Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björneborg (fi. Pori), en af Finlands äldsta städer - Björneborg, grefskap - Björneborg, järnbruk i Visnums socken, Värmlands län - Björneborgarnas marsch, en melodi som troligen har sitt ursprung från Frankrike - Björneborgs regemente - Björnefjord, fjärd i Norge - Björnekulla, socken i Kristianstads län, Södra Åsbo härad - Björnepiken. Se Löfveråsfjället - Björner, Erik Julius, fornforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenad genom en fortsättning af statsjärnvägen,
hvilken fortsättning dragits till Mäntyluoto. I
staden finnas ett finskt klassiskt statslyceum,
ett svenskt privatlyceum för gossar och flickor,
en finsk privat flickskola och ett handelsinstitut.
Traditionen förmäler, att en stad, benämnd
Teljän kaupunki eller Telje, fordom legat
vid älfven, omkr. 37 km. ofvanom nuv. B. samt
varit medelpunkten för en betydande handel (jfr
Birkarlar). 6 km. från B. ligga resterna af det
gamla Ulfsby, eller Ulvila, hvars borgare 1361 och
1365 fingo stadfästelse på sin rättighet att handla
i Norrbotten. 1558 flyttades staden, på hertig
Johans tillskyndelse, närmare älfvens mynning, till
dåv. kungsgården Björneborg. Stiernman har i sin
"Samling af riksdagars och mötens beslut" upptagit
ett Björneborgs riksdags beslut, under datum af 9
febr. 1602; men nyare forskningar hafva ådagalagt,
att detta beror på missförstånd samt att akten
egentligen är en till fogdarna i Finland utfärdad
förordning. 1852 nedbrann B. helt och hållet, men
blef snart återuppbyggdt efter en bättre plan. Se
J. V. Ruuth, "Björneborgs stads historia" (1897). Jfr nästa artikel.
A. G. F.
Björneborg, grefskap, som 26 mars 1651 gafs åt
fältmarskalken Gustaf Karlsson Horn. Det omfattade
Björneborgs stad och kungsgård, Koivisto ladugård
samt 127 hemman, om 90 1/6 mtl, i Ulfsby, 191 hemman, om
113 1/3 mtl, i Hvittis’, samt 39 hemman, om 27 5/6 mtl,
i Kumo socknar i Nedre Satakunda härad, Finland. Utom
sedvanliga räntor (lagmans- och häradshöfdingeräntorna
samt tionden dock blott från Hvittis och Ulfsby)
egde grefven uppbära inkomsterna från kronans lax-,
sill- och sikfisken i Ulfsby och Kumo. Inkomsterna,
boskaps- och skjutsfärdspenningarna inräknade, stego
till omkr. 8,600 dal. smt. Efter Horns död (1657)
utan manliga arfvingar lämnade Karl Gustaf 13 april
1659 grefskapet åt änkan att besittas under hennes
änkestånd, och äfven dess fjärdepartsränta fick
hon 1661 och 1672 tillpanta sig. Icke heller efter
hennes död (1679) återföll grefskapet till kronan,
ty mågen Nils Bielke hade 28 juli 1677 och 10 juni
1678 erhållit hvad som återstod, sedan fjärdeparten
klarerats, dels såsom Norrköpings besluts gods,
dels under förpantningsvillkor. Donationsdelen
indrogs 1681, men ej pantegodsen (enl. k. br. 4 juni 1681).
S. C.
Björneborg, järnbruk i Visnums socken, Värmlands
län, vid Vismans utlopp ur sjön Vismen och
stationen B. å nordvästra stambanan. Vid bruket
finnas bessemerverk med 2 masugnar, 2 konvertrar,
2 rostugnar m. m., ånghammarsmedja med 9 ånghammare,
gjuteri med 2 kupolugnar och mekanisk verkstad samt
ångsåg, hvarjämte dit hafva hört jordegendomar
inom socknen med tills. 4,600 har åker, äng och
skogsmark, alltsammans saluvärderadt till 842,500
kr. Aktiebolaget Björneborgs bruksegare hafva därjämte
i Varnums socken egt 4,400 har jordbruksfastighet med
ett saluvärde af omkr. 375,000 kr. och i Karlskoga
socken 587 har, saluvärderade till 40,000 kr.,
samt frälseräntor af 3/4 mtl i Rudskoga och Varnums
socknar. B. och det längre i s. vid samma vattendrag
belägna Jonsbol anlades på 1600-talet för
tillverkning af stångjärn. Från grundläggaren,
borgmästaren i Kristinehamn O. B. Jernfelt, öfvergick
B., dels genom arf, dels genom köp, till hans frände
Nils Nordensvärd,
hvarefter det tillhörde släkten Nordenfeldt, hvars
medlemmar slutligen bildade ett aktiebolag. Hela
egendomen försåldes på exekutiv auktion 1895 för
640,000 kr. till Värmlands enskilda bank, som i april
s. å. för 150,000 kr. sålde Björneborgs bruk med
tillhörande för bruksdriften nödigt jordområde till
aktiebolaget Bofors-Gullspång. Numera tillhör bruket
det 1898 grundade Björneborgs järnverks aktiebolag,
hvars styrelse har sitt säte i Stockholm och hvars
inbetaldta aktiekapital uppgår till 600,000 kr. 1902
producerades 4,377 ton tackjärn och direkt ur masugn
framställdt gjutgods, 1,093 ton bessemergöt, 988 ton
gröfre smiden och 264 ton gjutgods. Arbetsstyrkan
utgjorde 210 personer.
K. K. Å.
Björneborgarnas marsch,
en melodi, som troligen har sitt ursprung från
Frankrike och som under de napoleonska krigen var
känd af ryssarna samt en tid var Svea lifregementes
festmarsch. Den fick dock sin ryktbarhet och sitt
namn af Björneborgs regemente. Denna melodi sjöngs
i Finland allmänt i början af 1860-talet med ord
af Z. Topelius ("Skuggor från de flydda da’r, stån
upp ur tidens natt och skyldren än med rostiga
musköter" o. s. v.), tills Runebergs ord blefvo
bekanta. Första reprisen är med någon modifikation
använd af Bellman till Fredmans epistel 51 och
återfinnes såsom "contre-dance" såväl i visböcker
från 1700-talet som i den heroiska baletten "Acis och
Galatea".
E. G. P.*
Björneborgs regemente, förhärligadt
af Runeberg i "Fänrik Ståls sägner", deltog i många
fältslag under Gustaf II Adolfs och Karlarnas krig,
men vann sin egentliga ryktbarhet under kriget
1808-09. Regementet bestod vid denna tid af två
infanteribataljoner och en rusthållsbataljon samt
utgjorde, jämte vargering (reserv), 2,287 man. Den
utmärkta anda, som rådde i regementet, torde till
betydlig del hafva skapats redan af tvenne tidigare
chefer, J. Grönvall (känd från 1788-90 års krig) och
K. J. Stjernvall. Åren 1808 och 1809 gjorde minnet
af björneborgarna oupplösligt förenadt med minnet
af Döbeln, deras dåv. chef. De hörde under nämnda
krig till hufvudbrigaden och kommenderades en tid
af Adlercreutz.
E. G. P.*
Björnefjord, fjärd i Norge, Södra Bergenhus amt, intränger
mellan Nord- och Söndhordeland. Dess innersta arm,
Samnanger-fjorden, fortsättes långt in i fjällmassan.
Y. N.
Björnekulla, socken i Kristianstads län, Södra Åsbo
härad. 1,692 har. 1,956 inv. (1903). B. bildar
med Västra Broby ett regalt pastorat i Lunds stift,
Södra Åsbo kontrakt.
Björnepiken. Se Löfveråsfjället.
Björner, Erik Julius, fornforskare, f. 1696 i
Timrå socken i Medelpad, d. 1750, gjorde sig redan
såsom student i Uppsala, där han flitigt bevistade
de föreläsningar i nordiska antikviteter, som då
höllos, bemärkt genom en akademisk afhandling,
De Svedia boreali (1717), hvilken förskaffade honom
Joh. Peringskiölds ynnest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
