Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnson. 1. Björnstjerne Martinius B., norsk skald och politiker - Björnson. 2. Björn B., norsk skådespelare och teaterchef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man har försökt särskilja Björnson-skalden
och Björnson-politikern. De höra dock innerligt
samman. De, som beklagat, att B. deltagit i det
politiska lifvet – alldeles bortsedt från tendensen i
hans politik – och trott, att detta framkallat brister
äfven i hans diktning, hafva bortsett från det viktiga
underlag, som det intima samlifvet med dagshändelserna
och allt hvad som var uppe i tiden haft för honom
liksom för hans föregångare Wergeland; att vara med
där "hvor det netop gjaldt" har för honom utgjort
en lifssak, och sambandet mellan poesien och det
lefvande lifvets stridsämnen, som han i sitt Nobel-tal
betonade, har varit för honom en nödvändighet. Såsom
politiker har han ej ringa förtjänster, en viss
förmåga att se saker i stort, att rikta allt på ett
bestämdt mål, som han med en viss framsynthet skådar,
en öfverlägsen vältalighet – B. är en af nutidens
störste vältalare både då han hunnit förbereda sig
och som improvisatör – samt en underbar agitatorisk
förmåga; men han har både varit en mycket hänsynslös
motståndare och en mycket obekväm partivän; han har
mer än en gång brutit partidisciplinen och indiskret
yppat förhållanden, som man önskat förtegade. Hans
ombytlighet och inkonsekvens – mera i detaljer än
i det stora hela, därvid alltid Norges frihet och
själfständighet utgjort ledtråden – synas måhända
större än de äro. J. E. Sars har i sin karakteristik
af honom såsom politiker framhållit, hurusom omslagen
ofta förklarats af att, sedan B. med stor häftighet
bekämpat en öfverdrift, en ensidighet, han med
sitt liffulla temperament fått ögat öppet för den
motsatta öfverdriftens faror och då lika ifrigt
angripit denna, icke bekymrande sig om huruvida
han härvid råkar i motsägelse mot sig själf. Ty i
hvarje särskild situation uttalar han ögonblickets
öfvertygelse. Han är tidvis fylld af ett visst patos,
en viss tendens – så i politik som litteratur – och
då bär han liksom skygglappar för allt annat. Men
därigenom blir intensiteten desto starkare i det,
som han för tillfället verkar, lefver och arbetar
för. Olikartade intressen fylla ock å skilda tider
så helt och hållet hans skriftställarskap, att de,
när man sedan historiskt betraktar hans utveckling,
tyckas lagra sig ofvanpå hvarandra som skilda
geologiska skeden, ehuru vissa bestämda drag såsom
röda vertikaltrådar löpa genom det hela. När en sak
upptager honom, vare sig i dikt eller politik, sker
det så helt och fullt, att han saknar tanke för allt
annat, äfven för det, som intensivt sysselsatte honom
i går; inga hinder tagas i betraktande, ej heller
hvem han sårar eller hvem han trampar. Men i morgon
är famnen öppen för fienden från i går.
B. är i hög grad en stridens man. Han vill vara ute
där det gäller, och då han skulle skrifva devis till
någon månad, valde han april:
"Jeg vælger mig april -
I den det gamle falder,
I den det nye får fæste;
Den volder lidt rabalder,
Dog fred er ei det bedste,
Men ät man noget vil."
Såsom stridsman bär han ock ärr efter många
strider. Hans biograf Collin yttrar om honom, att han
– lik det djur han bär som en upprepad utmaning två
gånger i sitt namn – "erbjuder sitt lands
högsta skottpremie"; äfven där han ej kunde fällas,
blottade han gärna svaga punkter, där han kunde
såras. Och den till synes så hänsynslösa och föga
sammetslena "hårdhandsken" tillhör en man med
ett mycket sårbart inre och med en egendomlig,
vidtfamnande känsla af försoning med alla. Ty det
är det, att denne dundrande Auka-Tor liksom med
ett slag kan förvandlas till en Balder. Också har
fredssaken i B. haft en af sina varmaste förkämpar,
och han har alltifrån början varit ledamot af norska
stortingets Nobel-kommitté. Det mest betecknande
draget i B:s uppträdande är hans optimism, som äfven
i så hög grad präglar hans diktning. Denna optimism
sammanhänger med hans omedelbarhet, som stundom
slår öfver i naivitet, och med det starkt positiva
draget i hans natur. Detta drag framträdde redan i
ungdomen, i motsats till de af Heines och Goldschmidts
skepticism påverkade litterära personligheterna,
skalden Vinje och kritikern Botten-Hansen; det har
ock framträdt i motsatsen till hans store medbroder
och ungdomsvän Ibsen, gentemot hvars tillbakadragna,
skarpt reflekterande, ej så litet satiriskt negativa
Nureddin-natur B:s vågsamma, omedelbart naiva,
positiva gåpåargestalt eger rätt mycket af den djärfve
Aladdin, på hvars läppar ligger förtröstanssången:
"Löft dit ho ved, du raske gut,
Hvis et håb eller to blev brudt,
Glindser et nyt i dit øje,
Strax får det glands af det høje!"
Jämsides med Ibsen har han brutit bygd för norsk
diktning i världslitteraturen, men främst har
han varit en väckande kraft i Norges andliga lif,
hvilken, för att begagna hans egen bild i sången
öfver Sverdrup, kommit som en salt hafsström i
de stilla fjordarna, som den friska brisen in
i kvalmet. Hans Samlede værker utkommo 1900–02
i en billig folkupplaga. På svenska utgåfvos hans
"Berättelser" 1874 (3:e uppl. 1904). På tyska hafva ej
allenast hans samlade berättelser (senast 1904), utan
äfven de flesta af hans öfriga arbeten utkommit. Ett
stort antal af hans verk är tolkadt på engelska,
franska och holländska, en del äfven på finska,
isländska, italienska, kroatiska, ryska, spanska m. m.
Litt.: L. B. (= Cecilia Bååth-Holmberg), "B. B. som
författare, politiker och personlighet" (1885), Georg
Brandes, "Björnstjerne Björnson", i "Det moderne
gennembruds mænd" (1891) och "Samlede skrifter"
(III), J. E. Sars, "Björnson som politiker" (inledning
till B:s "Udvalgte artikler og taler", 1902 ff.),
"Björnstjerne Björnson. Festskrift i anledning af
hans 70 aars födselsdag" (1902), och Chr. Collin,
"Bj. Björnson" (1902 ff.). Bibliografisk öfversikt af
B:s skriftställarskap förekommer i J. B. Halvorsens
"Norsk forfatterlexikon" samt i B:s "Samlede værker".
K. W-g.
2. Björn B., den förres son, norsk skådespelare och
teaterchef, f. 15 nov. 1859 i Kristiania, studerade
musik vid Sterns konservatorium i Berlin och vid
kejs. konservatoriet i Wien samt komponerade flera
stycken för stråkorkester. Han genomgick sedan
skådespelarskolan i Wien och slöt sig 1880 till
Meiningarnas berömda trupp, med hvilken han for
vida omkring. Ett par säsonger var han anställd vid
scenerna i S:t Gallen och Hamburg, och en kortare
tid studerade han fransk skådespelarkonst i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
