- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
539-540

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bjerkander, Klas, naturforskare, präst - Bjerkén, Pehr af, kirurg - Bjerknes. 1. Karl Anton B., norsk matematiker och fysiker - Bjerknes. 2. Vilhelm Friman Koren B., fysiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inlämnade han till åtskilliga tidningar och tidskrifter,
framför allt till Vetenskapsakademiens handlingar. I
dessa finnas 49 afhandlingar af hans hand. Redan
såsom komminister invaldes han till medlem af
nämnda akademi. Insektarten Pyralis bjerkandriana är
uppkallad efter honom. (J. Hdr.)

Bjerkén, Pehr af, kirurg, f. 2 jan. 1765 i Stockholm,
aflade i Uppsala mediko-filosofisk examen, inskrefs
1788 som kirurgie studiosus vid kirurgiska societeten
i Stockholm, förordnades s. å. till sjukhusläkare
vid arméns sjukhus i Göteborg och ådagalade i denna
egenskap så stor skicklighet, att han beordrades till
armén i Finland, där man var i största förlägenhet om
dugliga fältläkare. Sedan han efter krigets slut tagit
sina medicinska examina i Uppsala och under Olof af
Acrel tjänstgjort på serafimerlasarettet i Stockholm,
reste han 1793 till London. Där lefde och verkade då
de öfver hela Europa kände kirurgerna John Hunter och
Henry Cline, och inom kort tillvann sig den svenske
läkaren båda dessa mäns uppmärksamhet. Cline antog
honom till sin medhjälpare såväl i sin kliniska
som i sin privata praktik. 1796 återvände B. till
fäderneslandet, där han snart blef den högsta
auktoriteten i kirurgiska frågor. Den på beröm så
njugge Acrel lofordade hans kunskaper, och ryktet
om hans skickliga hand och stora erfarenhet kallade
honom ofta till vidt från hufvudstaden aflägsna
orter. Det var ock B., som den i Finland sammandragna
armén begärde att få till läkare. 1808 utnämndes
han till förste fältmedikus. Vid bataljerna var
han tillstädes på själfva slagfältet, förband de
sårade och verkställde midt under kanonelden de
nödvändiga kirurgiska operationerna. Samma ömhet,
som han egnade sina sårade landsmän, egnade han
ock åt sårade fångar af den fientliga armén. 1809
lämnade B. Finland för att öfvertaga den genom
Schulzenheims död ledigblifna öfverkirurgsbefattningen
vid serafimerlasarettet. Vetenskapsakademien
kallade honom s. å. till sin ledamot, och flera
andra hedersbevisningar och förtroendeuppdrag
följde därefter tätt på hvarandra. Stadd på
resa till Göteborg, för att där förrätta en
operation, afled han i Jönköping 24 febr. 1818.
Bg.«

Bjerknes. 1. Karl Anton B., norsk matematiker och
fysiker, f. 24 okt. 1825 i Kristiania, d. 20 mars
1903 därstädes, blef 1844 student vid Kristiania
universitet, där han aflade mineralogisk ämbetsexamen
1848, var sedermera någon tid anställd vid
silfververket i Kongsberg och företog såsom stipendiat
under åren 1855–57 en vetenskaplig utrikesresa,
på hvilken han vid Göttingens universitet åhörde
Dirichlets föreläsningar, hvilka blefvo af betydelse
för B:s utveckling. 1863 utnämndes han till lektor och
1867 till professor i använd matematik vid Kristiania
universitet, hvarest han 1869 erhöll en professur
i ren matematik. Vid Uppsala universitets jubelfest
1877 kreerades han till filos. hedersdoktor. B. har
med hjälp af matematisk analys
behandlat problemet om kroppars rörelser i vätskor
och därvid kommit till högst märkvärdiga slutsatser,
hvilka han efteråt lyckats att i detalj bekräfta
genom försök. Teorien och försöken visa samstämmande,
att två kroppar, som utföra vibrerande rörelser i
en vätska, drifvas mot eller från hvarandra enligt
lagar, som ega en påtaglig likhet med dem, som gälla
för attraktionen och repulsionen mellan magnetiska
eller elektriska kroppar. Härigenom synes en möjlighet
öppna sig till förklaring af de elektriska och magnetiska företeelserna
och i allmänhet af naturföreteelserna (exempelvis
tyngden) utan antagande af krafter, som verka på
afstånd. Hypotesen om krafter, som verka på afstånd,
har, oaktadt mången funnit den oantaglig, utgjort
den ledande tanken inom den teoretiska fysiken från
Newtons tid ända till den allra sista tiden, då
man allmänt sträfvar att frigöra sig från densamma
hufvudsakligen till följd af Faradays och hans
efterföljares arbeten. B:s undersökningar hafva
af denna anledning väckt den största uppmärksamhet
inom fysikens värld, särskildt sedan hans experiment
utförts vid den elektriska utställningen i Paris
1881 och därigenom blifvit allmänt bekanta. B:s
undersökningar äro i hufvudsak bekanta endast genom
förevisandet af dylika experiment. De af honom i
denna fråga offentliggjorda afhandlingar, som finnas i
"Videnskabsselskabets forhandlinger" (Kristiania) och
i "Göttinger nachrichten", tillhöra undersökningarnas
första skede. Fullständiga redogörelser för den
matematiska teorien äfvensom för experimenten äro
utarbetade och utgifna af hans son (se B. 2) under
titeln "Vorlesungen über hydrodynamische fernkräfte
nach C. A. Bjerknes’ theorie" (2 bdr 1900–02). B. var
ledamot af Vet. soc. i Uppsala (sedan 1879) och
Fysiogr. sällsk. i Lund (1880). En biografi öfver
B., författad af hans son Vilh. B., finnes tryckt
i Videnskabsselskabets i Kristiania förhandlingar
(1903) och på Ambr. Bosths i Leipzig förlag (s. å.).

2. Vilhelm Friman Koren B., den förres son, fysiker,
f. 1862 i Kristiania, blef 1880 student samt 1892
filos. doktor och amanuens i fysik därstädes. 1893
blef han tillförordnad lärare och 1895 professor
i mekanik och matematisk fysik vid Stockholms
högskola. 1889–91 företog B. utrikes studieresor
och åtnjöt undervisning hufvudsakligen i Paris hos
Poincaré och Appell samt i Bonn hos Hertz. Af den
sistnämnde fördes han in i studiet af elektriska
vågor, på hvilket område han utfört mycket värdefulla
mätningar. En del af dessa har han sammanfattat
i sin doktorsafhandling, Elektriske bevægelser i
Hertz’ primære leder
(i "Arkiv for mathematik
og naturvidenskab", 1892). De efter denna tid
offentliggjorda återfinnas hufvudsakligen i Wiedemanns
"Annalen" och i "Archives des sciences physiques
et naturelles" (Genève) samt i Videnskabsselskabets
i Kristiania och Vetenskapsakademiens i Stockholm
publikationer. B. har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free