Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskopsskrud (lat. pontificalia) bäres endast vid kyrkliga fester - Biskopsstift, det område öfver hvilket en biskop eger utöfva sin myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en krökt form (därför krumstaf); den bäres efter
biskopen, som endast vid utdelandet af välsignelsen
håller densamma i handen. Guldringen (annulus cum
gemma), symbolen af innehafvarens "äktenskap"
med eller trohet mot kyrkan, bäres på högra
pekfingret. Guldkorset (pectorale) hänger på
bröstet såsom tecken på bekännelse af den kristna
tron. Dalmatikan, det understa plagget, förfärdigades
ursprungligen af linne, men tillverkas nu af tjockt
siden. Tunikan, som är af siden, sättes utanpå
dalmatikan och är tätt tillslutande. Rochetus är af
spetsprydt linne med snäfva ärmar. Pallium, som bäres
endast af ärkebiskopar, är ett omkring
skuldrorna gående, ungefär tre tum bredt korsprydt band
af hvitt ylle, från hvilket nedfalla två band, det
ena öfver bröstet, det andra öfver ryggen. Nunnorna
i S :t Agnes’ kloster i Rom tillverka sådana af ullen
från för detta ändamål särskildt invigda lamm. Hvarje
nytt pallium skall under natten till Peters- och
Paulsfesten ligga på altaret öfver nämnda apostlars
graf i Peterskyrkan. Pallium får icke öfvergå från
en ärkebiskop till en annan, utan begrafves med den,
som mottagit det af påfven. – De svenske biskoparnas
ornat består af mässkjorta, korkåpa, mössa, guldkors
och kräkla. Kräklan bäres icke såsom hos katolikerna,
efter biskopen, utan af honom själf. Korset bäres
äfven utanpå den vanliga svarta prästdräkten; ärkebiskopens
kors skiljer sig från de andre biskoparnas genom
en gloria eller strålar. Till ordensbiskopens skrud
höra: kåpa af drap d’argent, kantad med svart sammet,
mössa af samma tyg och med lika broderi, mässkjorta
af hvitt lärft, serafimerordens band och tecken
kring halsen och samma ordens i silfver broderade
stjärna på bröstet. (J. Hdr.)
Engelsk ärkebiskop från tiden omkr. 1400.
Svensk biskop från slutet af 1400-talet.
Linköpings biskopsmitra, nu i statens historiska
museum.
Del af en krumstaf, i Köln.
En mässhake från Uppsala domkyrka.
Biskopsstift, det område, öfver hvilket en
biskop eger utöfva sin myndighet. Stiftens ursprung
sammanhänger med biskopsämbetets utveckling till att
blifva det ledande i kristna kyrkan (2:a årh.). Under
3:e årh. utgjorde ännu i allmänhet hvarje kristen
församling ett biskopligt område (med undantag af
Egypten). Efter denna tid började landtbiskoparna
underordnas biskopen i närmaste stad och försvinna
efter hand, ersatta af presbyterer (kyrkoherdar). Så
uppstod det gamla biskopsstiftet, diecesen (namnet
mest brukligt i västerlandet), som mestadels ännu
består. I Gallien sammanföll biskopsstiftet med
municipalstadens område, hvilket sedan, i frankiska
tiden, motsvarades af grefvens ämbetsområde. I
missionsländerna (England, Tyskland, Skandinavien
m. fl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
