Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger Petersson, lagman, den heliga Birgittas fader - Birgerus Magni (latinisering af Birger Magnusson), prelat - Birgitta, kallad den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Birger och hertigarna Erik och Valdemar stod han
alltjämt på de senares sida. Han deltog vidare i
uppgörandet af det s. k. häfdaskiftet, eller den
provins- och egendomsfördelning hertigarna emellan,
hvilken stadfästes i Lödöse 1315. Äfven insattes han,
jämte Matts Kettilmundsson och andra, till exekutor
af de fångne hertigarnas i jan. 1318 upprättade
testamente, och s. å. väpnade han Upplandsallmogen
till deras befrielse. Efter deras död förenade han sig med
de andre stormännen kring hertig Eriks unga änka,
Ingeborg, såsom hvars rådsherre han nämnes, och
återinträdde i sitt lagmansämbete. "För sin trogna
tjänst och förluster under kriget" belönades han med
Algö gård och underlydande i Södermanland. Då Magnus
Eriksson 1319 valdes till konung, ingingo B. och flere
andra herrar en förbindelse till framtida skydd mot
sådana öfvergrepp – i synnerhet i beskattningsväg
–, till hvilka konung Birger och hertigarna gjort
sig skyldiga, och han var en af de 35 herrar, som
1322 i Skara ingingo den högtidliga föreningen mot
den tilltagsna änkehertiginnan Ingeborg och hennes
gunstling, främlingen Knut Porse. B. var en rik
man. Han var, efter den tidens kraf,
äfven en from man. Så testamenterade han mycket
gods och penningar till kyrkan och vallfärdade,
1321, till Rom. Ett minne af denna resa är den
skrifvelse, som från Avignon nämnda år utfärdades
af (titulär-)patriarken Egidius af Alexandria, två
ärkebiskopar och elfva biskopar, och i hvilken 40
dagars aflat lofvades dem, som bådo eller öfvade
barmhärtighetsverk för B:s hälsa, medan han lefde,
och för hans själ, när han gått hädan, andäktigt
åhörde predikan i hans närvaro eller mottogo allmosor
af hans hand. Säkert utverkades icke denna kyrkliga
nåd utan stora summors vältaliga mellankomst. B. dog
1327 och ligger – jämte sin andra hustru, Ingeborg
(d. 1314), dotter af lagmannen Bengt Magnusson
och hans andra maka Sigrid – begrafven i Uppsala
domkyrka. I vapnet förde han två nedvända vingar.
J. Th. W.
Birger Peterssons grafsten i Uppsala.
Birgerus Magni (latinisering af Birger
Magnusson), prelat, f. i Stockholm, blef kanik i
Uppsala, vann omkr. 1448 i Perugia juris doktorsgrad
och blef samtidigt kanik i Roskilde. 1450 var han
domprost i Uppsala och sändes af konung Karl Knutsson
till Rom för att utverka, att påfven Nikolaus V
skulle erkänna Karl såsom rättmätig innehafvare af
den svenska tronen. Detta uppdrag synes hafva lyckats
bättre än danske konungen Kristian I:s samtidiga
sträfvan att erhålla ett stöd af påfven i sitt fikande
efter Sveriges konungakrona. B. själf utnämndes till
påflig kammarherre samt fick förtroendet att uppsamla
den heliga stolens inkomster i de tre nordiska
rikena, en befattning, som innehafts af konung
Kristians kansler, biskop Marcellus. På hemvägen
fängslades B. af Kristians broder, grefve Gerdt,
men frigafs slutligen på bemedling af domkapitlen
i Bremen och Hamburg. Efter att 1455 ha erhållit
kanonikat i Magdeburg och Lybeck valdes han 1462 till
biskop i Västerås (utn. 1463), men afled redan 1464.
(T. H-r.)
Birgitta, kallad den heliga, Nordens berömdaste
dotter, föddes på gården Finstad nära Norrtälje,
efter all sannolikhet 1303. Hennes föräldrar voro
Upplandslagmannen Birger Petersson (se d. o.), en
af landets rikaste jorddrottar och mest betydande
stormän, och hans hustru Ingeborg Bengtsdotter, en
dotter till östgötalagmannen Bengt och dennes andra
hustru, Sigrid. B:s släkt var af gammalt utmärkt för
sin religiositet; hon räknade bland sina förfäder
både andliga och korsfarare. På fädernet var hon
befryndad med Upplandssläkten Ängel, som gaf det
medeltida Sverige flera af dess främste andlige och
ett af dess helgon, den heliga Ingrid. B. erhöll
en efter tidens förhållanden ovanligt vårdad
uppfostran. Hon var redan som barn af en svärmiskt
religiös läggning; de legender och helgonberättelser
hon hörde föreläsas gåfvo hennes fantasi ett exklusivt
religiöst innehåll och hennes späda ärelystnads
drömmar en bestämd riktning. Redan vid 7 års ålder
hade hon sin första drömsyn, som af hennes
omgifning uppfattades såsom ett varsel, att hon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
