Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bi-njure. 2. Fysiol. Binjurens betydelse - Binka, bot. Se Erigeron - Binna. Se Binne - Binne l. Binna, biflod från v. till Rhône - Binneberg. 1. Socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad - Binneberg. 2. Tingslag i Skaraborgs län. Se under Vadsbo härad - Binnenalster, liten sjö vid Hamburg. Jfr Alster - Binnenlander, sjöv. Se Bilander - Binney, Horace, nordamerikansk jurist - Binney, Amos, amerikansk naturforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
binjurarnas betydelse erhållits dels genom
mikroskopiska undersökningar, dels genom insprutande af
binjureextrakt på djur samt iakttagande af de därvid
uppträdande symtomen. Af båda slagen undersökningar
göres sannolikt, att binjurarna, som utgöra ett slags
körtelartade organ, men utan utförsgång för det i dem
bildade sekretet (sådan som t. ex. spottkörtlarna ega
för utflödet af saliv, lefvern för utflödet af galla
m. m.), i stället afgifva något slags sekret in uti
blodkärlen (s. k. "inre sekretion"; se Afsöndring),
där det upptages af det genomströmmande blodet. Den
mikroskopiska undersökningen visar bl. a., att
de för binjurens märg karakteristiska cellerna i
sig utveckla egendomliga "sekretkorn", hvilka från
dessa celler öfvergå direkt eller genom hårrörskärlens
beklädnadsceller, in i blodet. Dessa korn stå troligen
i nära förhållande till den verkan på blodkärlen
i kroppen, som binjurarna sannolikt utöfva genom
sin "inre sekretion" (se nedan). – Bereder man med
vatten eller utspädt glycerin ett extrakt på binjure,
särskildt på dennas märg, och insprutar däraf en
helt liten mängd i ett blodkärl på ett försöksdjur,
uppträder hastigt en betydlig ökning af blodets
spänning (blodtrycket) inom pulsådrorna. Denna
verkan beror väsentligen därpå, att ett ämne i det
insprutade binjureextraktet bringar muskelväfnaden
i pulsådrornas väggar att draga sig samman, hvarjämte
äfven hjärtslagen förstärkas och i viss mån göras
långsammare. De vanliga musklernas sammandragningar
blifva kraftigare och långvarigare. Binjureextraktets
förmåga att sammansnöra blodkärlen, särskildt de
minsta pulsådergrenarna, är mycket stor och har
gifvit anledning till användande af binjurepreparat
för att förekomma blödning vid vissa operationer:
om lämpligt sådant preparat, t. ex. adrenalin (se
d. o.), i liten mängd insprutas i den kroppsdel, där
en operation skall företagas, blir väfnaden genom
blodkärlens sammandragning så blodtom, att nästan
intet blod flyter, äfven om kroppsdelen är blodrik
och utan adrenalinet skulle blöda starkt. Häraf
underlättas operationen i hög grad och patienten
sparas blodförlust – ett färskt exempel på gagn för
"den lidande mänskligheten" af vivisektioner, utan
hvilka hela binjurefysiologien och därmed äfven nyss
nämnda behandlingsmetod fortfarande skulle vara oss
fullkomligt okända. – Insprutas binjureextrakt på ett
djur, som blifvit sjukt genom aflägsnande af dess egna
binjurar, förbättras för en stund dess tillstånd;
krafterna och kroppstemperaturen stiga. Men äfven
upprepade insprutningar kunna ej förlänga lifvet mer
än omkr. 1 dygn. Större mängder extrakt framkalla hos
djur med bibehållna binjurar ett slags förgiftning
(ofta stark upphetsning, diarré, utmattning, andnöd
och hjärtsvaghet), ledande till döden. – Af det sagda
synes framgå, att binjurarna hafva till uppgift att
genom "inre sekretion" till blodet afgifva något ämne,
som hindrar blodkärlen från att slappna och som äfven
bidrager att hålla kroppsmuskulaturen och hjärtat vid
vigör. (Dessa ämnen af gifvas normalt blott i små
mängder; införas de på en gång i större myckenhet,
alstra de nyssnämnda förgiftning.) Men därjämte synas
binjurarna hafva till ändamål att förstöra skadliga
ämnen, som bildas vid omsättningsprocesser i kroppen
och som, i fall de ej på något sätt motverkas af
binjurarna, alstra en annan form af förgiftning. Detta
framgår särskildt däraf, att blodet från djur,
som beröfvats sina binjurar, visat giftiga
egenskaper. Särskildt om sådant blod insprutas
på ett annat djur, från hvilket binjurarna nyss
aflägsnats, inträda hastigt de symtom af binjurarnas
borttagande, som annars skulle följt först flera
timmar eller hela dygn senare. – Beträffande den
kemiska beskaffenheten af det märkvärdiga ämne
i binjurarnas märg, som framkallar den starka
sammandragningen af blodkärlen, föreligga många
undersökningar. Under namn af adrenalin (sfygmogenin,
suprarenin, epinefrin m. m. – allt troligen ytterst
samma sak) har framställts ett ämne af alkaloidartad
natur (formel G9H13NO3?), hvilket vid insprutning i
blodet på försöksdjur, i ytterst ringa mängd (några
tusendels milligram), framkallar sammandragning
af blodkärlen och stegring af blodtrycket. – En
tvåfaldig uppgift, inre sekretion af något eller
några ämnen, som äro nödvändiga för kroppens normala
förrättningar, samt förstöring eller neutralisering
af vissa skadliga produkter från ämnesomsättningen
i kroppen, synes alltså tillkomma binjurarna.
C. G. S.
Binka, bot. Se Erigeron.
Binna. Se Binne.
Binne l. Binna, biflod från v. till Rhône, rinner
upp i schweiziska kantonen Le Valais (Wallis) och
genomflyter Binnental, hvars hufvudort Binn ligger
1,425 m. ö. h. Tre passvägar leda öfver till Toce
och Lago maggiore.
Binneberg. 1. Socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad. 470 har. 139 inv. (1903). Annex till
Odensåker, Skara stift, Mariestads kontrakt. –
2. Tingslag i Skaraborgs län. Se under Vadsbo härad.
Binnenalster, liten sjö vid Hamburg. Jfr Alster.
Binnenlander, sjöv. Se Bilander.
Binney [bi’ni], Horace, nordamerikansk jurist, f. 1780
i Filadelfia, blef 1800 praktiserande advokat och
vann som sådan stort anseende för juridisk lärdom,
skarpsinne och vältalighet. För det politiska
lifvet hyste han motvilja, men indrogs för en tid
däri under presidenten Jacksons "krig" mot Förenta
staternas bank i Filadelfia. Han hade 1808 blifvit
en af bankens direktörer, och då Jackson satte
sitt veto mot lagen om nytt charters beviljande,
blef B. af staten Pennsylvania sänd till kongressen
såsom bankens försvarare. Han kvarstannade där blott
en valperiod och drog sig på grund af sjuklighet
snart tillbaka äfven från advokatverksamheten,
men af gaf dock till 1850 esomoftast skriftliga
utlåtanden i rättsfrågor. Dessa utlåtanden åtnjöto
enastående auktoritet och plägade, enligt en
lefnadstecknares utsago, nästan jämställas
med formliga prejudikat. B. uppträdde inför
offentligheten ännu 1862–63, då han i tre broschyrer
(Suspension and the writ) försvarade presidentens
(Lincolns) rätt att kongressen oåtspord under
krigstid suspendera habeas-corpus-bestämmelserna i
författningen. B. afled, vid 95 års ålder, 1875 i
sin födelsestad. V. S–g.
Binney [bi’ni], Amos, amerikansk naturforskare,
f. 1803, d. 1847, var grundläggaren af naturhistoriska
sällskapet i Boston och utrustade flera expeditioner
till Florida, Texas och andra trakter för att
samla material till kännedomen om Nord-Amerikas
blötdjur. Som författare är han känd genom
Monograph of the terrestrial air-breathing
mollusks of the United states (1851–57).
(L–e.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
