Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birgitta, kallad den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under något af åren närmast efter mannens död
trodde hon sig ock mottaga Guds bud att stifta en ny
klosterorden, hvars första kloster skulle anläggas
i Vadstena, och hon undfick i en uppenbarelse
på Vadstena slott Frälsarens ordensregel, som
hon dikterade för underpriorn Petrus. Landets
store skänkte företaget sitt villiga understöd;
i sitt testamente 1 maj 1346 gåfvo konung Magnus
och hans drottning till det nya klostrets grundande
Vadstena kungsgård och en mängd andra gods äfvensom
en osedvanligt rik kyrkoskrud – en donation, som
emellertid endast delvis kom till utförande. För att
erhålla påfvens stadfästelse på den nya ordensregeln
ej mindre än för att på närmare håll kunna ingripa i
de stora världshändelserna beslöt B. att begifva sig
till Rom. Åtföljd af sonen Birger, skriftefäderna
Petrus från Alvastra och Petrus från Skeninge,
riddaren Magnus Petersson och flera andra, lämnade
hon Sverige 1349 och ankom under jubelåret 1350 till
Rom. Återstoden af sitt lif tillbragte hon i Italien
under andaktsöfningar, kristlig kärlekstjänst eller på
vallfärder. Mot slutet af sitt lif hade hon glädjen
att se påfven, Urban V, återvända till Italien, och
af honom lyckades hon 1370 i Montefiascone utverka
en bulla, daterad 5 aug., hvarigenom han visserligen
ej stadfäste hennes ordensregel, men gaf henne
tillstånd att i Vadstena grunda ett munk- och ett
nunnekloster af Augustinus’ orden och tillät hennes
ordensregels subsidiära användande inom detsamma
vid sidan af Augustinus’. Sedan B. sålunda nått
ett af sitt lifs stora mål, beslöt hon att anträda
den länge efterlängtade vallfarten till det heliga
landet. Hon anträdde den i början af 1372 och hade
därunder glädjen att se sin son Birger bli slagen
till riddare af den heliga grafven (den andre sonen,
Karl, afled under färden, i Neapel); hon återkom
följande år med bruten hälsa till Rom och afled där
23 juli 1373. Redan följande år öfverflyttades hennes
kvarlefvor till klostret i Vadstena. 7 okt. 1391
upptog Bonifacius IX henne bland kyrkans helgon.
B. är otvifvelaktigt den skandinaviska medeltidens
största poetiska snille; hennes verk utgöra det
intressantaste, mest personliga minnesmärket
inom vår medeltidslitteratur. Hennes efterlämnade
arbeten utgöras af sju böcker Revelationes, ordnade
af hennes bägge ofvannämnde skriftefäder, hvartill
kommer en åttonde bok, redigerad af Alfons af Jaén,
samt de s. k. Revelationes extravagantes, som härröra
från de af Petrus af Alvastra gjorda samlingarna
och innehålla dels ur de föregående böckerna
uteslutna uppenbarelser, dels Petrus’ anteckningar om
B. Från henne härröra ock hennes ordensregel (Regula
S. Salvatoris), Sermo angelicus samt de s. k. Quatuor
orationes. På Vadstenaklostrets föranstaltande och
efter de därstädes förvarade handskrifterna utgafs
1492 i Lybeck en upplaga af hennes skrifter. Sedan
ha många upplagor utkommit, af hvilka Rom-upplagan
af 1628 anses vara den bästa. Helt eller delvis
äro hennes uppenbarelser öfversatta till de flesta
europeiska språk äfvensom till arabiska; en mot slutet
af 1300-talet verkställd öfversättning till svenska är
af Klemming utgifven i Svenska fornskriftsällskapets
samlingar (1857–84).
B:s kyrkliga betydelse är äfvenledes
omfattande. Bredvid Joachim af Floris är hon
medeltidens mest
beaktade profet; kyrkliga stiftelser och liturgiska
verk i alla västeuropeiska länder vittna liksom
öfversättningarna af hennes skrifter om hennes
namnkunnighet; ända fram i våra dagar ha i kyrkliga
strider hennes ord åberopats. Och den orden hon
grundat har för den skandinaviska medeltidskulturen
haft en betydelse, som knappast kan öfverskattas. Se
vidare Birgittinorden och Vadstena kloster.
Den äldsta lefnadsteckningen öfver B., författad 1373
af hennes båda skriftefäder (tryckt i "Scriptores
rerum suecicarum" III), utgör jämte några af
vittnesmålen i hennes helgonprocess (i utdrag tryckta
därsammastädes) den viktigaste källan för kunskapen om
hennes lif. En måhända af Linköpingskaniken Ragvald
Anundsson författad versifierad lefnadsteckning,
"Vita metrica S. Birgittæ", har efter den
enda kända handskriften (i Uppsala universitets
bibliotek) utgifvits och kommenterats af J. Kruse (i
"Meddel. fr. det litteraturhist. seminariet i Lund",
1892). Af moderna arbeten märkas: Hammerich, "Den
hellige Birgitte og kirken i Norden" (1863), Ringseis,
"Leben der heiligen Birgitta von Schweden, nebst
einigen nachrichten über die birgittinen-klöster"
(1890), Binder, "Die heil. Birgitta von Schweden und
ihr klosterorden" (1891), Flavigny, "Sainte Brigitte
de Suède" (1892), Silfverstolpe, "Om kyrkans angrepp
mot Revelationes Sanctæ Birgittæ" (i Vitt. akad:s
handl. XII, 1895), Schück, "Svensk litteraturhistoria"
I, "Illustrerad svensk litteraturhistoria" I, och
"Några anmärkningar om Birgittas revelationer"
(i Vitt. akad:s handlingar, ny följd, XIII: 1),
samt L. Wahlström, "Den heliga Birgitta" (1904). Se
för öfrigt Klemmings "Birgitta-litteratur" i
k. bibliotekets handl. 1884 (äfven i 5:e bandet af den
förutnämnda svenska upplagan af hennes uppenbarelser)
samt Geete, "Fornsvensk bibliografi" (1903). – De i
Vadstena kloster förvarade Birgitta-relikerna synas
vid hertig Karls besök i Vadstena 1595 ha blifvit
uttagna ur sitt silfverskrin samt i hemlighet
nedgräfda och hafva sedan, ehuru på föranstaltande
af konung Sigismund undersökningar företogos, icke
kunnat återfinnas; om de i S:t Laurentius-klostret i
Panisperna kvarlämnade relikerna se C. Bildt, "Sankt
Birgittas reliker i Rom" (i Vitt. akad:s månadsblad
1893). – Om Birgittas porträtt se [E. Hildebrand],
"S. Birgittas porträtt samt några upplysningar om
hennes hospital i Rom" (Hist. tidskr. 1883) samt
Klemmings ofvan anförda "Birgitta-litteratur". I
anledning af 500:e årsdagen af B:s helgonkröning
utgafs 1892 af H. Wieselgren "Lilla Birgitta-boken",
hvars innehåll (bref, böner, uppenbarelser,
berättelser om hennes kanonisation m. m.) med sin
i ljustryck utförda textning och ornering är valdt
ur arbeten från 1300-, 1400- och 1500-talen. –
B:s lif har romantiskt behandlats af bl. a. V. von
Heidenstam, i "Den hel. Birgittas pilgrimsfärd"
(1901). Svenska akademien har 1904 låtit prägla en
medalj till hennes ära. T. H–r.
<b<Birgittas hospital.</b> Se Birgittas hus.
Birgittas hus l. Birgittas hospital
kallas en byggnad i Rom, där Birgitta själf under
senare delen af sitt lif, liksom sedermera hennes
dotter Katarina, bodde och som af egarinnan, Francisca
de Papazuris, skänktes till den förra samt 1383,
tio år efter hennes död, formligen öfverläts till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
