Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bi-ätare, Merops apiaster, zool., typ för en särskild familj (Meropidæ) bland de samtåiga spitarna - Biörenklou (Biörnklou, Biörneklou, Björnklou), Mattias, diplomat, lärd - Biörk, Matthias Andreae, lärare i matematik vid Västerås gymnasium - Biörneklou. Se Biörenklou - Biörnklou. Se Biörenklou - Bjarkamål, ett fornkväde - Bjarkan, namn på B-runan. Se B - Bjarke, Bodvar, en af Rolf Krakes kämpar. Se Bodvar Bjarke - Bjarkö, socken och härad i Tromsö amt - Bjarkö-ret, det norska namnet på Bjärköa-rätt (se d. o.) - Bjarkö-ätten, den vanliga benämningen på två aristokratiska släkter i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina korta ben; dock gräfver den sig gångar
till bo (vanligen kolonivis) i strandbranter,
sandbackar o. d. Den är en söderns fågel,
egentligen tillhörande Afrika, men häckande
äfven i södra och sydöstra Europa. När vi ha
vinter, är den allmän vid Kap. I Sverige visar
den sig endast tillfälligtvis; den är skjuten i
södra Sverige och i Lappland (vid Muoniovaara).
F. A. S.*
Biörenklou (Biörnklou, Biörneklou, Björnklou),
Mattias, diplomat, lärd, f. 26 dec. 1607 i
Västmanland, hette urspr. Matthias Erici Arosiander,
men tog sig efter faderns yrke – denne var
mjölnare på Nykvarn – namnet Mylonius (af
lat. myla. kvarn). Han blef student i Uppsala
1627 och studerade till en början teologi, men
kom sedermera, såsom lärare åt Magnus Gabriel De
la Gardie (1632–37), att hufvudsakligen egna sig
åt statskunskapen och den offentliga rätten. 1637
fästes han vid universitetet såsom eloquentiæ
professor. 1640 kallades han af Oxenstierna att
intaga en plats i kansliet, och tre år senare
förordnades han till sekreterare åt de bägge svenske
fullmäktige vid fredsmäklingarna i Osnabrück,
Johan Oxenstierna och Adler Salvius. Till följd af
de båda legaternas olika lynnen och ömsesidiga afund
var denna befattning särdeles kinkig. 1647 utnämndes
Mylonius, som 1646 adlats under namnet Biörenklou,
till resident i Münster, där han vistades till
1649. B. skickades efter att 1650 hafva utnämnts till
regeringsråd i Bremen 1651 att af kejsaren mottaga
investituren för Sveriges tyska besittningar,
och 1653–54 representerade han jämte Fr. Bohle
Sverige på riksdagen i Regensburg. Sedan Karl X
Gustaf, hos hvilken B. stod i särdeles stor ynnest,
uppstigit på Sveriges tron, nämndes B. 1654 till
statssekreterare och var i sådan egenskap konungen
följaktig under hans polska fälttåg och utnämndes
därunder (1656) till president i bremenska regeringen,
men användes fortfarande för diplomatien. 1657–59 var
han plénipotentiaire vid kejsarvaldagen i Frankfurt
a. M., där han skulle arbeta för att ingen habsburgare
blefve vald och söka skaffa fred med Österrike; men
till följd af Frankrikes vacklande hållning vunnos
ej dessa mål.
1659 afsändes han såsom legat, för att begära
hjälp, till franska hofvet och vistades, då detta
för fredsunderhandlingarna med Spanien uppehöll sig i
Syd-Frankrike, under hösten 1659 och förra hälften af
1660 i Aix, Avignon, Béziers, Andaye,
Bayonne m. fl. orter samt återvände därpå till
Paris, hvarifrån han i dec. vände hem.
Efter hemkomsten blef han 1661 hofkansler och
sedan (1664) riksråd. I rådet blef han snart en
ledande man. Så var det i mars 1665 med England
afslutade vänskaps- och handelsfördrag, hvarigenom
ett nytt uppslag inträdde i utrikespolitiken,
hufvudsakligen ett verk af B., som på grund af rik
och bitter erfarenhet fattat en afgjord motvilja för
hvarje förbindelse med fransmännen. Markisens af
Pomponne försök att draga Sverige öfver på
Ludvig XIY:s sida vid
det tilltänkta angreppet på spanska Nederländerna
misslyckades helt och hållet genom B:s mellankomst,
ehuru rikskansleren De la Gardie nitiskt arbetade
för saken. Det kom också till de skarpaste
sammanstötningar mellan den forne läraren och
den yfverborne lärjungen, som i hettan öfver det
obetvingliga motståndet anklagade "den, som han lyft
upp ur mjöldammet", för otacksamhet samt beskyllde
honom och hans medhållare för falhet. Dylika
skandalösa uppträden bidrogo endast att minska
De la Gardies inflytande och att stärka det mot
honom arbetande parti inom rådet, som redan samtida
författare kallade "factio bjoerncloviana". Sverige
icke allenast förkastade det franska förbundet, utan
hörsammade tvärtom Englands och Hollands inbjudning
att deltaga i den ryktbara trippel-alliansen (1668),
som var riktad just mot Ludvig XIV. Det nya förbund,
som Frankrike 1671 åter sände Pomponne att knyta,
motarbetades likaledes energiskt af B., men ej
långt efter hans död, i aug. 1671, gick det, i
april 1672, till Sveriges olycka i fullbordan. Som
diplomat mera ihärdig och omständlig än smidig
och snabb, vann B. vid sina förhandlingar sällan
några lysande fördelar åt sitt land, men däremot
för egen del alltid erkännande. Fransmännen
ansågo honom t. o. m. för en lika farlig
fiende som en Jan de Witt eller en sir William
Temple. Utom vidlyftiga diplomatiska skrifvelser
och berättelser författade B. på latin åtskilliga
afhandlingar i juridiska och historiska ämnen. Hans
diplomatiska korrespondens förvaras i riksarkivet.
J. Th. W.
Biörk, MatthiasAndreae, f. 1604, d. 1651, blef
lärare i matematik vid Västerås gymnasium 1639 och
kapellan vid domkyrkan därstädes 1642. Han utgaf
1643 en förtjänstfull lärobok i aritmetik, hvilken
bl. a. upptager räkning med decimaler samt, för första
gången i svenskt tryck, algebra.
Biörneklou. Se Biörenklou.
Biörnklou. Se Biörenklou.
Bjarkamål, ett fornkväde, diktadt på 900-talet
till firande af Rolf Krakes död (omkr. 600). Det
skildrar, huru Bjarke samt Rolfs öfrige kämpar af
Hjälte väcktes till att bistå sin herre i dennes
sista strid, då han nattetid öfverfölls af sin
svåger Hjorvard och jämte alla sina män måste bita
i gräset. Tormod Kolbrunarskald kvad detta kväde för
Olof den heliges krigare morgonen före slaget vid
Stiklastad (1030), och det kallades sedan
Huskarlahvot ("krigarmaning").
Bjarkan, namn på B-runan. Se B.
Bjarke, Bodvar, en af Rolf Krakes kämpar. Se Bodvar
Bjarke.
Bjarkö, socken och härad i Tromsö amt i Norge. 130,98
kvkm. 1,765 inv. (1900). Häradet består uteslutande
af öar och holmar, till antalet 444; till detsamma
höra betydande sträckor af Senjen (31,5 kvkm.) och
af Grytö (61,5 kvkm.). Det har sitt namn efter den
15,6 kvkm. stora, från forntiden kända ön Bjarkö
(Bjarkøy), där socknens nya kyrka står sedan
1886. Förut stod sockenkyrkan på Sandö, som sedan
1888 är kapellsocken. Socknen kallades tidigare Sand,
men var fordom oftare lagd under Trondenes. Jfr
Bjarkö-ätten. O. A. Ö.
Bjarkö-ret, det norska namnet på Bjärköa-rätt
(se d. o.).
Bjarkö-ätten, den vanliga benämningen på två af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
