Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 167-168 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betsaida, ort i Galiléen - Bet-San. Se Bet-Sean - Betschwa, biflod fr. v. till March i Mähren - Bet-Sean l. Bet-San, en gammal kanaaneisk stad - Betsel. 1. De remtyg och bett, som användas för hästens styrande och behärskande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utvidgades till stad och förskönades af tetrarken
Filippos, som därvid uppkallade det efter kejsar
Augustus’ dotter med namnet Julias. Enligt Josephus
låg det nära Jordans utflöde i Genesaret och enligt
Plinius på östra sidan, om denna flod (jfr äfven
Mark. 8: 13, 22, 27; Luk. 9: 10). I Mark. 6: 45
betyder "tvärtöfver" ej "på andra sidan af sjön",
utan "öfver viken". Tillägget "i Galiléen" i Joh. 12:
21 kan försvaras, då gränsen mellan Galiléen och
östra Jordanlandet icke alltid ansågs vara bildad
af Jordan. Det gamla antagandet, att det funnits
ett B. i öster och ett i väster om Genesarets norra
ände, saknar därför stöd. B. Julias’ läge torde
betecknas af det närvarande ruinstället Et-Tell,
ett stycke norr om Genesarets norra strand och
öster om Jordan, men möjligen låg den ursprungliga
byn B. vid det närmare sjön belägna ruinstället
El-Aradsj.
E. S–e.

Bet-San. Se Bet-Sean.

Betschwa, biflod fr. v. till March i Mähren, mynnar ut vid
Kremsier. Längd 144 km.

Bet-Sean l. Bet-San, en gammal kanaaneisk stad,
som icke kunde intagas af israeliterna (Jos. 17: 16;
Dom. 1: 27), utan synes ha eröfrats först på Salomos
tid (1 Kon. 4: 12). B. omtalas i sammanhang med
Israels nederlag på Jisreels-slätten, då filisteerna
upphängde konung Sauls och hans söners lik på dess mur
(1 Sam. 31: 8 ff.; 2 Sam. 21: 12). På den grekiska
tiden uppträder staden under namnet Skytopolis,
hvilket gifvit anledning till det af många gjorda
antagandet, att skyterna gjort ett infall i landet
och bemäktigat sig staden. Det räknades i senare tid
till Dekapolis och var den enda stad i detta förbund,
som låg väster om Jordan. Stadens ursprungliga
namn går igen i den närvarande byn Besan l. Beisan,
belägen i en dalklyfta nära Jordan-dalen, öster om
Jisreels-slätten, 120 m. under Medelhafvets yta. Där
finnas ruiner af tempel och af en amfiteater.
E. S–e.

Betsel. 1. Gemensam benämning för de remtyg
och bett, som användas för hästens styrande och
behärskande. Betslet förekommer af olika modell för
kör- och ridbruk samt benämnes, alltefter den olika
sammansättningen, träns eller kandar. Kandaret består
af stång och bridong. – Remtyget utgöres af hufvudlag
och tyglar (tömmar). Hufvudlaget sammansättes
vanligen af nackstycke, pannrem, sidostycken,
käkrem och nosrem, hvarjämte körbetslet oftast har
s. k. skygglappar samt stundom äfven s. k. stup-
eller uppbindstyglar. Ridbetslet för militärbruk
är vanligen kombineradt med grimma för hästens
bindande i stallet. – Bettet, som lägges i hästens
mun, består af ett munstycke, hvilket i hvardera
ändan är försedt med antingen en ring, bridongbett,
eller en ring med parerstång, tränsbett, eller ock
en sidstång med ringar, stångbett. Dessa olika bett
förekomma i många växlande former. Till stångbettet
hör <i>kindkedja/i> med kindkedjekrokar.

Betsel med grimma.
(Svenska arméns modell.)

Betsling, d. v. s. tillpassning och påläggning af
betslet, bör ske med stor sakkännedom, för att hästen
skall besparas onödig smärta och fullständigt kunna
behärskas. Särskildt utöfvar god och insiktsfull
betsling ett utomordentligt inflytande på hästens
dressyr. Rätta läget för betslet är omkr. 1/2
cm. nedom hästens mungipor. Tränsens och bridongens
inverkan på hästen är helt enkel, hvaremot en
häfstångsverkan inträder vid stångens
användande. Stångens sidostycken benämnas öfverskänkel
och underskänkel. Öfverskänklarna kvarhållas genom

Körbetsel med skygglappar och stuptygel.

Tränsbetsel.

Kandarbetsel.

1. Träns af vanlig modell.
2. Träns med dubbla bett.
3. Träns med gummibett.

kindkedjan, hvarigenom stångbettet blir en
hafstång med kraften A (tygelns inverkan) anbragt
i underskänkelns ring, lasten B (hästens motstånd)
på

4. Träns med tungstickarsked.
5. Pelhamstång.
6. Körstång af dansk modell.

munstycket och stödet C (kindkedjan) i öfre skänkelns
öga (se sista fig.). Längre underskänkel ger
längre häfstångsarm och ökar således stångens
verkan. Denna ökas

7. Körstång af parad-modell.
8. Körstång af Liverpool-modell.
9. Körstång af Körpelham-modell.

äfven i mån som munstyckets tryckpunkter göras
smalare, utöfvande ett skarpare tryck på lanerna. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>