- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
473-474

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biron ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid University college i London. Bland hans skrifter
märkas Obiter dicta (2 serier, 1884 och 1887), Life
of Charlotte Brontë
(1885), Collected essays (1900),
Miscellanies (1901) och William Hazlitt (1902).

Birs. 1. Biflod fr. v. till Rhen, rinner upp
i schweiziska kantonen Bern, på Jura-bergen,
genomflyter Münster-dalen (Val Moutier), bildar
ett märkligt fall vid Laufen och faller ut i Rhen
vid Birsfelden, något ofvanför Basel. Längd 71
km. – Nära mynningen ligger kapellet S:t Jakob an
der Birs, där ett ryktbart slag stod 1444 mellan
schweizarna och i österrikisk sold stående armagnacska
skaror. – 2. Kretsstad i ryska guvernementet Ufa, vid
Bjelaja. 8,603 inv. (1897), hvilka lefva af åkerbruk,
jakt och fiske.

Birsen (ry. Birsji, po. Birze), köping i ryska
guvern. Kovno, vid ån Oposjka, en af kurländska
Aas källfloder, och vid sjön Sjirven. Omkr. 3,000
inv. B. tillhör grefve Tyszkiewicz. I närheten ligger
furst Radziwiłłs stamslott. Det i slutet af 16:e
årh. uppförda fasta slottet i B., som då tillhörde
furst Radziwiłł, intogs 26 aug. 1625 efter 5 dagars
belägring af Gustaf II Adolf (”uthan någott skott
aff stycken, allenast medh skyfflar och spadher”),
och därvid föllo 70 större och mindre kanoner jämte
annat byte i segrarens händer. Såsom en viktig
förborg för Livland blef B. sedan ytterligare
förstärkt, men i det 1627 ingångna stilleståndet
afstods det till Radziwiłł. 1655 intogs det åter
af svenskarna. På ett möte i B. emellan tsar Peter
och konung August afslöts 26 febr. 1701 ett fördrag,
genom hvilket tsaren förband sig att låta 15–20 tusen
man väl öfvadt fotfolk förena sig med sachsarna
vid Düna samt att försträcka konungen 200,000
rdr på två år. Han af stod från alla anspråk på
Livland och Estland, själf ville han föra kriget i
Ingermanland. Tsaren skulle äfven söka genom rikliga
vängåfvor vinna de inflytelserikaste männen pä polska
riksdagen för att förmå denna till krigsförklaring
mot Sverige. I juli 1701 intogs B. af svenskarna
under J. A. Meijerfeldt, men förlorades 1703 till
ryssarna. 15 sept. (g. st.) 1704 togs det åter af
svenskarna under A. Lewenhaupt, som därpå sprängde
slottet i luften.
J. Th. W. L. W:son M.

Birsji. Se Birsen.

<b<Birs-Nimrud.</b> Se Borsippa.

Birstal [bə′stål], stad i engelska
grefsk. York, 8 km. s. om Bradford. 6,559
inv. (1901). Stenkolssrufvor, shoddyfabrikation.

<b>Birt,<b> Theodor, tysk språkvetenskapsman, f. 1852 i
Wandsbeck, studerade i Leipzig och Bonn, vardt
1878 docent, 1882 e. o. och 1886 ord. professor
i Marburg. Hans förnämsta arbeten äro Das antike
buchwesen in seinem verhältnis zur literatur
(1882),
Zwei politische satiren des alten Rom (1888), Die
erste kritische ausgabe des Claudian
(1892), Eine
römische literatur geschichte in fünf stunden

(1894), Sprach man avrum oder aurum? (1897), Der
hiat bei Plautus und die lateinische aspiration
bis zum 10. jahrli. n. Chr.
(1901) och Griechische
erinnerungen eines reisenden
(1902). B. har äfven
författat ett antal skönlitterära arbeten, utgifna
under märket Beatus rhenanus, såsom Meister Martin
und seine gesellen
(1894), König Agis (1895), Das
idyll von Capri
(1898), Die silvesternacht (1900)
och Gedichte (1904).

Birting. Se Ottar Birting.

el-Birūni, arabisk geograf. Se (al-)Beruni.

Biryssa, flod i sibiriska guvernementen Irkutsk
och Jenisseisk, 400 km. lång, upprinner i
Sajanska bergen och utfaller i Tasjava, en
biflod till Öfre Tunguska (Angara). I dess
källtrakter finnas gifvande guldfyndigheter.
J. F. N.

Bis [biss], lat., ”två gånger”, mus., står i noter
öfver sådana ställen, som omedelbart skola tagas om. –
Bissera (fr. bisser, eng. to encore), medelst
utrop af ”bis”, ”da capo” eller ”encore” begära ett
musikstyckes omtagande. I den svenska musikkritiken
användes ordet ”bisseras” stundom i betydelsen af att
(ett stycke) ”gifves” da capo. A. L.

Bisaccia [bisa′ttja], stad i
italienska prov. Avellino, i Apenninerna, vid Carapellas källor. 7,439
inv. (1901). Fornlämningar. Svafvelbad. Huset
Pignatelli bär hertigtitel efter denna ort.

Bisacquino [-kinå], stad i italienska provinsen
Palermo (Sicilien). 10,330 inv. (1901). Agat- och
jaspisbrott. Handel med säd, hampa och olja.

Bisahir. Se Bashahr.

Bisam-and, dets. som myskand. Se Anka, sp. 1047.

Bisam-frö, bot. Se Abelmoschus.

Bisam-näbbmöss, zool. Se Desman-näbbmöss.

Bisam-oxe, zool. Se Myskoxsläktet.

Bisam-råttan, zool. Se Sibetråttan.

Bisam-svin, zool. Se NafveIsvin.

Bisanthe, det grekiska namnet på Rodosto.

Bisarr (fr. bizarre), besynnerlig, sällsam.

Bisarreri (fr. bizarrerie), besynnerlighet.

Bi-sats, språkv. Se Sats.

Bisaya. Se Tagaliska språk.

Bisayas (Tontados-öarna), ögrupp i Filippinernas
arkipelag. Se Visayas.

Biscara, stad i Algeriet. Se Biskra.

Biscaya, den nordligaste af de s. k. Baskiska
provinserna i Spanien. Se Vizcaya.

Biscaya-hvalen, zool. Se Nordkaparen.

Biscaya-viken (fr. Golfe de Gascogne). Se
Vizcaya-viken.

Biscayne bay. Se Cay Biscayne bay.

Bisceglie [bisje′lje], hamnstad i syditalienska
provinsen Bari, på en klippa vid Adriatiska
hafvet. 30,885 inv. (1901). Biskopssäte, med en
katedral från 12:e årh. och den vackra kyrkan Santa
Margherita, grundlagd 1197. – B. motsvarar forntidens
Vigiliæ, som skall hafva funnits förr än Rom. Där
led biskop Maurus martyrdöden 181 e. Kr.

Bisch., i botaniska beteckningar förkortning för
G. W. Bischoff.

Bischarin, dets. som bisjarin. Se Bisjari.

Bischof,Karl Gustav, tysk geolog och kemist,
f. 1792 i Nürnberg, d. 1870, kallades 1819
till Bonn som professor i kemi och teknologi. Där
offentliggjorde han en serie af geologiska arbeten,
hvilka öppnade nya vyer i afseende på bergarternas
bildningshistoria. Han kom efter hand till den
öfvertygelsen, att vattnet, på det hela taget,
har haft en större betydelse vid de kristalliniska
bergarternas daning, än man förut antagit. B:s
undersökningar af Tysklands och Frankrikes
mineralkällor äfvensom hans rön i fråga om smälta
massors afkylningshastighet hafva blifvit i viss
mån bestämmande för efterföljande forskare. Hans
hufvudarbeten äro Die wärmelehre des innern unseres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free