- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
219-220

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bhim-Gorá ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bianchi [-ki], Francesco, italiensk kompositör,
f. 1752, blef 1775 cembalist vid den italienska
operan i Paris, 1785 organist vid Markuskyrkan i
Venezia och 1792 kapellmästare vid King’s theatre i
London. Död 1811. Han skref två oratorier, Joas och
Agar, samt mer än 30 operor, bland hvilka märkes La
villanella rapita
("Den bortförda fästmön", gifven
i Stockholm 1802, dock endast delvis med B:s musik).
A. L.

Bianchi [-ki], Friedrich von, friherre, hertig af
Casalanza, österrikisk militär, f. 1768, d. 1855,
deltog 1788 i fälttåget emot turkarna samt sedan
1792 i revolutionskrigen, hvarunder han avancerade
till fältmarskalklöjtnant och förde vid invasionen
i Frankrike 1814 befäl öfver österrikiska sydarméns
högra flygel. 1815 skickades han till Italien mot
Murat och slog denne vid Tolentino i grund (2–3
maj), afslöt 20 maj i Casalanza en konvention om
bourbonernas återinsättande på Neapels tron och
inryckte därpå i Neapel, men fick i juni order att
återvända till Frankrike. Konung Ferdinand af Neapel
upphöjde honom till hertig af Casalanza. B. tillhörde
sedan 1815 hofkrigsrådet och pensionerades 1824.

Bianchi [-ki], Nicomede, italiensk historiker,
f. 1818 i Reggio, d. 1886 i Turin, var 1848 medlem
af den provisoriska regeringen i Modena och Reggio,
men flyttade 1849 efter reaktionen öfver till
Sardinien, där han en tid var lärare i historia i
Nizza och Turin. 1864 utnämndes B. till sekreterare
vid undervisningsministeriet och 1871 till chef
för det piemontesiska statsarkivet. 1881 blef han
senator. Hans förnämsta verk äro Storia documentata
delta diplomazia europea in Italia dal 1814 al
1861
(8 bd, 1865–72) och det ofullbordade Storia
della monarchia piemontese dal 1773 al 1861
(4 bd,
1877–84).

Bianchi [-ki], Luigi, italiensk matematiker,
f. 1856, professor i Pisa och sedan 1900 redaktör
för tidskriften "Annali di matematica". Han är mest
känd för sina arbeten i differential geometri samt
har äfven utgifvit framstående läroböcker. År 1900
blef han ledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund.
H. v. K.

Bianchi [-ki], Bianca, egentl. Schwarz, tysk
sångerska, f. 1858, elev af Viardot-Garcia i Paris,
sjöng först i London samt engagerades i Mannheim
1876 och vid hofoperan i Wien 1880. Hon gifte sig
1897 med B. Pollini och är sedan 1902 lärarinna vid
musikakademien i München. A. L.

Bianchi-Giovini [-ki djåvini], Aurelio,
italiensk häfdatecknare och journalist, f. 1799 i
Como, d. 1862 i Neapel, lemnade 1830 Italien för
att undgå den österrikiska polisens förföljelser och
bosatte sig i den schweiziska kantonen Ticino. Där
uppsatte han 1835 tidningen "II repubblicano
della Svizzera italiana" och började 1837 sin
stort anlagda Storia dei papi, hvilket arbete
likväl aldrig fullbordades {12 bd utkommo). Den
historiska monografien Vita di fra Paolo Sarpi (1836),
som upplefvat flera upplagor, utgör en förstudie
därtill. 1842 begagnade sig B. af den amnesti, som
den österrikiska regeringen utfärdat 1838, och slog
sig ned i Milano, där han utöfvade en omfattande
litterär verksamhet. 1848 begaf han sig till Turin
och öfvertog redaktionen af tidningen "Opinione",
i hvilken han på det skarpaste bekämpade österrikarna
och påfvens världsliga makt, 1853 uppsatte han
tidningen "L’unione", som han redigerade till sin död.

Bianchini [-kini], Francesco, italiensk astronom och
arkeolog, f. 1662 i Verona, tillhörde det andliga
ståndet samt åtnjöt mycken ynnest af påfvarna
Alexander VIII och Klemens XI. Den sistnämnde
anförtrodde honom högsta uppsikten öfver alla Roms
offentliga konstskatter och minnesmärken. B. gjorde
ganska märkliga iakttagelser rörande planeten Venus,
hvarjämte han drog en middagslinje genom kyrkan "Santa
Maria degli angeli" i Rom och uppsatte en solvisare
därstädes. Han dog i Rom 1729 och efterlämnade flere
arbeten i astronomiska och arkeologiska ämnen.

Bianco, Andrea, veneziansk geograf i 15:e årh.,
ryktbar för sin 1456 i koppar stuckna världskarta,
på hvilken tvenne stora öar, kallade Antilla,
förlagts till Atlantiska oceanen. Efter dem blef
sedan Antillernas ögrupp uppkallad. Af kartan utgafs
ett faksimile i Venezia 1870.

Bianco, Baccio del Bartolomeo, italiensk
arkitekt från förra hälften af 1600-talet,
f. i Como, d. omkr. 1656, lefde i Genova och
tillhör med sin verksamhet barocktiden. Men
i det han följde det af Galeazzo Alessi under
senrenässansen gifna uppslaget att på Genovas
ojämna och trånga byggnadstomter i stället för
palatsgårdar anordna förhallar och trappuppgångar
till perspektiviskt arkitektoniska konstverk, lyfte
han detta lyckligt funna motiv till en ännu högre
och ädlare form i sitt mästerverk, jesuitkollegiet,
numera universitetspalatset (börjadt 1623).
C. R. N. (O. G-g.)

Bianco e nero antica (it.), marmor, hvit med
svarta ådror, från ön Marmara i Marmarasjön.
E. E.

Biandrata, G., italiensk läkare. Se Blandrata,

Biandri (af lat. bis, två gånger, och grek. aner
man), äktenskap med två män, tvåmansäktenskap.

Biard [biär], Auguste François, fransk målare,
f. 1798 i Lyon, började 1827 vidsträckta resor, under
hvilka han samlade en otrolig mängd naturstudier
och skisser. 1835 bosatte han sig i Paris. 1839
besökte han Grönland och Spetsbergen samt gjorde
1858–59 resor i Brasilien, hvilka han skildrat i
sin med illustrationer rikt försedda berättelse Deux
années au Brésil
(1862). Såväl hans allvarliga som
hans humoristiska arbeten utmärka sig för dramatiskt
lif och träffande karakteristik. Bäst lyckas han med
komiska och burleska situationerr gripna direkt ur
lifvet. Död 1882 vid Fontainebleau.

Biarki (af lat. bis, två gånger, och grek. arche,
herradöme, regering) l. Diarki, dubbelvälde,
samregering, tvenne regenters samtidiga styrelse.

Biarrits l. Biarritz, stad och badort på kusten af
franska dep. Basses-Pyrénées, vid Vizcayaviken,
8 km. s. om Bayonne. 11,495 inv. (1901). Det
besöktes nästan årligen af Napoleon III, som
där hade två historiskt ryktbara möten med
Bismarck 1862 och 1865, och har alltsedan varit
en särdeles omtyckt rekreationsort för den högre
franska, engelska och spanska aristokratien; samt
åtskilliga suveräner. B. är dessutom en mycket besökt
klimatisk kurort, som är öppen hela året och genom
sin belägenhet erbjuder såväl strand med kraftigt
vågslag som, nere vid den gamla hamnen, tillfälle till
simning. Det uppsökes af skrofulösa patienter, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free