Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildt. 2. Karl Nils Daniel B., friherre, diplomat, historisk författare - Bildt. 3. Knut Gillis B., militär - Bildu-dalur, handelsplats vid Arnarfjord på Islands nordvästra halfö - Bildverser l. Bildrim, verser, som vid nedskrifning eller tryckning återgifva formen af något föremål - Bildögon. Se Öga - Bileam (i nya testamentet Balaam), en profet - Biledjik, ort i Mindre Asien - Biled ul-dsjerid. Se Bilad el-dsjerid - Bilek, befäst stad i Hercegovina - Bilguer, Paul Rudolf von, tysk schackspelare - Biliar, som har afseende på gallan - Bilicyanin. Se Gallfärgämnen - Bilifulvin. Se Gallfärgämnen - Bilifuscin. Se Gallfärgämnen - Bilin, stad i Böhmen, kretsen Dux - Bilinervatten. Se Bilin-vatten - Bilingval, Bilingvisk l. Bilingvistisk, dubbeltungad; som talar två språk - Bi-linjer l. Hjälplinjer, mus., de korta streck, som dragas tvärs igenom noter - Bilinski, Leon, ritter von, österrikisk nationalekonom och politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Haag 1899 samt ledamot af och ordförande i
1902 års unionella konsulatkommitté. Vistelsen i
Italien nyttjade B. till forskningar i arkiven,
särskildt rörande Sverige, och frukter af dessa
föreligga i bl. a. S. Birgittas reliker i Rom (i
Vitt. akad:s månadsblad 1893), S. Birgittas hospital
och den svenska kolonien i Rom under 1600-talet
(i "Hist. tidskr.", XV, 1895), Drottning Kristinas
sista dagar (1898), Christine de Suéde et le cardinal
Azzolino. Lettres inédites 1666–1668 (Paris 1899),
hans mest betydande arbete, en viktig källa till
Kristinas historia genom den där för första gången
offentliggjorda brefväxlingen mellan henne och hennes
förtrogne, Azzolino, och betydelsefullt äfven genom
B:s framställning af Kristinas person och lif efter
tronafsägelsen till år 1668. samt Svenska minnen
och märken i Rom (1902). B. har dessutom författat
Anteckningar från Italien af en svensk diplomat (1896)
och The conclave of Clement X (i "Proceedings of the
British academy", 1904). Skarp iakttagelseförmåga,
ett spirituellt framställningssätt och en elegant
språkform, vare sig han begagnar sig af modersmålet
eller franskan, skaffade B. snart en rangplats bland
våra prosaförfattare, och 1901 invaldes han (efter
H. Forssell) i Svenska akademien, där han s. å. höll
sitt Inträdestal (Sv. akad:s handl. efter 1886, del
XVI, 1902). B. blef 1899 filos, hedersdoktor i Uppsala
och 1900 hedersledamot af Vitt. hist. o. ant. akad.
J. Th. W.
3. Knut Gillis B., den föregåendes broder, militär,
f. 13 juli 1854, blef från kadett vid krigsskolan
1871 underlöjtnant vid lifregementets dragoner
och steg där 1875 till löjtnant. Efter att hafva
genomgått krigsakademien i Berlin förflyttades
han 1880 till generalstaben, där han 1883 blef
kapten och 1891 major. Från 1883 till 1892 var
han lärare vid krigshögskolan och utgaf 1885 en
öfversikt af Härordningslärans grunddrag. 1893
förflyttades B. såsom öfverstelöjtnant till Smålands
husarregemente, där han 1896 blef öfverste och
chef, och 1902 blef han öfverste och sekundchef vid
lifregementets dragoner. 1904 utnämndes han till
generalmajor och generalintendent. Sedan 1883 har
han tillhört kronprinsens stab, och sedan 1899 är
han ledamot af riksdagens första kammare, vald för
Norrbottens län. 1891 blef han ledamot af Krigsv,
akad.
Bildu-dalur, handelsplats vid Arnarfjord på Islands
nordvästra halfö.
Bildverser 1. Bildrim (fr. vers figurés,
ty. bilderreime), verser, som vid nedskrifning
eller tryckning återgifva formen af något föremål,
t. ex. en flaska, ett klot o. s. v. Detta slags
verskonst uppfanns af Simmias från Rhodos
(omkr. 324 f. Kr.) och utöfvades af både grekerna
och romarna under en period af poesiens förfall. Vi
ega från denna tid poem i form af bilor, vingar,
altaren, Pans flöjtspel o. d. I Frankrike skrefvos
sådana verser af bl. a. Rabelais (i "Pantagruel"),
i Tyskland af Pegnitzorden. I svensk litteratur finnas
bildverser af bl. a. Lucidor, Runius och Fröding.
Bildögon. Se Öga.
Bileam (i nya testamentet Balaam), Beors son, från
Petor vid Eufrat, var en profet, som af moabiternas
konung Balak uppmanades att förbanna de i Palestina
inträngande israeliterna. B., som tvenne gånger nekade
att följa uppmaningen, åtlydde slutligen sin konungs
uppfordran och begaf sig på väg
till Balak. Därunder uppenbarade sig Herrens ängel
för honom, hvilket han likväl icke varseblef, förrän
den åsna ("Bileams åsna"), på hvilken han red,
talat till honom. Ängeln befallde honom då att icke
tala något annat, än hvad Herren sade honom. När
B. därefter kommit till Balak och denne anställde
offer, välsignade han trenne gånger Israels barn
i stället för att förbanna dem. Berättelserna om
B. äro i alla fall äldre än de två äldsta källorna
i Pentateuken, ty båda synas ha förefunnit och
upptagit de profetior, som ansågos härröra från B.
4 Mos. 23 synes tillhöra Elohisten, kap. 24 däremot
Jehovisten. Enligt Prästkodex var B. en midjanit,
som förförde Israel till afguderi och därför blef
dödad (4 Mos. 31: 8, 16). I nya testamentet (2 Petri
2: 15, Judas’ bref v. 11, Uppb. 2: 14), där en ännu
mer utvecklad tradition om B. synes vara förutsatt,
är han en typisk representant för villolärarnas
förföringskonster och vinstbegär. – B. var äfven
namnet på en levitstad i Manasse (1 Krön. 6: 70).
E. S–e.
Biledjik, ort i Mindre Asien, vid Kara-su, en biflod
till Sakaria, med 800 hus och omkr. 10,500 inv.,
hälften turkar och hälften armenier. Silkesodling och
silkesspinnerier samt vinodling. Station på järnbanan
Skutari-Eskisjer. Det gamla slottet eröfrades af
turkarna 1299 och var deras första eröfring i det
grekiska kejsarriket.
Biled ul-dsjerid. Se Bilad el-dsjerid.
Bilek, befäst stad i Hercegovina, vid gränsen till
Montenegro. Omkr. 500 inv. Försvarsverken hafva på
senare tid förstärkts. L. W:son M.
Bilguer [bi’lger], Paul Rudolf von, tysk
schackspelare, f. 1815, d. 1840, trädde först i
preussisk krigstjänst, men tog afsked, lefde sedan
uteslutande för schackspelet och skönlitteraturen. Han
utvecklade mycken styrka i beräkningen, och efter
hans utkast fullbordades den viktiga Handbuch des
schachspiels (7:e uppl. 1891).
Biliar (af lat. bilis, galla), som har afseende
på gallan.
Bilicyanin. Se Gallfärgämnen.
Bilifulvin. Se Gallfärgämnen.
Bilifuscin. Se Gallfärgämnen.
Bilin, stad i Böhmen, kretsen Dux, 7 km. från Teplitz,
vid floden Biela. 7,871 inv. (1900). Tillhör sedan
1464 furstarna af Lobkowitz. Mest bekant är B. för
sitt mineralvatten (se Bilin-vatten).
Bilinervatten. Se Bilin-vatten.
Bilingval, Bilingvisk l. Bilingvistisk (af
lat. bis, två gånger, och lingua, tunga, språk),
dubbeltungad; som talar två språk.
Bi-linjer l. Hjälplinjer, mus., de korta streck,
som dragas tvärs igenom de noter, hvilka skrida öfver
eller under femlinje-systemets tonområde.
Bilinski, Leon, ritter von, österrikisk nationalekonom
och politiker, f. 1846 i Galizien, blef 1868 docent
och 1874 ordinarie professor i nationalekonomi vid
Lembergs universitet. 1875 invaldes han i galiziska
hushållningssällskapets centralkommitté; 1878 blef
han ledamot af Galiziens landtdag och invaldes 1883
i österrikiska "riksrådet" (riksdagen). Efter att
sedan 1892 ha varit president i generaldirektionen
öfver statens järnvägar, satt han i två år (1895–97)
såsom finansminister i grefve Badenis kabinett och
blef 1900 guvernör för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
