Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birkeland, Mikael, norsk historiker - Birkeland, Olaf Kristian Bernhard, norsk fysiker och tekniker - Birke-langa, Molva byrkelange, zool., ett slags långa - Birken, Sigmund von, tysk skald - Birkenfeld. 1. Furstendöme, tillhörande storhertigdömet Oldenburg - Birkenfeld. 2. Hufvudstad i nämnda furstendöme - Birkenhead, stad och sedan 1888 eget grefskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket för ovanlig klarhet och lätthet i stilen som för
en djupgående insikt. Hans betydligaste arbeten äro
Selskabet for Norges vel 1809-1829 (1861) och Norges
politiske historie 1815-1816 (tryckt i "Morgenbladet"
1866-67). En intressant historisk afhandling af honom
från de senare åren, tryckt 1887 i "Smaaskrifter
tilegnede A. F. Krieger", är Det norske postvæsen i
dets oprindelse og förste begyndelse. Som direktör
i den s. k. "källskriftsfonden" – en befattning,
som till 1886 var förenad med riksarkivarieämbetet
- utöfvade B. högsta ledningen vid utgifvandet af
en större samling historiska arbeten. 1869 tog han
initiativet till och en betydande del i stiftandet
af "Den norske historiske forening". 1868-72 var
B. medlem af Kristianias formandskab, hvars vice
ordförande han var, och sedermera var han medlem af
hufvudstadens representantskap och 1880-85 en af
Kristianias representanter i stortinget. Han dog 24 maj 1896.
Y. N.
Birkeland [-lann], Olaf Kristian Bernhard,
norsk fysiker och tekniker, f. 13 dec. 1867 i
Kristiania, blef student 1885 och realkandidat
1890 samt utnämndes 1898 till professor i fysik
vid Kristiania universitet. 1896 kallades han till
ledamot af videnskabsselskabet i Kristiania. B:s
första vetenskapliga undersökningar handla om de
af Hertz upptäckta elektriska vågorna, hvilka han
bearbetade från såväl teoretisk som experimentell
synpunkt. Nära dessa arbeten falla hans försök
angående katodstrålar och deras särskiljande
med magnetismens tillhjälp. På senare tider har
B. hufvudsakligen utfört arbeten angående kosmiska
fenomen, särskildt solfläckarna och polarskenen,
för hvilkas observation han äfven anordnat
flera vetenskapliga expeditioner till arktiska
trakter. Angående polarskenens natur har B. uttalat
den åsikt, att de härröra från s. k. katodstrålar,
utgående från solen och insugna mot jordens magnetiska poler.
S. A-s.
B. har äfven varit verksam på det tekniska området
och knutit sitt namn till två bekanta uppfinningar,
nämligen en s. k. elektrisk kanon och en metod att
på elektrisk väg framställa kväfvesyreföreningar
ur luften. Hans elektriska kanon (jfr sv. pat. n:r
16,331 å utslungningsanordning för projektiler
medelst magnetisk kraft äfvensom därför afsedd
projektil) grundar sig på det af honom gjorda rönet
att solenoider vid mycket kortvarig öfverbelastning
kunna framkalla betydande kraftutveckling utan att
utsättas för skadlig upphettning. B. anser kanonen
lämplig särskildt till utslungning af projektiler,
som innehålla stora dynamitladdningar, då projektilen
utan stöt öfvergår från hvila till rörelse. Från
artilleriteknisk synpunkt är dock konstruktionen ännu
ofullkomnad, hvarför den ej fått praktisk betydelse.
Framställning af kväfve-syreföreningar ur luften
är ett problem af största intresse, i det att
man på denna väg hoppas kunna tillförsäkra jorden
den för dess odling nödiga kvävetillförseln. Den
elektriska ljusbågens kemiska inverkan å gaser
har härvid blifvit af flera uppfinnare använd för
oxidation af luftens kväfve. B:s metod består däri,
att han i ett kraftigt magnetiskt fält låter en
elektrisk ström passera mellan två ledare, hvilka
försättas i vibrerande rörelse. Därvid bildas en flat
Ijusbågskifva, hvilken kan upptaga afsevärda belopp
elektrisk energi. En luftström ledes öfver en hel
serie sådana ljusbågskifvor, och de därvid bildade
kväfveoxiderna bearbetas vidare till gödningsämnen
i form af kalksalpeter. Metoden utföres (1904) vid en
fabriksmässig anläggning i Telemarken, och utbytet
uppgafs vid elektriska kongressen i S:t Louis
s. å. till 900 kg. salpetersyra pr kilowatt och år.
G. H–r.
Birke-langa, Molva byrkelange, zool., ett slags långa,
som egentligen synes tillhöra de större hafsdjupen
och de yttre fiskbankarna vid nordvästra Skandinavien,
men någon gång trätfas äfven utanför Bohus län och
öster om Nordkap. Namnet, som betyder "köpmans-långa",
har den fått med afseende på sitt företräde i smak
framför den vanliga långan, hvars storlek den dock
icke uppnår. Riksmuseets exemplar från Bohus län
är ungefär 85 cm. långt. Från den vanliga långan
skiljes birke-långan lättast genom sina stora ögon,
hvilkas diameter alltid är betydligt (vanligen två
gånger) bredare än pannans bredd emellan dem. Dess
färg är ofvantill och på ryggfenorna rödbrun,
nedantill och på analfenan hvit. Bröstfenorna äro
blågråa, liksom bakflikarna af andra ryggfenan och
analfenan samt yttre delen af stjärtfenan. Den
sistnämnda är upptill och nedtill på midten
rödgul, hvilken färg äfven utmärker iris i ögat.
F. A. S.*
Birken, Sigmund von, tysk skald, f. 1626,
d. 1681, lärare för åtskilliga furstliga
personer, slöt sig till Harsdörfers och Klajs
poetiska skola och blef efter den förres död 1662
"oberhirt" för skaldesällskapet "Die schäfer an der
Pegnitz". B. skref Festspiele och lyriska dikter i
nämnda skolas pedantiska och fadda smak.
Birkenfeld [-felt]. 1. Furstendöme,
tillhörande storhertigdömet Oldenburg. Det
utgör en enklav i sydvästra delen af preussiska
Rhenprovinsen. 503 kvkm. Landet är bergigt,
begränsas i n. af Hunsrück samt genomstrykes
af Hochwald och Idarwald. Floden Nahe
bildar gräns i s. Det består af "herrschaft"
Oberstein och grefskapet Spanheim. Åkerbruk och
boskapsskötsel äro hufvudnäringarna. Af industri
märkas särskildt agatsliperier i Oberstein och
fabrikation af oäkta bijouterier. Järnmalm och
skiffer brytas. Befolkningen, som 1900 uppgick till
43,409 personer, mest protestanter (34,523), är af
frankisk härkomst. Styrelsen utöfvas af ett särskildt
regerings-kollegium. – Sedan 1569 förde en gren af
den wittelsbachska ättelinjen Pfalz-Zweibrücken
namnet B. och residerade i staden B. till 1733;
1776 kom landet till Baden, 1801 till Frankrike och
1817 till Oldenburg. – Släkten Pfalz-B. härstammar
från grefve Karl (en farbroder till Johan Kasimir,
Karl X Gustafs fader), som 1584 fick Hinter-Spanheim
(Birkenfeld). Efter den svensk-pfalziska grenens
utslocknande 1731 kom släkten 1734 i besittning
af Zweibrücken samt erhöll 1799, såsom den
enda kvarlefvande grenen af det wittelsbachska
huset, Bajern med Pfalz, där den ännu regerar
(se Bajern). Om den svenske tronkandidaten hertig
Kristian af Birkenfeld-Bischweiler, sonsons sonson
till grefve Karl, se Kristian (af Birkenfeld). –
2. Hufvudstad i nämnda furstendöme, vid floden
Nahe. 2,230 inv. (1900). Omkr. 1 km. från B. ligger
på ett berg den gamla borgen B., en gång residens
för hertigarna af Pfalz-B.
(J. F. N. V. S–g.)
Birkenhead [bə’kən-hed], stad och sedan 1888 eget
grefskap (15,6 kvkm.) i nordvästra England, på vänstra
stranden af Mersey, midt emot Liverpool och sedan
1886 förbundet därmed genom en 1,6 km.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
