- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
127-128

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifvande geometri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kisjinev. – Landet beboddes först af skyterna och
hörde sedan 106 e. Kr. till den romerska provinsen
Dacien. I 3:e årh. besattes det af goterna och
genomströfvades under de följande århundradena
af ett stort antal olika folkstammar. Efter en
bland dessa, <sp>besserna/<sp> (i 7:e årh.), fick landet
sitt namn. B. tillhörde ifrån 1367 Moldau samt egdes
ibland af tatarer, ibland af turkarna, hvilka afstodo
landet till Ryssland genom freden i Bukarest 1812. I
freden i Paris måste dock Ryssland till Moldau
återlämna omkr. 11,000 kvkm., men återfick mesta
delen (9,274 kvkm.) genom Berlinfördraget 1878.
J. F. N.

Bessarion, en af den grekiska medeltidskyrkans
kunskapsrikaste teologer, f. 1395 i Trabezon,
hette egentl. Johannes eller Basilius. Namnet
B. tog han sig själf efter en egyptisk anakoret,
hvars lif han tecknade. Efter grundliga filosofiska
och teologiska studier, bl. a. för den berömde
Gemistos Pletho, utsågs han 1437 till ärkebiskop i
Nicoæa samt bevistade i denna egenskap kyrkomötena
i Ferrara och Florens 1438–39. Där utvecklade han
en liflig verksamhet för åvägabringandet af en
förening emellan den grekiska och den romerska
kyrkan och lyckades äfven på kompromissens väg
åvägabringa en union, som dock kom att stanna på
papperet. Det motstånd hans medlingspolitik mötte
inom den grekiska kyrkan tillsammans med de osäkra
förhållandena inom det östromerska riket förmådde
honom att öfvergå till Rom, hvarför han 1439
belönades med kardinalshatten. Sitt återstående
lif tillbragte han mest i Rom, där han omkring
sig samlade en krets af utmärkta italienska lärda,
hvilka han sökte införa i kännedomen om grekernas
vetenskapliga skatter, särskildt i kännedomen
om Platons filosofi. B. var äfven påflig legat,
först i Bologna, sedan i Venezia, samt tvenne gånger
nära att blifva påfve. Han afled 1472 i Ravenna, på
återvägen från en beskickning till Frankrike. Litt.:
Vacherot, "Histoire critique de l’école d’Alexandrie"
(1846–51), och Vast, "Le cardinal Bessarion" (1879).
T. H–r.

Bessastaðir, gård på halfön Alptanes nära
Reykjavik. Gården tillhörde Snorre Sturlasson,
men efter hans dråp tillegnade sig Håkon
Håkonsson densamma. Den blef med tiden den kunglige
höfvitsmannens öfver Island residens, när han besökte
landet, och hans fogde hade sin vistelseort där. Då
amtmansämbetet 1688 inrättades, blef B. säte för
amtmannen. 1805–46 var Islands enda latinskola förlagd
dit. 1867 kom gården i skalden och diplomaten Grimur
Thomsens ego.

Bessèges, stad i franska depart. Gard, vid
Rhônes biflod Cèze. 8,418 inv. (1901). Stenkols- och
järngrufvor, järnverk och glasbruk.

Besseggen, i Jotunfjällen i Kristiansands amt, är
en utomordentligt smal bergkam, som från Veslefjäll
(1,757 m.) sträcker sig, till en längd af åtminstone
300 m., mellan de båda högt liggande sjöarna
Gjenden (994 m.) och Bessvand (1,380 m.). I Ibsens
"Peer Gynt" omtalas den under det oriktiga namnet
"Gjendin-eggen". öfver Besseggen reser sig Besshö
(2,312 m.) upp ur Bessvand. Y. N.

Bessel, Friedrich Wilhelm, tysk astronom, f. 1784,
kom vid 15 års ålder i handelslära i Bremen, där hans
intresse för "astronomi och geografi ådrog honom
H. W. M. Olbers’ uppmärksamhet. På dennes förord fick
han anställning vid Schröters privatobservatorium i Lilienthal och
kallades 1810 till Königsberg, där han 1811–13
byggde ett nytt observatorium, som försågs med
de bästa instrument, bland hvilka i synnerhet
heliometern är berömd. Med dessa gjorde han de
finaste iakttagelser och banade öfver hufvud nya
vägar för den astronomiska iakttagelsekonsten. Men
han var också djupt invigd i astronomiens matematiska
teorier och skapade fullkomligt nya metoder. Död
1846. – Till hans tidigaste skrifter höra Ueber
die wahre bahn des im jahre 1807 erschienenen
kometen
(1810) och Fundamenta astronomiæ deducta
ex observationibus J. Bradley
(1818). De båda
verken Untersuchungen über die länge des einfachen
sekundenpendels für Königsberg
(1828) och Bestimmung
der länge des einfachen sekundenpendels in Berlin

(1837) äro af klassiskt värde. Dessutom må nämnas
Astronomische beobachtungen auf der sternwarte zu
Königsberg
(1815–44; omfatta tiden från 1815–35) och
Tabulæ regiomontanæ o. s. v. (1830). Ett bland
hans intressantaste mindre arbeten är Messung der
entfernung des 61:sten sterns im sternbilde des
Schwans
(i Schumachers "Jahrbuch", 1839). B. kommer i
denna afhandling till det resultat, att parallaxen för
stjärnan 61 Cygni är 0",35, som motsvarar ett afstånd
af nära 9 billioner nymil (100 nymil = 93,6 gamla mil)
från solen. Senare undersökningar hafva emellertid
visat, att den af B. funna parallaxen är för liten
(det nya värdet är = 0",51) och att stjärnans
afstånd således är mindre, än B. uppgaf. 1824–33
verkställde han en serie iakttagelser öfver alla
fixstjärnor t. o. m. 9:e storleken, hvilka
befinna sig mellan 15° nordlig och 15° sydlig
deklination. Genom iakttagelser på stjärnorna Sirius
och Procyon trodde sig B. finna, att de röra sig
omkring ett mörkt centrum. Han tillkännagaf, att en
planet måste finnas bortom Uranus, hvilket sedermera
bekräftades.

Bessels, Emil, tysk polarfarare, f. 1847,
d. 1888, egnade sig först åt läkaryrket, men kom 1869
på Petermanns föranstaltande att deltaga i ångaren
"Alberts" polarfärd, hvarunder han undersökte östra
Ishafvet och påvisade tillvaron af Golfströmmen ö. om
Spetsbergen. 1871 kallades han till Förenta staterna
för att öfvertaga den vetenskapliga ledningen af en
polarexpedition under Ch. F. Hall. Man framträngde
1871–73 i den norra fortsättningen af Smith sund till
den af intet annat fartyg nådda höjden af 82° 26’,
men fartyget, "Polaris", sönderpressades af isen, och
alla samlingarna gingo förlorade. En etnologisk resa
till nordvästkusten af Amerika 1876 omintetgjordes
strax i början genom skeppsbrott. B. vardt därefter
generalsekreterare vid Smithsonian institution i
Washington, men återvände 1886 till hemlandet. Jämte
uppsatser i tyska, franska och amerikanska tidskrifter
författade B. första delen (Physical observations)
af Polarisexpeditionens reseverk: "Scientific results
of the United States’ arctic expedition" (1876),
Einige worte über die inuit des eskimosundes (1875)
och Die amerikanische nordpolexpedition (1878). Se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free