- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
173-174

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betsjuaner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillgodogöras som kreatursfoder eller till brännvinsbränning
(jfr Melass). Betsockerindustriens framgång beror
också på det tullskydd den åtnjutit, hvartill, i den
mån svårighet uppstått för sockrets afsättning, i
åtskilliga länder kommit direkta eller indirekta
exportpremier. Då emellertid den internationella
konkurrensen på detta sätt blef alltmer osund, ingingo de
förnämsta sockerproducerande länderna, med
undantag af Ryssland, år 1902 i Bruxelles en konvention,
hvarigenom makterna förbundo sig att icke betala
exportpremier och icke ålägga införsel af
sockertull till högre belopp än för 100 kg. 6 frcs för
raffinad och 5,5 frcs för råsocker öfver den
inhemska sockerskatten. Denna konventions
genomförande väntas i de sockerexporterande länderna
komma att medföra betydliga förändringar i
betsockerindustriens utveckling och sockrets afsättning
samt motses med stor oro af betodlarna, för hvilka
odlingen af sockerbetor har en djupt ingripande
ekonomisk betydelse.

I Sverige började betsockertillverkning i slutet
af 1830-talet, men upphörde snart. Detta gäller
såväl ett af hofmarskalken grefve N. C. Barck 1836
bildadt bolag i Malmö som ett dylikt i Lund år 1839
bildadt bolag och Landskrona sockerbruksbolag, som
tillverkade betsocker 1839–45, då tillverkningen
nedlades såsom icke lönande, enär betorna lämnade
blott omkr. 3 proc. råsocker och 2–4 proc. sirap.
Sistnämnda bolag upptog emellertid, på initiativ af
bolagets direktör J. Tranchell, åter
betsockertillverkningen år 1854 och inköpte samtidigt den
närbelägna egendomen Säbyholm för betodling.
Under det första året gick företaget dåligt, dels
därför att jorden ej ännu var i det skick, att den kunde
lämna lönande betskördar, dels emedan betornas
sockerhalt var låg och fabrikationsmetoden
ofullkomlig; men från och med slutet af 1850-talet
började resultatet att år för år blifva bättre, och detta
framkallade i slutet af 1860-talet en liflig
agitation för sockerbetsodlingens allmännare införande i
Sverige ända upp till Mälardalen. Under de
närmast följande åren anlades 5 nya fabriker: vid
Stockholm, vid Ljung, i Vadstena, i Halmstad och vid
Arlöf, men det visade sig snart, att om än betor
af tillräckligt hög sockerhalt kunde erhållas ända
uppe vid Stockholm, så var dock odlingen ganska
osäker och skörden äfventyrades lätt till följd af
regnigt väder eller tidig köld, hvarför fabrikerna ej
kunde säkert påräkna erforderlig mängd betor. Af
de nyanlagda fabrikerna nedlades fyra inom få år,
och endast Arlöf-fabriken blef bestående. I Skåne
vann emellertid betodlingen för sockertillverkningen
allt större omfång, så att f. n. (1904) 18 fabriker
där finnas i verksamhet, jämte en fabrik i
Karlshamn och en vid Roma på Gottland. Af de skånska
fabrikerna äro 3 s. k. saftstationer, vid hvilka
betsaften uttages ur betorna, för att sedan vidare
förarbetas vid fullständig fabrik. Året 1896–97
afverkades i 19 fabriker 890,240 ton betor, hvaraf
erhöllos 105,556 ton socker och 25,178 ton melass.
Då denna tillverkning betydligt öfversteg
sockerförbrukningen i landet, hafva fabrikerna sedan i samråd
för hvarje år bestämt den areal, från hvilken betor
komme att mottagas. Därigenom har det lyckats att
hålla sockerproduktionens stigning inom de gränser,
som betingas af den inhemska förbrukningen, och
1901–02 afverkades 903,792 ton betor, som lämnade
125,379 ton socker och 16,214 ton melass. Äfven
i Sverige har betsockertillverkningen varit
underkastad en beskattning, hvilken småningom vuxit till
en för statens ekonomi ganska viktig inkomstpost,
utgörande numera öfver 12 mill. kr. 1869 års
riksdag beslöt att pålägga den inhemska
betsockertillverkningen en skatt, som skulle utgå med 1/5 af
gällande tullsats å utländskt socker af mörkare färg
än n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska
standard, och denna beskattning skulle ökas med
1/5 hvart tredje år, tills den uppginge till 4/5 af
sockertullen. Denna norm frångicks snart, och sedan
1891 beräknas tillverkningsskatten till hälften af
införseltullen. Beskattningen har sålunda under lång
tid nominellt bibehållits oförändrad, men i själfva
verket småningom höjts rätt betydligt, i det att
skatten, som hittills beräknats på grund af mängd
råmaterial, till en början utgick efter ett beräknadt
utbyte af 6 1/4 proc. råsocker, men sedan småningom
höjts, så att den sedan 1902 utgår efter ett beräknadt
sockerutbyte af 12 proc.
H. J. Dft.

Bet-Sur, stad i Palestina, på Juda berg, vid
vägen från Jerusalem till Hebron, det nuv. Bet Sur,
med ruiner, grafvar och rester af ett torn från
medeltiden. Staden, som behärskade vägen till Jerusalem,
befästes redan af Rehabeam (2 Krön. 11: 7). Mycket
viktigare blef den i den efterexiliska tiden såsom
gränsstad mot Iduméen. Sedan Judas Makkabeus
där 164 f. Kr. slagit den syriske fältherren Lysias
(1 Makk. 4: 29), befäste han staden, men den
eröfrades åter af Antiochos Eupator (1 Makk. 6:
31, 50) och tillhörde syrerna, tills Simon efter en
längre belägring återtog den 140 f. Kr., hvarpå
han på nytt befäste den (1 Makk. 11: 65; 14: 7,33).
E. S–e.

Bettani (el-Bettani l. al-Battani,
mindre riktigt al-Batani; latiniseradt Albategnius),
egentl. Muhammed Ibn-Djabir el B.,
född i Harran i Mesopotamien, d. 929, anses som
arabernas störste astronom och är hufvudsakligen
känd för sina iakttagelser af solens apogeum, genom
hvilka han väsentligen bidrog till upptäckten af
denna punkts rörlighet, och för sina bestämningar af
dagjämningspunkternas tillbakaskridande. B.
beräknade solårets längd till 365 dagar, 5 timmar, 46
minuter, således blott några minuter för kort. Han
inlade därjämte stor förtjänst om trigonometriens
utveckling. Så införde han bland annat bruket af
sinus i stället för halfva kordan.
O. B.*

Bettelheim [-hajm], Anton, tysk skriftställare,
f. 1851 i Wien, studerade först juridik och öfvergick
sedan till litteraturhistorien. Bland B:s arbeten äro
särskildt att nämna biografier öfver Beaumarchais
(1886) och Anzengruber (1891, 2:a uppl. 1897), den
sistnämnda ingående i en af B. 1894–97 utgifven
biografisk samling, "Geisteshelden". B. utgaf också
den sistnämndes "Briefe, mit neuen beiträgen zu
seiner biographie" (1902). Äfven verksam som
kritiker, har B. samlat en del af sina uppsatser i Die
zukunft unsers volksteaters
(1892), Deutsche und
franzosen
(1895) och Acta diurna (1899).

Bettelini, Pietro, italiensk kopparstickare, f.
1763, d. 1828, lärjunge af Bartolozzi och Raf.
Morghen. Hans förnämsta arbeten äro
Grafläggningen (efter A. del Sarto), Madonna col divoto
(Correggio), Marias himmelsfärd (Reni) samt
Alexandertåget och andra reliefer efter Thorvaldsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free