Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Béthencourt, Jean, seigneur de B., fransk sjöfarande - Bethesda, stad i grefsk. Carnarvon (Wales) - Bethlehem, stad i Pennsylvania - Bethlen, gammal ungersk adelssläkt - Bethlen. 1. Gábor (Gabriel) B. af lktár, vanligen kallad B. Gábor, furste i Siebenbürgen - Bethlen. 2. Stefan B. af Iktár, furste i Siebenbürgen - Bethlen. 3. Johan B. af B., siebenbürgisk kansler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jean Le Verrier" (1872). - Hans brorson Maciot
de B. måste redan 1424 afträda öarna till infanten
dom Henrik af Portugal.
Bethesda [bethe’sda], stad i engelska
grefsk. Carnarvon (Wales), i Ogwens dal, 8 km. från
Bangor och tätt vid Penrhyn-skifferbrotten. 5,281
inv. (1901).
Bethlehem [be’thli-em], stad i Pennsylvania,
Nord-Amerikas förenta stater, vid Delawares
biflod Lehigh. 7,293 inv. (1900). Den förnämsta
industrigrenen är tillverkning af koppar-, zink-
och järnarbeten. Det är hufvudort för herrnhutarna
och anlades af grefve Zinzendorf 1741. Många af
herrnhutarnas gamla skolor och anstalter (teologiskt
seminarium, goss- och flickskola m. m.) finnas ännu
kvar; nyare undervisningsanstalter äro Lehigh
university ofvanför staden (grundadt 1866) och
Bishopsthorpe flickskola. Helt nära ligger South
B. (se d. o.).
Bethlen, gammal ungersk adelssläkt, som räknar sina
anor tillbaka till Stefan den heliges tid och enligt
traditionen är af franskt ursprung. Den är historiskt
påvisbar först i 12 :e årh. och delade sig
i 13 :e årh. i 3 grenar, B. af Iktár, B. af B. och
B. af Apafi. Den förstnämnda grenen fick småningom
stora besittningar i södra Ungern, de två andra slogo
sig ned i Siebenbürgen, där de förvärfvade ansenliga
familjegods. Släkten har inom sig räknat 4 furstar,
2 vojevoder och en mängd såväl i krigets som i
fredens värf framstående män.
1. Gábor (Gabriel) B. af lktár, vanligen kallad
B. Gábor, furste i Siebenbürgen, ungersk konung,
f. 1580, d. 1629 i Weissenburg. Den ungerska naturen
och umgänge med folket bidrogo mera till hans
uppfostran än omsorgsfull tillsyn. Vid unga år
kom han till Sigismund Báthorys hof och utmärkte
l sig i dennes och Andreas Báthorys strider,
men måste 1602 fly till turkiske pasjan i Temesvár
undan österrikarna. Efter åtskilliga fåfänga och
äfventyrliga försök lyckades B. och några andra
patrioter fördrifva dessa, och hufvudsakligen genom
B:s ansträngningar blef Gábor Báthory efter någon tids
inbördes krig vald till furste i Siebenbürgen. Dennes
grymhet och despotism tvang B. att än en gång fly till
turkarna. Han vann sultanens ynnest, blef af honom
utnämnd till furste af Siebenbürgen och inryckte
i landet i spetsen för en turkisk-tatarisk här,
förjagade Báthory och blef okt. 1613 af ständerna
vald till furste.
Sönderslitet af inre tvister och hotadt af yttre
fiender, Turkiet och habsburgarna, fick Siebenbürgen
i B. just den härskare det behöfde. Sultanen
tillfredsställdes genom B:s erkännande af hans
suveränitet. Genom klokhet och hofsamhet lyckades
denne därpå vinna Báthorys många mäktiga anhängare
samt tillfredsställa de i landet bosatte sachsarna,
hvilka voro missnöjda med den föregående styrelsens
många intrång på deras privilegier. Kejsaren
betraktade länge B. som Turkiets skyddsling, hvilken
sträfvade att lösgöra Siebenbürgen från den ungerska
kronan,
och understödde därför den inhemska oppositionen mot
honom, men slöt 1615 med B. försoningsfördraget i
Tirnau, hvars hemliga artiklar helt enkelt fastslogo
Siebenbürgen såsom ett vasall-land under ungerska
kronan. Detta fördrag satte B. i stånd att med kraft
uppträda mot de inhemske orostiftarna, hvilka dittills
förlitat sig på kejsarens bistånd. Samtidigt sökte
han på allt sätt arbeta på den andliga och materiella
odlingens höjande i landet.
Utbrottet af trettioåriga kriget erbjöd B. ett
utmärkt tillfälle att afskudda sig beroendet af
kejsaren. Säker om Turkiets gillande, lät han 1619
sina trupper inrycka i Ungern, såsom krigsorsak
förebärande Österrikes ständigt fientliga sinnelag och
dess hot att i det stambefryndade landet utrota den
protestantiska läran. B. framryckte ända till Wien,
som han dock ej kunde belägra på grund af brist på
proviant och ammunition och sin underbefälhafvare
Georg Rákoczys nederlag i Ungern. Han var emellertid
herre öfver detta land, där hans anhängare
öfverallt bragtes till makten, och konung Ferdinand
afsattes. Efter att först ha regerat såsom "furste af
Ungern med kunglig myndighet", blef han 1620 på en
allmän landtdag i Neusohl vald till konung. Under
ständiga framgångar fortsatte B. i förbund med
Böhmens olycklige protestanter kampen mot kejsaren
till 1622. Genom freden i Nikolsburg afsade han
sig då Ungerns krona mot erhållande af riksfurstlig
värdighet, två mindre tyska hertigdömen och en del
af Ungern. Ett nytt krig med kejsaren slutades genom
freden i Wien 1624 på liknande villkor. B :s sträfvan
att vinna en österrikisk prinsessas hand misslyckades
och föranledde hans förmälning med Katarina af
Brandenburg, hvarigenom han blef svåger till Gustaf
II Adolf. Han slöt sig nu ännu mer till kejsarens
fiender och ingick förbund med England, Nederländerna
och Danmark (1625), men Kristian IV :s nederlag vid
Lutter am Barenberge grusade hans planer och förmådde
honom att än en gång sluta fred med Österrike
(1626). Snart därefter uppgjorde han emellertid
en vidlyftig anfallskombination mot Österrike,
enligt hvilken bl. a. Gustaf Adolf skulle försonas
med Polen för att få fria händer mot kejsaren, som
äfven skulle få turkarna i ryggen. Samtidigt hyste
han själf planer på polska kronan, då döden gjorde
slut på hans oroliga bana.
B. har blifvit mycket olika bedömd af sina landsmän,
hvilka i honom se än den fosterlandsälskande
föregångsmannen, än den listige intrigmakaren. Han
var i alla fall en af de märkligaste personerna i
1600-talets början. Skarpsinnig och listig, förenade
han med glödande patriotism en okuflig ärelystnad
och var i sitt enskilda lif en trofast vän och
angenäm sällskapsmänniska. Hans bildning var god,
och hans mottaglighet för upphöjda idéer vitsordas
af hans bevarade bref. Han var dock föga samvetsöm,
när det gällde politiska fördelar. 1902 lät kejsar
Frans Josef resa en staty af honom i Budapest.
Litt.: "Acta et documenta Gabr. Bethlen" (utg. af
Gindely 1890) och Gindely, "Bethlen Gábor und sein
hof" (1890).
2. Stefan B. af Iktár, den förres broder, var
en kort tid furste i Siebenbürgen efter Gábor B:s
gemål, men måste 1630 öfverlämna regeringen åt
Georg I Rákoczy, hvarefter han drog sig tillbaka
till privatlifvet.
3. Johan B. af B., siebenbürgisk kansler, f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
