Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besättning. 1. Krigsv. b) De trupper som under krig förläggas i en fientlig fästning - Besättning. 2. Sjöv. De personer, som äro inmönstrade på ett fartyg - Besättning. 3. Landtbr. Sammanfattningen af de å en landtgård befintliga husdjuren af ett visst slag - Besättningslista (Bemanningslista), sjöv., tabellarisk förteckning öfver hela besättningen - Besättningstrupper, krigsv., de trupper, som äro afsedda att vid ett krigs utbrott utgöra besättning i fästningar - Besökare (Tullbesökare), lägre tjänstemän, som gingo ombord på ankommande fartyg - Besökelsedag. Se Jungfru Marie besökelsedag - Besökelsenunnor. Se Visitantinnor - Bet (hebr., hus) förekommer såsom första sammansättningsdel i en mängd bibliska ortnamn - Bet, spelt., straffinsats i kortspel - Beta (Β, β), namn på andra bokstafven i grekiska alfabetet - Beta L., bot., ett växtsläkte af fam. Chenopodiaceæ - Beta. 1. Mangold l. romersk kål - Beta. 2. Betor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredsvillkorens uppfyllande, att för liknande
ändamål tyska trupper efter freden i Frankfurt 1871
höllo franska områden besatta, samt att svenska
och preussiska trupper 1849 besatte Slesvig.
G. U.*
2. Sjöv. Det gemensamma namnet på de personer,
som äro inmönstrade på ett fartyg och skyldiga till
tjänstgöring därstädes. På ett örlogsfartyg är
besättningens storlek beroende dels af fartygets
storlek, dels af bestyckningen, dels af
maskineriet (riggen, rodden). Enär örlogsfartygen
i vår tid hafva färre kanoner än förr, äro
besättningarna relativt mindre. Sålunda uppgick
besättningsstyrkan på ett af våra linjeskepp förr,
på Chapmans tid, till omkr. 650 man, under det
att en af våra nuvarande 1:a kl. pansarbåtar har
endast vid pass 260. Ännu större är skillnaden
å små fartyg: en kanonslup erfordrade 50–60
man, en torpedbåt har däremot ej fler än 18.
Nutidens största slagskepp och kryssare hafva mindre
besättning än de gamla 4-däcks-linjeskeppen, ehuru
deras deplaceinang är 3–4 gånger större.
– Å handelsfartyg beror besättningens storlek
på fartygets tackling, maskineriet, ankarets tyngd
o. s. v. Så t. ex. är besättningen mindre på ett
barkskepp än på ett fullriggadt skepp, mindre på en
skonare än på en brigg, om dessa fartyg hafva samma
dräktighet, och för så vidt besättningen förmår
hemvinda ankaret. Till svenskt handelsfartyg
hörande besättning (hvilken befälhafvaren själf
eger att antaga eller afskeda) är skyldig att,
där hyresaftalet ej annorlunda bestämmer,
kvarstanna i tjänst, tills fartyget ankommit till
förhyrningsorten eller, om förhyrningen skett i
Sverige, till annan svensk hamn, där resan slutar;
dock är hvar och en af manskapet berättigad
att erhålla entledigande, när han efter den sista
påmönstringen varit i tjänst i två år, eller,
på resa bortom Kap Hoorn eller Godahopps-udden,
tre år. Äfven en del andra undantagsbestämmelser
finnas i sjölagen. Jfr Mönstring.
R. N. (H. W–l.)
3. Landtbr. Sammanfattningen af de å en
landtgård befintliga husdjuren af ett visst slag
(t. ex. nötkreatursbesättning).
Besättningslista (Bemanningslista), sjöv.,
tabellarisk förteckning öfver hela besättningen å
ett eller flera fartyg, upptagande befälets antal och
tjänstegrader, underbefälets antal inom olika stater,
uppbördsmännens antal, manskapets antal inom olika
tjänstbarhetsklasser och yrkesafdelningar m. m.
Besättningstrupper, krigsv., de trupper, som
äro afsedda att vid ett krigs utbrott utgöra
besättning i fästningar eller andra orter af vikt
eller betydenhet i hemlandet. I fästningarna eller
åtminstone i de fästningar, som äro belägna intill en
hotad gräns, måste redan i fred befintliga trupper
afses till besättningstrupper, men för öfrigt
tagas sådana vanligen af trupper, vid mobilisering
uppsatta ur äldre uppbåd och följaktligen mindre
brukbara i fältkriget. I Sverige afses numera vissa
infanteriregementen jämte fästningsartilleri och
ingenjörtrupper till besättning i gränsfästningarna,
men rörande öfriga erforderliga besättningstrupper
är intet bekant. C. O. N.
Besökare (Tullbesökare), titeln på vissa fordom
vid tullbevakningen anställda lägre tjänstemän,
som gingo ombord på ankommande fartyg, innan de lade
till. Äfven städerna hade (från 1724) sina besökare
för att kontrollera accis och andra liknande afgifter
af varor och fartyg. Kbg.
Besökelsedag. SeJungfru Marie besökelsedag.
Besökelsenunnor. Se Visitantinnor.
Bet (hebr., hus) förekommer såsom första
sammansättningsdel i en mängd bibliska
ortnamn: B. Aven (beläget ej långt från Betel),
B. Arbel, B. Baal Meon, B. Dagon (i Juda stams
lågland), B. Hogla (i Benjamin), B. Semes
(i Juda stam, nära Filistéen) m. fl. Jfr
namnen Bet-el, Bet-lehem, Bet-Horon m. fl.
E. S–e.
Bet (fr. bête, oskäligt djur), spelt., straffinsats
i kortspel.
Beta (Β, β), namn på andra bokstafven i grekiska
alfabetet.
Beta L., bot., ett växtsläkte af fam.
Chenopodiaceæ, hvars varieteter under de senare årtiondena
kommit att intaga plats bland de viktigaste
kulturväxterna. Alla de hundratals nu odlade "sorterna"
kunna, särskildt efter de af Schindler utförda
försöken, med säkerhet anses härstamma från den till
fam. Chenopodiaceæ hörande Beta vulgaris L. Denna
art lefver än i dag vild på sandiga ställen, i synnerhet vid
hafsstränder, på Kanarie-öarna, kring Medelhafvet,
Kaspiska hafvet och måhända ända bort till västra
indiska halfön. Som vild har den en tunn pålrot,
knappast tjockare än stjälken (var. maritima Koch;
foliosa Ehrb.). Sannolikt omkr. 500 år före vår
tidräkning togs denna växt i odling af greker och
romare, hvilka redan kände former med såväl röd som
hvit rot. I Italien odlades den under medeltiden,
men synes först under nyare tidens första del hafva
förts öfver Alperna till Frankrike (1595 enligt
Ol. de Serres) och ungefär samtidigt till England. Den
användes då liksom hos antikens folk uteslutande till
människoföda. Under förra århundradet har emellertid
odlingen af betor oafbrutet varit i tilltagande,
och de resultat, som genom densamma vunnits, äro
ett af de vackraste bevis man eger på hur människan
genom planmässig förädling kan förändra växtarterna i
olika riktningar. Något strängt vetenskapligt studium
och någon systematisering af de många formerna efter
deras ursprung och inbördes släktskap hafva ännu ej
skett, hvarför sorternas gruppering i hög grad växlar
hos olika författaxe. Två hufvudtyper af de odlade
formerna torde emellertid böra urskiljas:
1. Mangold l. romersk kål (B.
vulgaris L. var. cicla L.) har en tunn pålrot med
stora blad och bladstjälkar, hvilka ätas antingen
stufvade såsom spenat och grönkål eller ock blekta såsom
sallat. Enär denna växt är en af de mest gifvande bland alla
grönsaker, odlas den i stor utsträckning, i synnerhet
i mellersta Europa, och har genom sitt billiga pris
stor betydelse särskildt för de fattigare klasserna.
En stor mängd sorter finnes, varierande till bladens
utseende och färg m. m.
2. Betor (B. vulgaris L. var. rapacea Koch)
utmärka sig alla därigenom att pålroten är starkt
uppsvälld och rik på näringsämnen. Dithörande
former ha redan tidigt utvecklats i tvenne riktningar, nämligen
röda och hvita betor, a) Rödbetor (var. cruenta
eller var. nibra m. fl. namn) karakteriseras genom
rotens och delvis äfven bladens röda färg, hvilken
å sin sida har sin orsak i röd cellsaft.
I sydöstra Europa och Ungern odlas rödbetan i stor
utsträckning och ingår som en viktig del i den
dagliga födan. Hos oss har den, som bekant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>