Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bevillning. Tullar - Bevillningsberedning, förv., en af de tre kommittéer, som årligen tillsättas för att ombesörja bevillningstaxeringen - Bevillningsdeputation. Se Bevillningsutskottet - Bevillningsförordning. Se Bevillning, sp. 192 - Bevillningskrona - Bevillningsrätt. Se Beskattningsrätt - Bevillningstaxering, förv. 1. Taxeringsvärde åsättes fastigheter och skatteskyldigas inkomster värderas - Bevillningstaxering, förv. 2. Det i bestämda fastighetsvärden och inkomstbelopp uttryckta resultatet af taxeringsarbetet - Bevillningsutskottet, ett af den lagtima svenska riksdagens fem ständiga utskott - Bevingade ord, allmänna uttryck och talesätt som kunna föras tillbaka bestämd skrift eller person - Bevis. 1. Log. Ett klart och tydligt ådagaläggande af ett omdömes sanning eller sannolikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksstaten upptagna till 54,000,000 kr. Se vidare
Hj. Rettig, "Samling af k. resolutioner och bref
rörande tillämpning af bevillningsförordningen"
(9 h. 1885–1904).
I Norge och Danmark förstås med bevillning
{bevilling) äfven beviljandet af medel till en
utgift, d. v. s. hvad i Sverige kallas anslag. O. V.
Bevillningsberedning, förv., en af de tre
kommittéer, som årligen tillsättas för
att ombesörja bevillningstaxeringen och
granska själfdeklarationerna. Den förbereder
taxeringskommitténs arbete genom att ordna alla
de inkomna uppgifterna och föreslå de på taxering
beroende bevillningsafgifter, som de skattskyldige
anses böra utgöra. Denna kommitté består af en
genom länsstyrelsen (i Stockholm
öfverståthållarämbetet) utsedd ordförande samt två eller
tre på kommunalstämma, allmän rådstuga eller
af stadsfullmäktige valda och inom distriktet
boende personer, af hvilka bevillning efter
2:a art. därstädes blifvit utgjord under det
sistförflutna året. Hvarje församling bildar i
allmänhet ett särskildt beredningsdistrikt. Dock
kunna större församlingar delas i flere sådana
distrikt, liksom flere små bruka sammanslås till ett.
Kbg.
Bevillningsdeputation. Se Bevillningsutskottet.
Bevillningsförordning. Se Bevillning, sp. 192.
Bevillningskrona. Enligt bevillningsförordningen
skall för all inkomst, vare sig af kapital eller
arbete, med undantag af det s. k. "bevillningsfria
afdraget" bevillning erläggas till staten med 1 för
100 af inkomstbeloppet. Denna procent kallas vanligen
bevillningskrona. Jfr Bevillning, sp. 193.
Bevillningsrätt. Se Beskattningsrätt.
Bevillningstaxering, förv. 1. Den åtgärd, hvarigenom
taxeringsvärde åsättes fastigheter och skatteskyldigas
inkomster värderas, för att en bestämd grund må
erhållas för debiteringen. Värdebeloppen föreslås af
bevillningsberedningen, beslutas af taxeringsnämnden
och fastställas af pröfningsnämnden. Besvär
öfver taxeringsnämndens beslut anföras hos
pröfningsnämnden, fullföljas hos kammarrätten
och afgöras i sista hand af k. m:t. – 2. Det
i bestämda fastighetsvärden och inkomstbelopp
uttryckta resultatet af taxeringsarbetet.
Kbg.
Bevillningsutskottet, ett af den lagtima svenska
riksdagens fem ständiga utskott, skall enligt §
37 R. O. bestå af 20 ledamöter, "hvilka hvardera
kammaren till halfva antalet inom sig väljer antingen
omedelbart eller, om kammaren så beslutar, genom
elektorer". Därjämte väljas suppleanter, i första
kammaren 5, i andra kammaren vanligen 10, hvilka
bruka infinna sig vid utskottets sammanträden,
dock utan att deltaga i diskussionen. Enligt 40 §
R. O. åligger bevillningsutskottet "att bereda
alla dit från kamrarna hänvisade frågor, som angå
förändring uti föreskrifterna om bevillnings
utgörande, att förslagsvis beräkna inkomsterna
af de särskilda bevillningarna och att, sedan
statsverkets behof blifvit utredda och bestämda,
opåmint föreslå sättet för bevillningens ökande,
om det erfordras, eller dess minskande, om sådant
kan ega rum, och i sammanhang därmed till riksdagen
afgifva förslag till bevillningsstadgar. Utskottet
må därjämte uti bevillningsfrågor föreslå hvad det
anser billigt och nyttigt". Bevillningsutskottet,
hvilket liksom riksdagens öfriga utskott själft väljer ordförande
och vice ordförande inom sig samt sekreterare
bland ickeriksdagsmän, plägar arbeta på två
afdelningar, af hvilka den första företrädesvis
behandlar tull- och postfrågor och den andra
ärenden, som tillhöra brännvinslagstiftningen, de
öfriga speciella bevillningarna samt allmänna
bevillningen; en del handläggas dock i
plenum. Dess inkomstberäkningar läggas till grund
för statsutskottets "finansbetänkande". "Förslag
till bevillningsstadgar" afgifver utskottet, endast
om det tillstyrker ändring i de förut gällande.
Under frihetstiden fanns en bevillningsdeputation,
där alla fyra stånden voro representerade
och omröstningen skedde ståndsvis. 1778 tillsattes
ett riksdagsutskott för faddergåfvas reglerande,
hvars verksamhet ungefärligen sammanföll med
bevillningsutskottets, och 1776 ett utskott för
brännvinsbevillningsfrågans beredning. Riksdagen 1800
tillsatte för första gången ett bevillningsutskott,
och sedan återfinnas både namnet och idén i
Håkanssons grundlagsförslag, hvari det heter, att
bevillningsutskottet skall "författa förslag till den
nödig funna bevillningens fördelande och utgörande,
med grunderna därtill, samt deras tillämpande". Enligt
1810 års R. O. egde bevillningsutskottet samma
befogenhet som det nuvarande, men bestod af
12 ledamöter från hvarje stånd, "valda från
särskilda och, så vidt möjligt, från alla rikets
provinser". Sedan den nu gällande riksdagsordningens
antagande hafva vid olika tillfällen förslag väckts
om fördelning af bevillningsutskottets arbete på två
ständiga utskott för att påskynda arbetets afslutning,
men hittills (1904) ej föranledt någon förändring.
E. A–t.
Bevingade ord, i tal och skrift allmänt använda
uttryck och talesätt, som kunna föras tillbaka
tillbestämd skrift eller bestämd person. Denna
användning af ett hos Homeros ofta förekommande
uttryck (e’pea ptero’enta) har blifvit vanlig,
sedan Georg Büchmann (d. 1884) 1864 utgaf sina
"Geflügelte worte" (21:a uppl. 1903). Äfven i andra
länder hafva utgifvits samlingar af "bevingade ord",
såsom i Danmark af Oscar Arlaud: "Bevingede ord"
(1878, tillägg 1881), i Sverige af Arv. Ahnfelt:
"Bevingade ord" (1879), i Frankrike af Éd. Fournier:
"L’esprit des autres" (6:e uppl. 1881), i Italien
af Fumagalli: "Chi l’ha detto" (3:e uppl. 1899),
i England af Harbottle: "Dictionary of quotations"
(1902), och af Bartlett: "Familiar quotations"
(9:e uppl, 1902).
Bevis. 1. Log. Ett klart och tydligt ådagaläggande
af ett omdömes sanning eller sannolikhet. Detta
ådagaläggande sker därigenom att den sats,
hvars riktighet skall inses, uppvisas vara
den nödvändiga följden af en eller flere
andra satser, hvilkas giltighet redan förut är
insedd. Dessa satser kallas bevisningsgrunder
(fundamenta demonstrationis). Ytterst föres man
naturligtvis tillbaka till sådana bevisningsgrunder,
hvilkas sanning själf ej kan bevisas, utan inses
omedelbart. Sådana satser kallas själfklara. Bevisen
indelas uti: induktiva l. analytiska,
vid hvilka man från det mer speciella sluter till
det mer allmänna, och deduktiva l. syntetiska,
vid hvilka man från det mer allmänna sluter till
det mer speciella. De indelas äfven i direkta,
hvilka ådagalägga sanningen af en sats omedelbart
ur bevisningsgrunderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
