- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
107-108

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bescht ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtnjuter besittningshafvare i en på rättslig grund
utförd rättstvist ställning af svarande och de därmed
förbundna förmånerna. Vid öfverlåtelse af rätt spelar
åter besittning en roll på det sätt, att den ene
kontrahentens utgifvande af rättshandelns föremål
till den andre (tradition) än, såsom i svensk rätt
vid gåfva, lån, försträckning, handpant och inlag,
utgör ett nödvändigt moment i själfva rättshandeln
och än bereder trygghet mot täflande anspråk af
tredje man, ledande rätt från fångesmannen. Hänför
man sig ej såsom i förenämnda händelse till någon
sin fångesmans rätt (derivativt fång), utan påstår
förvärf af det, som är herrelöst (originärt fång),
eller förvärf med häfvande af förutvarande egares rätt
(extingtivt fång), hör härtill i åtskilliga fall, såsom
vid ockupation, häfd, god tros förvärf och hittande,
också besittningstagande, dock att mestadels det
visserligen allenast i förening med andra rättsfakta
bringar fånget till stånd. Slutligen grundlägger
besittning i någons person laga anledning att,
då ej annat blifvit upplyst, betrakta honom såsom
egare äfven så till vida, att med utgående därifrån
tredje man kan inlåta sig med honom i rättshandel och,
då fråga är om ansvar för eller afgift af egendomen,
talan kan vändas mot besittningshafvaren. Allt detta
gäller dock företrädesvis om lös egendom. Handlar
det om fast, har besittningshafvare att gentemot
förutvarande egare och dem, som från honom härleda sin
rätt, styrka laga fång, och äro i öfrigt de skildrade
rättsverkningarna af den kvalificerade besittningen
numera i allmänhet förbundna med registrering i
fastighetsbok. Besittningshafvare njuter dock till
godo ställning af svarandepart, hvarförutom, då tvist
om eganderätten registrerats, tredje man har att
vid utsökande af rätt ur egendomen vända sig mot den
af parterna, hvilken har densamma i besittning; jfr
utsökningslagen § 13 mom. 1 p. 3. – Huru besittning
förvärfvas, vidmakthålles och upphör, äro frågor, som
endast kunna afgöras med tagen hänsyn till föremålet,
de särskilda sakförhållandena och, då det rör sig
om besittning enligt visst rättsförhållande, dettas
natur. Man kan blott säga, att åtskillnad är att göra
ej allenast mellan fastigheter och lösören, utan äfven
mellan olika slag af lösören alltefter deras större
eller mindre flyttbarhet, att besittning, engång
förvärfvad, antages fortfara, att besittningshafvares
frånfälle eller förlust af rättskapacitet icke i och
för sig häfver besittning, att, då tillfälle till
rådighet öfver tinget eller rättigheten ej längre
finnes, besittningen dock upphör, att så särskildt
sker, då annan vinner sådan rådighet utan att vilja
utöfva den för den förutvarande besittningshafvarens
räkning, att besittning kan uppgifvas genom
viljeförklaring allena, ej mindre då den omedelbara
besittningen finnes hos annan, än äfven så, att
upplåtaren på grund af särskildt rättsförhållande
fortsätter att innehafva i egen person, att för
vissa fall uppgifvandet i det förra fallet kräfver
något mera än den ifrågavarande viljeförklaringen
och i det senare är overksamt och att overksamheten
stundom är fullständig och stundom allenast i hvad rör
tredje mans rätt. Se Fynd, Häfd, Laga fång, Nödvärn
och Vindikationsrätt
. Litt.: Landtmanson,
"Om commodum possessionis och besittningsskydd",
s. 1–44 (i Upps. univ. årsskr. 1863), och Éschelsson,
"Bidrag till läran om besittning enligt svensk
rätt: besittningsbegreppet", s. 1–254 (1904).
A. W.

Besittningshemman, kam., kronohemman, till hvilket
åborätt en gång tillförsäkrats en åbo för honom
och hans efterkommande till evärdlig tid. 1789
medgafs en dylik utsträckt åborätt åt alla åboar
å kronohemman, och besittningshemman upphörde med
detsamma att vara ett särskildt slag af kronohemman.
Kbg.

Besittningsmynt, en af myntsamlare stumdom använd term
för att beteckna mynt, hvilka äro slagna inom någon
af Sveriges förutvarande besittningar (t. ex. Riga,
Reval, Stettin o. s. v.). En redogörelse för dessa
mynt har lämnats af A. V. Stiernstedt i "Numismatiska
meddelanden", V. (Hs Hd.)

Besjbarmak ("femfingerberget"), berg i kaukasisk-ryska
guvern. Baku, på västra kusten af Kaspiska hafvet. 563
m. ö. h.

Besjiktasj, vackert belägen förstad till
Konstantinopel, nordöst om detta. Säte för en
armenisk ärkebiskop. I B. ligga de praktfulla
palatsen Tsjiraghan, där Abd ul-asis mördades 1876,
och Jildis-kjösjk (stjärnkiosken), residens för den
nu regerande sultanen, med stor park och den 1885–86
byggda Hamidie-moskén.

Besjlik (af turk. besj, "fem"), turkiskt silfvermynt
om 5 piaster (se d. o.); i "metalik" (koppar- och
silfverblandning) har en besjlik betydligt lägre, ofta
med 50 proc. nedsatt kursvärde. H. A.

Beska droppar, farm., i dagligt tal brukligt
namn på "malörtsdroppar" (förr kallade "dubbla
malörtsdroppar"), tinctura Absinthii composita (se
Malört), vid hvilkas beredning användas utom malört
äfven kardbenediktblad, pomeransknopp och
galgorot. C. G. S.

Beskattning. Se Skatt.

Beskattningsrätt, statsr. Härmed förstås rätten att
besluta, huru de för statsbehofvens täckande nödiga
statsinkomsterna skola åvägabringas. Statsbehofvet
är således det primära, hvaraf följer, att
statshushållningens hufvuduppgift blir icke att
nedbringa medborgarnas skattebidrag till det
minsta möjliga, utan i stället att på bästa
sätt tillgodose statsändamålet. Medan i den
enskildes ekonomi utgifterna måste rätta sig efter
inkomsterna, är i fråga om statens förhållandet det
omvända. Därför är det, som man i Sverige i regel
behandlar riksstatens utgiftssida först. Däremot
tager man vid skattebördornas fördelning i allt
större utsträckning hänsyn till den enskildes olika
ekonomiska bärkraft. Skattefritt existensminimum,
skattefria afdrag, progressiv skala äro alla uttryck
för denna sträfvan.

Beskattningsrätten innefattar icke rätten att
bestämma om de beviljade medlens användning,
utan förutsätter den som sitt komplement, som en
annan sida af statens finansmakt. Subjektet för
beskattningsrätten är principiellt staten själf, men
denna kan åt underordnade myndigheter delegera en
sådan rättighetsutöfning. Så har t. ex. i Sverige
skett genom § 57: 2:o R. F., som ger särskilda
menigheter (landsting och kommuner) rätt att för
sina ändamål sig beskatta. I en absolutistiskt
styrd stat är beskattningsrätten liksom andra
statliga befogenheter lagd i den enväldige
regentens hand; i den konstitutionella monarkien
åter är större eller mindre andel däri tillerkänd
folkrepresentationen. Beskattningsrätten har därför
ock spelat en stor roll i såväl
konstitutionalismens som det representativa statsskickets
utvecklingshistoria, och själf har den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free