Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildhuggarkonst. Bildhuggarkonstens historia - Bildligt uttryck, språkv. Se Bild - Bildmikroskop. Se Mikroskop - Bildnings-cirkel, föreningar i syfte att hos medlemmarna väcka intresse - Bildningsläge, språkv. Se Kontaktsläge - Bildningslära, språkv. Se Kompositum - Bildningsväfnad, bot. Se Meristem - Bildningsvärme, kem. Se Termokemi - Bildpunkt, fys. Se Lins - Bildrim. Se Bildverser - Bildskrift, form af skrift i hvilken genom bilder betecknas föreställningar - Bildskrift. 1. Begreppsskrift, den bildskrift - Bildskrift. 2. Talskrift, d. v. s. skrift i vanlig användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
J. Lange, "Billedkunst" (1884, på tyska
1904), Lübke, "Geschichte der plastik" (3:e
uppl. 1880), Maspéro, "Archéologie égyptienne"
(1887, på tyska 1890), Oppert, "Grundzüge der
assyr. kunst" (1872), Overbeck, "Geschichte der
griech. plastik" (4:e uppl. 1892–94), Perrot och
Chiplez, "Histoire de l’art dans 1’antiquité"
(1882), Reber och Bayersdorfer, "Klassischer
skulpturenschatz" (1896–1900), K. E. Schmidt,
"Französische skulptur und architektur", Schreiber,
"Alexandrinische toreutik" (1894), A. Schultz,
"Deutsche skulpturen der neuzeit" (1900 ff.), Scott,
"British school of sculpture" (1872), Zimmermann,
"Oberital. plastik im mittelalter" (1897), samt
allmänna konsthistorier, såsom Sybel, "Weltgeschichte
der kunst" (2:a uppl. 1903), Laurin, "Konsthistoria"
(2:a uppl. 1901), och Nordensvan, "Bildkonsten"
(1903).
De till art. Bildhuggarkonst hörande planscherna
framställa till jämförelse åtskilliga för de olika
perioderna karakteristiska skulpturarbeten. Dessutom
finnes i Nordisk familjebok en mängd afbildningar
af berömda bildhuggeriarbeten, i samband dels med
öfversikter af särskilda länders konsthistoriska
utveckling, dels med special-artiklar.
Bildligt uttryck, språkv. Se Bild.
Bildmikroskop. Se Mikroskop.
Bildnings-cirkel, namn på föreningar, hvilka
vid midten af 1800-talet bildades i syfte att
hos medlemmarna väcka och underhålla intresset
för bildande sysselsättningar samt bringa
arbetaren i beröring med bildade personer ur andra
samhällsklasser. Den första bildningscirkeln i Sverige
upprättades 1845 i Stockholm. Med denna till mönster
upprättades under senare hälften af 1840-talet dylika
föreningar i åtskilliga landsortsstäder. Den sista,
bildnings-cirkeln i Karlskrona, upphörde 1877.
Bildningsläge, språkv. Se Kontaktsläge.
Bildningslära, språkv. Se Kompositum.
Bildningsväfnad, bot. Se Meristem.
Bildningsvärme, kem. Se Termokemi.
Bildpunkt, fys. Se Lins.
Bildrim. Se Bildverser.
Bildskrift är den form af skrift (se d. o.), i hvilken
genom bilder betecknas föreställningar, begrepp och
deras kombinationer, hela händelseförlopp o. d. Bilden
eller bilderna i denna skrift afse således icke att
vara afbildningar, taflor, illustrationer i och för
sig, att framkalla en konstverkan af något slag,
utan tjäna till att beteckna och därmed förmedla
föreställningarna o. s. v. Bilderna kunna eller
vilja vara ett troget uttryck för det afbildade
föremålet o. s. v., men behöfva det icke. De äro
därför oftast mera konventionella och uppträda i olika
grad af schematisering, särskildt om de äro kursivt
använda. Konventionella äro de oftast och i den grad,
att endast en öfverenskommen betydelse hos ett tecken
är det bestämmande för hvad som med skriften afses, ej
bilden själf. Endast i undantagsfall är bildskriften
en tafla, så anordnad att den på samma gång är
sin egen text. För att t. ex. uttrycka abstrakta
begrepp är det alltid nödvändigt att bilden fattas i
tropisk eller metaforisk betydelse. I den egyptiska
hieroglyfskriften betecknar t. ex. bilden "gam"
icke gam, utan "moder", på grund af en konvention,
hvars ursprung man icke känner; det säges, emedan
gamen lär vara öm emot sina ungar och följaktligen
är en passande sinnebild för
moderskärleken. Bildskriften förekommer faktiskt i
en mängd olika arter, som kunna sammanfattas under
följande två grupper.
1. Begreppsskrift, den bildskrift, som utan
förmedling af ett bestämdt taladt språk uttrycker
föreställningar och begrepp samt dessas förbindelser.
En sådan bildskrift är hvad vi kalla ideografisk,
mer eller mindre symbolisk. I denna form förekommer
bildskriften rikt utvecklad särskildt i Amerika
(s. k. piktografi). På trädens bark, på afskalade
trädstammar eller släta klippväggar ristar indianen
till underrättelse för andra, huru många skalper han
vunnit, hvart han ämnar sig, huru många dagar
förflutit, sedan han lämnade sin vigvam o. s. v.
Därvid använder han i rikt mått symboliska tecken;
så betecknar t. ex. pil och båge i kors "krig"
eller att krig utbrutit, sol "ljus", öga
"syn", eld "läger" o. s. v. Bland Nord-Amerikas
indianstammar har man också funnit omfångsrika,
på klippor inristade inskrifter i mer eller mindre
symboliska bildtecken, mer eller mindre stiliserade
och schematiserade. En särskild art af bildskrift äro
de med ett slags hemliga tecken försedda bilder, som
af medicinmän och besvärjare användas i sammanhang
med reciterande af trollsånger och besvärjelser,
så att till hvarje strof hör en (vanligen målad)
bild, kekinovin (se den färglagda planschen). – Äfven
i Mexico och Central-Amerika, liksom i Syd-Amerika,
förekommo liknande bildskriftssystem. På djurhudar,
siden och aloepapper äfvensom på klippväggar
nedskrefvo mexikanerna heliga texter, historiska
berättelser o. s. v. Bilderna äro ofta – liksom i
de egentliga hieroglyfiska systemen – åtföljda af
tecken med bestämda ljudvärden, således ansatser
till skrift i egentlig mening. Om den amerikanska
bildskriften se vidare G. Mallery, "Sign
language among north american indians", och E. S.
Holden, "Studies in central american picture
writing" (båda i "Annual report of the bureau of
ethnology", utg. af Smithsonian institution, 1879–
80), samt Kingsborough, "Antiquities of Mexico"] bd
I, och de senare årgångarna t. ex. af tidskriften
"Globus". – En bildskrift af förevarande art äro
sannolikt de svenska hällristningarna (se d. o.).
Moderna rester eller nybildningar af hithörande slag
äro t. ex. ett kors, ett ankare och ett hjärta för
beteckning af "tron, hoppet och kärleken", eller en
hand med utsträckt pekfinger, som säger så mycket som
"där går vägen till –".
2. Äfven såsom talskrift, d. v. s. skrift i
vanlig användning, användas bilder. I detta
fall beteckna bilderna ej närmast begrepp
o. s. v., utan ord, ljudkomplexer och ljud i
ett visst bestämdt språk, alldeles som hvarje
annan talskrift, t. ex. kilskriften (se d. o.).
Hit hör i främsta rummet den egyptiska och
hittitiska hieroglyfskriften (se d. o.), om
denna också till en del är bildskrift i egentlig
mening. Hieroglyftecknet, d. v. s. bilden, var
i regeln fast beteckning för ett bestämdt ord, en
bestämd ljudförbindelse eller ett bestämdt ljud.
Liksom ur den egyptiska hieroglyfskriften småningom
den kursiva hieratiska och slutligen den demotiska
skriften utvecklat sig, så torde i allmänhet
talskriftsystemen uppkommit genom en alltmer kursiv
användning af ursprunglig bildskrift. – En särskild
art af bildskrift är t. ex. det för vetenskapligt ändamål (för att
åskådliggöra ljudens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
