- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
425-426

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Binns ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eng. mil) från dess och dess bifloders stränder,
och genom den 1886 träffade överenskommelsen mellan
Tyska riket och Storbritannien kom flodens lopp ända
till Jola att tillhöra den engelska intressesfären
och öfverläts åt National african company (numera den
brittiska kolonien Nigeria). (J, F. N.)

Binz, Karl, tysk farmakolog, f. 1832 i Berncastel
a. d. Mosel, blef 1862 docent i Bonn samt 1868
e. o. och 1873 ord. professor i farmakologi i
Bonn, där han 1869 grundlade en farmakologisk
institution. Dels själf, dels genom sina många
lärjungar har B. bearbetat en mängd frågor inom
sin vetenskap, bl. a. dem om kininets, alkoholens,
fosforns och arsenikens verkningssätt. Hans sträfvan
har gått ut på att enkelt fysikaliskt och kemiskt
förklara läkemedlens och gifternas verkningar, och han
har härvid utvecklat mycken fyndighet. Såsom lärare
har han utöfvat stort inflytande, dels såsom ledare
af de vetenskapliga arbetena på sin institution,
dels genom sina läroböcker, som utkommit i en mängd
upplagor, t. ex. hans Grundzüge der arzneimittellehre
(1886). I sina skrifter visar B. sig såsom en
genialisk forskare och en väldig polemiker med en
synnerligen intresseväckande framställningsförmåga.
C. G. S.

Binär (af lat. bis, två gånger), som förekommer i två
delar, dubbel, t. ex. binär form, binär nomenklatur,
binär stjärna.

Binär form, mat. Med form betecknas i allmänhet
inom matematiken ett homogent polynom i ett visst
antal variabler, i hvilket således de uppträdande
termerna alla äro af samma grad. Binär (af lat. bis,
två gånger) form betecknar ett dylikt polynom i två
variabler. – Teorien för binära former, särskildt
sådana af andra graden, spelar alltsedan Gauss’
dagar en hufvudroll inom den högre aritmetiken. Ur
rent algebraisk synpunkt har teorien bearbetats af
Cayley, Sylvester, Hermite, Clebsch, Gordan m. fl. På
grund af att studiet af vissa invarianter (se
d. o.) utgör hufvudföremålet för denna teori, kallas
den ofta, ehuru oegentligt, teorien för invarianter.
H. v. K.

Binäring, näringsfång, som drifves vid sidan af det
egentliga och hufvudsakliga. Särskildt brukar man tala
om jordbrukets binäringar, till hvilka räknas sådana
handteringar, genom hvilka jordbrukets alster förädlas
och som skötas af jordbrukarna själfva, såsom målning,
brygd, brännvinsbränning, stärkelseberedning m. m.

Bioaritmetik (af grek. bios, lif, och arithmos,
tal), sannolikhetsberäkning angående människornas
lifslängd. Jfr Biometri.

Biobio (Bio-Bio). 1. Den förnämsta floden i
republiken Chile, rinner upp på vulkanen Llaima i
Kordillererna under 38° 40’ s. br. och faller ut i
Stilla oceanen, 18 km. s. om Concepcion. Längd 370
km. Ehuru dess flodområde är 20,000 kvkm., lämpar
den sig föga för sjöfart, då den är mycket grund
ända till 30 km. från mynningen. Dess förnämsta
tillflöden äro Rio Duqueco, Rio de la Laja, Rio
Vergara och Rio Taboleo. – 2. Provins i Chile,
på båda sidor om den liknämnda floden. 13,587
kvkm. 102,006 inv. (1901), 8 på 1 kvkm. Anderna,
som bilda östra gränsen, hafva sina högsta toppar
i vulkanerna Antuco (2,762 m.) och Collaqui (2,972
m.). Skogarna lämna godt virke; på höjderna odlas vin.
J. F. N.

Biodling. Se Biskötsel.

Biodynamik (af grek. bios, lif, och dynamis, kraft),
läran om den allmänna lifsverksamheten.. .’

Biofenomenologi (af grek. bios, lif, fainomenon
företeelse, och logos, lära), läran om
lifsföreteelserna.

Biofor (af grek. bios, lif, och foros, bärande),
fysiol., enligt pangenesis-teorien de bägge könens
fortplantningselement. Jfr Ärftlighet.

Biogen (af grek. bios, lif, och genos, släkt,
afkomma), fysiol., en hypotetisk, i växt- och
djurcellernas protoplasma befintlig ämnesförening,
af hvars kemiska förändringar cellernas lifsverksamhet
skulle vara beroende.

Bioge’nesis (af grek. bios, lif, och
genesis, ursprung), lifvets ursprung,
lifsverksamhetens uppkomst.

Biogenetisk (jfr Biogenesis), hvad som har
afseende på lifvets ursprung. – Om den biogenetiska
lagen se Descendensteorien.

Biograf (af grek. bios, lif, och grafein, skrifva),
lefnadstecknare.

Biografera (jfr Biograf), teckna (en persons)
lefnad.

Biografi (jfr Biograf), lefnadsteckning, skriftlig
framställning af en persons lefnadsomständigheter,
öden, själsutveckling och gärningar. Den enklaste
formen af biografi är curriculum vitæ
(lefnadslopp), ett schematiskt uppräknande af individens
yttre lefnadsdata, ungefär sammanfallande med det
personalhistoriska behandlingssättet. Biografien i
högre mening är däremot en med historisk konst
utförd skildring af någon framstående persons
lefnadshändelser och karaktärsutveckling, hans verksamhet,
hans handlingars motiv och följder. Hos lefnadstecknaren
kräfves det, liksom hos historikern, förtrogenhet
med ämnets detaljer, förmåga af sofrande kritik,
sträng sanningskärlek, mognad och objektivitet i
omdömet, noggrann kännedom om de tidsförhållanden,
som bilda skildringens bakgrund, och dessutom litterär
formtalang. Mera anspråkslös är den korta och
skisserande dödsrunan, nekrologen. Kortfattad
blir jämväl oftast karakteristiken, som söker
att i några hufvudsakliga drag skildra en människas
inre väsen och verksamhet. Till panegyrisk ensidighet
hemfaller vanligen mer eller mindre det akademiska
äreminnet (se d. o.). En särskild art af
lefnadsteckning är själfbiografien
(autobiografien), hvari en person lämnar en skildring af sin
egen utvecklingsgång, och som erfordrar en sällsynt
grad af själfkännedom och uppriktighet. Till denna
art höra delvis memoarerna.

Den klassiska forntiden egde många lefnadsteckningar
öfver ryktbara män, af Plutarchos, Diogenes
Laertios, Curtius (om Alexander), Tacitus (om
Agricola), Cornelius Nepos, Suetonius m. fl., och
greken Plutarchos’ namn har blifvit typiskt för
biografiken, hvarför ock moderna samlingar af
lefnadsteckningar ofta bära titeln ”Plutark”. Under
medeltiden var det i synnerhet helgonen (jfr Acta
sanctorum
) samt andliga och världsliga furstar,
som gjordes till föremål för biografiska framställningar.
Den nyare tiden har att uppvisa en rik skatt
af utmärkta biografiska skildringar, framför allt i
England, Frankrike och Tyskland. Bland
verksamma biografiska skriftställare må endast erinras
om fransmännen Fontenelle (äreminnen), Villemain,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free