Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beyla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bezirkskommandeur (en stabsofficer), som verkställer
rekryteringen och utöfvar kontrollen öfver det
hemförlofvade manskapet.
Bezoar (Besoar), farm. I magen hos åtskilliga
idisslare förekomma emellanåt egendomliga konkrement,
hvilka fått namnet "bezoar" (bezoard, lapis bezoardicus)
och fordom ansågos vara viktiga läkemedel. Högst värderades
Bezoar orientalis, den österländska bezoaren ur
löpmagen hos den vilda geten och ur samma magafdelning
hos gasellen. Denna bezoar varierar mellan en ärts och
en knytnäfves storlek, har vanligen rundad eller oval form,
med glänsande, glatt yta, skiftande i grått, svart, brunt
eller grönt. Den är bildad af flera utom hvarandra
liggande lager med en kärna af ett sandkorn, någon
växtdel eller någon, annan främmande kropp. Den
kemiska sammansättningen är mycket omväxlande. Från
Syd-Amerika fås den västerländska bezoaren,
B. occidentalis, ur magen hos Auchenia Llama
Illig. och Auchenia Vicunna Illig. Denna bezoar har
ofta oregelbunden form med den ena sidan afplattad,
och ytans färg växlar betydligt; för öfrigt är den
bildad på samma sätt som den österländska. – Med
tysk bezoar menas liknande konkrement ur löpmagen
och tarmarna hos stengeten. Dessa konkrement
(ægagropilæ) innehålla, inom det yttre hårda
skalet, sammanfiltade hår och växtfibrer. Det finnes
äfven bezoar från Koromandel, ur buffeloxens mage,
och afrikansk bezoar, ur Antilope oryx L. – Så länge
bezoaren värderades högt såsom läkemedel, eftergjordes
den icke sällan med tillhjälp af kräftstenar,
lera och dragant samt parfymerades med ambra och
mysk. Bezoar från Goa var en sådan falsk bezoar.
O. T. S.*
Bezoar-antilopen. zool. Se Antiloper, sp. 1145.
Bezoar-bocken l. Pasengen, Capra ægagrus,
zool., en i Persiens, Mindre Asiens och Kaukasiens bergstrakter
lefvande bock-art, hvilken så nära öfverensstämmer
med den allmänna tama bocken, att man med skäl kan
anse denne härstamma från den förstnämnde. Sitt
namn har bezoar-bocken fått i anledning af de fasta,
runda kulor (se föreg. art.), som förekomma i magen
på honom, liksom på många andra idisslare och på
hästar. Bezoar-bockarna lefva i flockar och äro
ingalunda sällsynta i nämnda bergstrakter på en höjd
af mer än 1,160 m. öfver hafvet; men den jakt, som
man (i synnerhet för bezoarens skull) i långa tider
anställt efter dem, har gjort dem ytterst skygga och
svåråtkomliga. Om bezoar-bocken fångas ung, låter
han dock lätt tämja sig. Hvad storleken vidkommer,
står han ungefär midt emellan vår tama bock och
stenbocken. Hans färg är på ryggen rödgrå, med ett
svart streck öfver ryggraden, på buken hvit. Bockens
horn nå en längd af 0,59 m.; getens äro mindre, när
de icke alldeles saknas, hvilket stundom inträffar.
F. A. S.*
Bezoar-rot, bot. Se Dorstenia.
Bezold [be’tsålt]. 1. Albert von B., tysk fysiolog,
f. 7 jan. 1836 i Ansbach, blef student 1853,
studerade fysiologi hos Du Bois-Reymond i Berlin,
blef med. doktor i Würzburg 1859 och kallades redan
s. å. till e. o. professor i fysiologi i Jena,
hvarifrån han dock redan 1865 mottog kallelse till
professuren i fysiologi i Würzburg. Död därstädes
2 mars 1868. I sitt första större arbete,
Untersuchungen über die elektrische erregung der nerven und muskeln (1861),
meddelade B. viktiga rön angående den elektriska strömmens
inverkan på nerverna och musklerna. Sedan följde
Untersuchungen über die innervation des herzens (1863),
som bl. a. innehåller de första antydningarna om
upptäckten af hjärtats påskyndande nerver. Efter
sin flyttning till Würzburg utgaf B. under titeln
Untersuchungen aus dem physiologischen laboratorium in Würzburg
en serie dels af honom själf, dels af hans lärjungar
utförda undersökningar, i hvilka det afgörande beviset
för tillvaron af påskyndande hjärtnerver lämnas.
R. T–dt.
2. Friedrich von B., den föregåendes brorson, tysk
historiker, f. 1848 i München, blef docent därstädes
1875 samt professor i historia i Erlangen 1884 och
i Bonn 1896. Han kallades 1883 till medlem af
historiska kommissionen i München. Bland hans
skrifter märkas
König Siegmund und die reichskriege gegen die hussiten (3 bd, 1872–77),
Zur geschichte des hussitenthums (1874) och
Geschichte der deutschen reformation (1890; i Onckens samlingsverk),
hvarjämte han utgifvit
"Briefe des pfalzgrafen Johann Kasimir" (2 bd, 1882–84).
3. Karl B., tysk assyriolog, f. 1859, professor
vid universitetet i Heidelberg, uppsatte 1884
tillsammans med F. Hommel "Zeitschrift für
keilschriftforschung" och utgifver sedan 1886
kvartalsskriften "Zeitschrift für assyriologie".
Bland B:s arbeten och editioner märkas:
"Die achämeniden-inschriften"(1882),
"Die schatzhöhle" (på syriska och tyska, 2 bd, 1883–88;
efter handskrifter i Berlin, Rom, Paris, London och Oxford),
Kurzgefasster überblick über die babylonisch-assyrische litteratur (1886),
"Catalogue of the cuneiform tablets in the Kouyounjik collection of the British museum" (5 bd, 1889–99),
Oriental diplomacy (1883),
Ninive und Babylon (1903) m. fl.
Jfr Kilskrift.
(D. M.)
Bézout [beṡo], Étienne, fransk matematiker, f. 1730,
d. 1783, blef 1763 utnämnd till examinator vid franska
maringardet och 1768 vid artilleriet. B. framställde i
sitt arbete
Théorie générale des équations algébriques (1779)
den eliminationsmetod, som ännu bär hans namn; han var
äfven verksam som läroboksförfattare.
H. v. K.
Bezpopovsjstjini, rysk sekt. Se Raskolniker.
Bezsonov [besså’nåv] 1. Bessonov, Petr
Aleksejevitj, rysk språkforskare, f. 1828 i Moskva,
var 1867–79 bibliotekarie vid därvarande universitet
och vardt därefter professor i slavisk filologi vid
universitetet i Charkov. Han har inlagt förtjänst
genom sina studier öfver bulgarernas, serbernas
och ryssarnas språk och litteratur. Bl. a. har han
utgifvit den första större samlingen af bulgariska
folkvisor ("Bolgarskija pjesni", 1855), en samling
serbiska folkvisor och traditioner under titeln
"Lazarica" (1857) samt Kirejevskijs stora samling
af ryska folkvisor (10 dlr, 1860–74), hvit-ryska
folkvisor (1871) och andliga poem ("Kaliki
perechozjije", 1861–64), hvarjämte han skrifvit
lefnadsteckningar öfver slaviska lärde m. m.
Bezzenberger, Adalbert, tysk språkvetenskapsman,
f. 14 april 1851 i Kassel, studerade 1869–72 i
Göttingen, 1873 i München, blef 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
