendsborg 18 mars
och blef strax efteråt medlem af den provisoriska
upprorsregeringen, till okt. s. å. Han tog nu
plats i tyska nationalförsamlingen i Frankfurt och
valdes genast till vice president. I mars 1849 blef
han medlem af ståthållarskapet och kvarstannade
i detsamma till dess upplösning (jan. 1851) och
upprorets kväfvande. Därefter begaf han sig till
Braunschweig, enär han blifvit utesluten från
amnestien. Sedermera flyttade han till Preussen
och utsågs 1861 till kurator för universitetet i
Bonn. 1867 sökte han blifva invald i den nordtyska
riksdagen, men föll igenom i Väst-Slesvig till
följd af sina preussiska sympatier. B. författade
1856–60 flera flygskrifter till förmån för
den slesvig-holsteinska saken samt uttalade sig
bl. a. för en delning af Slesvig och för en förening
af de tre nordiska rikena. Han afled i Bonn 1884.
E. Ebg.

2. Karl Georg Christoph B., den föregåendes broder,
tysk rättslärd, f. 1809 i Rödemis vid Husum i
Schleswig, d. 1888 i Harzburg. Efter att 1831 ha
tagit juridisk examen i Kiel, ville han där slå
sig ned som advokat; men då han ej kunde förmås att
aflägga hyllningsed till den danske konungen, vägrades
honom advokatpatent, och han förbjöds också att verka
som privatdocent i Kiel. Han begaf sig därför 1833
till Tyskland, blef 1835 docent i Heidelberg och
s. å. professor i Basel. 1837 flyttade han i samma
egenskap till Rostock och 1842 till Greifswald. 1848
invaldes han i den tyska nationalförsamlingen,
där han vardt en af ledarna för högra centern
och författade det koalitionsprogram, om hvilket
det s. k. kasinopartiet enade sig. Sedan han 1859
kallats till professor i Berlin, valdes han 1860
till en af denna stads representanter i riksdagen
och var från och med 1875 medlem af det preussiska
herrehuset. Hans förnämsta arbeten äro Die lehre
von den erbverträgen
(1835–40), Volksrecht und
juristenrecht
(1843), <i>System des gemeinen deutschen
privatrechts</i (1847–55, 4:e uppl. 1885) och memoarerna
Erlebtes und erstrebtes 1809–1859 (1884). B. utgaf
ock Lornsens efterlämnade arbete "Die unionsverfassung
Dänemarks und Schleswig-Holsteins" (1841).

Besemschon (af holl. bezemschoon, "kvast-ren"), hand.,
den del af en vara (i synnerhet råsocker), som vid
tömmandet ur emballeringen kan bli fastsittande vid
fatet; det därför beräknade prisafdraget.

Besenval [bosava’!!]. 1.Jean Victor de B., baron,
fransk diplomat, f. 1671 i Solothurn (Schweiz),
inträdde 1688 i fransk krigstjänst, deltog i
de följande krigen och blef 1704 brigadjär. Han
sändes 1707 som envoyé till Karl XII under dennes
vistelse i Altranstädt för att under erbjudande
af medlarskapet i spanska successionskriget söka
inblanda Sverige i de västerländska förvecklingarna,
men hvarken hans sträfvan att i detta syfte begagna
slitningarna mellan Karl och kejsaren eller försöket
att mäkla fred mellan Sverige och Ryssland ledde
till något resultat. B. verkade sedermera som fransk
agent, först i Danzig, sedan (1713–21) som envoyé
i Warschau, hemkallades 1721 och blef 1722 öfverste
vid schweizergardet. Död 1736. Jfr Syveton, "Au camp
d’Altrandstadt" (1900). H.B–n.

2.Pierre Victor de B., den föregåendes son, baron,
fransk militär och hofman, f. 1722 i Solothurn
(Schweiz), deltog i österrikiska tronföljdskriget
(1741–48) och sjuåriga kriget (1756–63) samt
utnämndes 1763 till generallöjtnant. Genom sitt
behagliga umgängessätt kom han i stor gunst vid
hofvet och blef medlem i den frivola umgängeskrets,
i hvilken hertiginnan af Polignac förde spiran och
inom hvilken Marie Antoinette sökte sina vänner. När
Ludvig XVI 1789 försökte den statskupp emot
nationalförsamlingen, som ledde till anfallet på Ba~
stiljen, förde B. befälet öfver de kungliga trupperna
i Paris. Emedan dessa afföllo till folket, måste han
emellertid blifva overksam åskådare af upprorets
framgång och fann därefter lämpligast att försöka
fly till Schweiz, men greps och ställdes till rätta
inför en domstol, som skulle bestraffa stämplingar
mot folkets frihet. Han lyckades emellertid blifva
frikänd. Död i Paris 1791. De 1805–07 i 4 bd (ny
uppl. 1846) utgifna Mémoires de Besenval, rika på
skandalösa hofhistorier, hafva af familjen ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free