- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
407-408

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Billsjö ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifrågavarande väfnaders utveckling antager bestämmes
närmast den olika arten af bindesubstansväfnader. Det
är således närmast genom grundsubstansens olika
beskaffenhet, som bindväf, brosk och ben både
morfologiskt och fysiologiskt skilja sig från
hvarandra.

Fig. 2. Senväfnad. 1 kollagena fibrillbuntar;
2 kärnor tillhörande sencellerna.

Fig 3. Broskväfnad. 1 broskceller, 3 limgifvande,
kollagena fibriller.

Fig. 4. Benväfnad, 1 lameller af kollagena,
limgifvande fibriller. 2 blodkärl förande kanaler
i benväfnaden (s. k. haversianska kanaler), omgifna
af koncentriskt anordnade fibrill-lameller.

Vid de kollagena eller limgifvande
trådarnas utveckling inom bindväf pläga
dessa i allmänhet sluta sig tillsammans till gröfre
eller finare buntar, som antingen löpa sinsemellan
parallellt (vid 1 å fig. 2) eller också korsa
hvarandra i olika riktningar (vid 1 å fig 1). Om det ena
eller andra arrangemanget af dessa kollagena buntar
skall vid utvecklingen komma till stånd, beror
på spänningen å det område af kroppen,
där bindväfven utvecklar sig. Är spänningen mera ensidigt riktad,
såsom t. ex. på ställen af skelettet, där muskler
förmedelst bindväf fästa sig och där dessa muskler
utöfva sin dragande verkan, komma fibrillbuntarna
att löpa sinsemellan parallellt och i spänningens
eller dragningens riktning. Är spänningen åter mera
likformigt fördelad åt olika håll, såsom på de ställen
af kroppen, där bindväf utfyller mellanrummet mellan
intill hvarandra liggande organ eller organdelar, blir
fördelningen af trådbuntarna oregelbunden. Ett exempel
på det förra slaget af bindväf bilda senorna (fig. 2),
ett exempel på det senare slaget den bindväf,
som uppträder mellan de olika buntarna i en muskel
(fig. 1). – Bindväfvens celler ligga såsom tunna,
oftast förgrenade hinnor på ytan af fibrillbuntarna
(vid 2 å fig. 1 o. 2). Äfven de elastiska trådarna
uppträda på dessa buntars yta, nätformigt omspinnande
dem (vid 3 å fig. 1). – Den grundsubstans, uti hvilken
de enskilda trådbuntarnas fibriller ligga inbäddade,
har en slemartad beskaffenhet. Den grundsubstans
åter, som uppträder mellan trådbuntarna, växlar
betydligt till sin kemiska sammansättning, i
det att den antingen innehåller för trådbuntarna
närande beståndsdelar, som tillförts bindväfven
från blodkärlen, eller också produkter, som vid
bindväfscellernas ämnesomsättning uppstått och
som afledas till lymfkärlen. Man benämner denna
vätskeartade och till sin kemiska sammansättning så
växlande substans, som utfyller mellanrummen mellan
trådbuntarna, "väfnadssaft" och mellanrummen
själfva "saftluckor" (vid 4 å fig. 1). – Hos
broskväfnaden åter (och särskildt hos den vanligast
förekommande formen af brosk, som benämnes "hyalint
brosk", se Brosk) äro de limgifvande fibrillerna
och äfven de elastiska trådarna mera likformigt och
diffust utbredda inom "intercellularsubstansen", och
den formlösa grundsubstans, uti hvilken fibrillerna
ligga inbäddade, består hufvudsakligen af ämnena
kondromukoid och kondroitin-svafvelsyra. Broskcellerna
hafva ett mera klotformigt, i regel ej förgrenadt
utseende (vid 1 å fig. 3). Då hos det ifrågavarande
brosket de limgifvande trådarna ej anhopa sig till
buntar, utan äro diffust fördelade
i mellansubstansen, bildas ej några saftluckor. De
närande safterna, väfnadssaften, passera därför
diffust genom mellansubstansen. –Benväfnaden
slutligen öfverensstämmer i det afseendet med
bindväfven, att de kollagena eller limgifvande
fibrillerna ansamla sig till buntar, som antingen
arrangera sig på ett typiskt och regelbundet sätt,
nämligen till tätt intill hvarandra liggande lameller
(benväfnaden hos den fullvuxna individen, vid 1
å fig. 4) eller också på ett oregelbundet sätt
(benväfnaden hos foster). Grundsubstansen åter,
uti hvilken dels de limgifvande trådbuntarnas
enskilda fibriller, dels dessa buntar i sin helhet
ligga inbäddade, är diffust genomdränkt med amorfa
kalksalter (kalk och fosforsyra samt kolsyra),
hvarigenom väfnaden erhåller sin karakteristiska
fasthet. De förgrenade bencellerna (vid 1 å fig. 5)
ligga inneslutna i hålrum i den genom kalksalterna
hårda och fasta "intercellularsubstansen", hvilka
till sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free