Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björkfjärden, Norra och Södra, tvenne fjärdar i östra delen af Mälaren - Björklag. Se Björk, bot. - Björklake. Se Björk, bot. - Björklera, hvit ofta starkt lerhaltig, mager mojord - Björklinge, socken i Uppsala län, Norunda härad - Björklund, Johan Abraham, tidningsman - Björklund, Johan Gustaf, skriftställare, vetenskapsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjärdar i östra delen af Mälaren, hvilka förenas genom
Svinsundet, som skiljer Adelsö och Munsö från hvarandra.
Björklag. Se Björk, bot.
Björklake. Se Björk, bot.
Björklera, hvit, ofta starkt lerhaltig, mager mojord,
som mest förekommer på höjder bestående af krossgrus.
Björklinge, socken i Uppsala län, Norunda
härad. 11,577 har. 1,493 inv. (1903). B. utgör ett
konsistoriellt pastorat i Uppsala stift, Norunda kontrakt.
Björklund, Johan Abraham, tidningsman, f. 28 juni
1844 i Uppsala, blef efter studier där och vid
Norrköpings lyceum student 1863 och var en tid kurator
för Östgöta nation vid Uppsala universitet. 1872
fick han anställning (på utrikesafdelningen) i
"Stockholms dagblad", men öfvergick redan s. å. till
"Nya dagligt allehanda", för hvilken tidning han
vardt redaktionssekreterare 1878. B. gjorde sig först
under signaturen Janus känd såsom en med fin
penna utrustad teater- och litteraturanmälare, men
egnade sig från 1883 öfvervägande åt den politiska
afdelningen och blef i febr. 1891 tidningens
hufvudredaktör, i hvilken egenskap han fortfarande
kvarstår. Bland den mängd frågor, rörande hvilka
B. verksamt ingripit i den offentliga diskussionen,
må särskildt nämnas tullfrågorna. I den i början af
1890-talet brännande frågan om den rätta proportionen
mellan tullen å malen och omalen spannmål, en af
det protektionistiska systemets ömtåligaste punkter,
understödde B., så godt som ensam inom hela pressen,
regeringens förslag, hvilket ock efter häftiga
strider med en mycket obetydlig modifikation afgick
med segern. I unionsfrågan har B. konsekvent bekämpat
de norska anspråken på att Norge utan vederlag skulle
få sin konstitutionella maktställning inom unionen
utvidgad, men har icke ställt sig principiellt
afvisande mot en ökning af Norges inflytande, under
förutsättning af konstitutionella garantier och en
effektivare medverkan till unionens försvar. Till
afskaffandet af den s. k. mellanrikslagen bidrog
B. verksamt (han ansåg detta beslut skola tjäna
till att åtminstone på det ekonomiska området
skapa fred inom unionen). Däremot understödde hans
tidning lifligt förslaget att på statens bekostnad
förbinda Luleå och den isfria norska hamnen Ofoten
med en järnväg, liksom han i allmänhet arbetat för
kommunikationernas utveckling såväl till lands
som till sjöss. I försvarsfrågan påyrkade han
med värme bifall till de 1892 och 1901 antagna
härordningsförslagen. Personligen har B. äfven
gjort inlägg i läroverksfrågan, genom att förorda
en förbättring af lärarnas ekonomiska ställning,
på samma gång som han arbetat för den kostnadsfria
undervisningens bibehållande på grund af dess
egenskap att främja intelligenscirkulationen uppåt
de olika samhällsklasserna emellan. Slutligen må
nämnas, att B. var en bland dem, som 1874 stiftade
publicistklubben, hvars ordförande han varit flere
gånger än någon annan af dess medlemmar.
Björklund, Johan Gustaf, skriftställare,
vetenskapsman, f. 10 nov. 1846 i Björksta socken
i Västmanland. Efter att 1870 ha blifvit student i
Uppsala, aflade han 1878 filosofisk kandidatexamen
(den s. k. nya) därstädes, men fortsatte 1879-80
sina filosofiska studier vid Lunds universitet
och 1885-90 naturvetenskapliga vid Stockholms
högskola. Hans verksamhet var sedermera helt och
hållet förlagd till hufvudstaden, där han genom
vänners understöd och inkomsten af en liten annons-
och agenturaffär erhöll sin utkomst. 1901 tilldelades
honom ett litet understöd af Svenska akademien.
I öfrigt lefde den fridsälskande, enkle och
anspråkslöse tänkaren helt och hållet för sina
idéer och sitt skriftställeri. Han afled 2 juli
1903 och blef begrafven på Stockholms norra
kyrkogård. Vänner till hans person och författarskap föranstaltade
följande år en insamling till en monumental minnesvård på hans graf.
Stenen aftäcktes 6 nov. 1904.
B. gjorde till en början samhällsläran till föremål
för ingående studier. I boken Om nationernas
sammanvävning (1887) visar B. med stöd af såväl
historiska iakttagelser som en ingående undersökning
af det mänskliga samhällets inre struktur och väsen,
att Europas nationer med nödvändighet drifvas till
upprättandet af ett enda stort, gemensamt rike,
hvari de nu själfständiga staterna skola ingå som
provinser. Ytterst går utvecklingen hän mot ett
enda universalvälde, i hvilket hela mänskligheten
är inorganiserad. Redan i detta arbete framträda på
ett afgörande sätt de impulser B. mottagit för sitt
tänkande af den moderna naturvetenskapen, i synnerhet
biologien. Dennas betydelse för åstadkommandet af
ett analogi-slut angående de mänskliga samhällenas
utveckling påvisades ytterligare i skriften Om
segmenteringens betydelse inom den organiska
verlden (1890). – I den 1892 utgifna skriften Om
utvecklings-anarki ville B. uppvisa, att de svåraste
hindren för "nationernas sammanväxning" ligga i
militarismens väpnade fred och i tillämpningen af
protektionismens nationalekonomiska idéer. På grund
af denna sin uppfattning om "den eviga freden" som
idealet för samhällsutvecklingen och nödvändigheten
att införa densamma så fort som möjligt i Europa
var B. en för fredssträfvandena både ideellt och
praktiskt varmt intresserad man, ehuru han icke
godkände hvilken agitation som helst i den goda
sakens tjänst. På hans initiativ utlyste "Svenska
freds- och skiljedomsföreningen" 1893 en allmän
pristäflan om "Huru en kraftig internationell
opinion, som vederbörligen reagerar mot det
rådande rustningsraseriet, lämpligen skall kunna
framkallas". Af de inkomna 112 svaren från Europas
alla länder och Amerika gaf B. själf en kritisk
sammanfattning i skriften Freds- och afväpningsfrågan
(1895), hvilken utkom på svenska, tyska, polska,
franska, engelska och holländska språken och tilldrog
sig stor uppmärksamhet.
Redan innan denna sista skrift utgifvits,
hade B. vändt sina filosofisk-naturvetenskapliga
forskningar åt annat håll, den mänskliga själsläran. I
den 1894 utgifna första afdelningen af skriften Om
förhållandet mellan själ och kropp från celllärans
synpunkt sökte han uppvisa, att människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
