- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
609-610

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnstorp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

advokat, men var endast kort tid verksam som
sådan. Bland hans historiska romaner, som ega
glänsande skildringar samt vittna om historisk trohet
och en stor förmåga att karakterisera, märkas Lorna
Doone
(1869), The maid of Sker (1872), Alice Lorraine
(1875), Christowell (1882) och Kit and Kitty (1890).

Black mountains [blä’k mäu’ntins], ett parti inom
Alleghany-bergen, beläget i Nord-Carolina. Högsta
toppen såväl inom denna berggrupp som inom
Alleghany-bergen är Black dome l. Mitchell peak,
2,045 m. ö. h.

Black-oak [blä’k-åu’k], bot., svart-ek. Se Ek.

Blackpool [blä’kpöl], stad i engelska
grefsk. Lancaster. 47,346 inv. (1901). Besökta
hafsbad, vinterträdgård, akvarium, ett eiffeltorn
(152 m. högt) och tre teatrar.

Black river [blä’k ri’v8], "svarta floden", namn på
flera floder i Nord-Amerika.

1. Flod i staden New York, faller efter ett
200 km. långt lopp (af hvilka 60 äro segelbara)
i öfvervägande nordvästlig riktning ut i Black river
bay vid östra spetsen af Ontariosjön.

2. Flod i Missouri och Arkansas, uppflyter på
Ozarkbergen, är segelbar från Pine bluff 540 km. och
utmynnar vid den lilla staden Newport i White river.

Black rock [blä’k rå’k], stad på Irlands östkust,
grefsk. Dublin, mellan Dublin och Kingstown. 8,719
inv. (1901). Mycket besökta hafsbad. Ehuru B. ligger
5 km. s. ö. om Dublin och icke står i sammanhang med
denna stad, räknas det dock som en af dess förstäder.

Black rod [blä’k rå’d], stad i engelska
grefsk. Lancaster, 6 km. n. ö. om Wigan. 3,871
inv. (1901). Kolgrufvor.

Black rot |"blä’k rå’t], eng., "svart röta", bot.,
en af de farligaste sjukdomarna hos vinrankan. Den
har särskildt i hemlandet, Amerika, visat sig
mera ödeläggande än någon annan. Den infördes
i midten af 1880-talet till Europa och har
äfven här gjort betydlig skada. Sjukdomen, som
förorsakas af en till pyrenomyceterna hörande
parasitsvamp, Læstadia Bidwellii, angriper
såväl blad och unga skott som själfva drufvorna,
som bli bruna och rynkiga och alldeles förstöras.
G. L–m.

Blacksta, socken i Södermanlands län, Oppunda
härad. 2,686 har. 594 inv. (1903). B. bildar med
Vadsbro ett alternativt konsistoriellt och för egaren
af Lagmansö patronellt pastorat i Strängnäs stift,
Oppunda östra kontrakt.

Blackstad, socken i Kalmar län, Södra Tjusts
härad. 8.349 har. 1,294 inv. (1903). Annex till
Locknevi, Linköpings stift, Södra Tjusts kontrakt.

Blackstad, Johan, norsk jurist, f. 16 nov. 1832 i
Bergen, tog 1857 juridisk ämbetsexamen och anställdes
1860 i justitiedepartementet, där han kvarstod
till 1870, då han utnämndes till sorenskriver i
Varanger. 1874 vardt han amtman i Finnmarken, valdes
af högern till stortingsman för åren 1880–85, men
spelade såsom sådan icke någon mer framträdande roll,
och efter sin förflyttning 1883 som sorenskriver
till Eker, Modum och Sigdal drogs han ifrån det
politiska lifvet. Vid införandet 1889 af det nya
kriminella rättsväsendet utnämndes han till lagman
i Eidsivating och 1891 till samma ämbete i Oslo
lagdöme. Då
riksadvokaten B. Getz snart blef tjänstledig för att
helt egna sig åt den pågående reformeringen af
lagstiftningen och rättsväsendet, fungerade B. som
hans vikarie och utnämndes 1901 efter hans död till
hans efterträdare. B. gjorde sig bemärkt genom sin
värdiga, taktfulla och humana utöfning af detta
betydelsefulla ämbete. Han dog 8 nov. 1904.

Blackstadius, Johan Zacharias, målare, f. 1816 i
Falkenberg, började sin konstnärsbana som litograf
och utgaf ett galleri riksdagsporträtt, vistades
1844–50 i Finland, målande porträtt och ett par
altartaflor, studerade i Paris och Italien 1850–54,
var sedan bosatt i Stockholm samt var 1860–81 lärare
i teckning och målning vid Tekniska skolan. Död
1898 i Stockholm. B. målade italienska och svenska
genrer, altartaflor och äfven fornnordiska ämnen
(bl. a. Sankt Sigfrid döper allmogen i Småland,
1866). Hans Strömkarlen, som eges af staten, är
f. n. deponerad i kanslihuset, Stockholm. G–g N.

Blackstone [blä’kstålin], sir William, engelsk
jurist, f. 1723, d. 1780. Han egnade sig från
1746 åt advokatverksamhet, men fick ej stor
praktik och började därför i stället föreläsa
engelsk rätt i Oxford, hvilket väckte en sådan
uppmärksamhet, att en professur upprättades
genom donation och B. 1758 utsågs till dess
förste innehafvare. Lärarverksamheten ökade hans
anseende som advokat, och B. blef 1763 kronjurist
("solicitor general to the king") samt utnämndes
1770 till domare vid "court of common pleas", i
hvilken ställning han stannade till sin död, dock
utan att fullt tillfredsställa de stora fordringarna
på en engelsk domare. Dessutom hade han 1761–66
och 1768–70 säte i underhuset. – På 1750-talet
utgaf B. flera juridiska arbeten, men det var hans
föreläsningar, som skaffade honom världsrykte, då de
1765–69 utgifvits under titeln Commentaries on the
laws of England
; åtta upplagor utkommo under hans
lifstid, och under de följande sextio åren aflöste
upplagorna (utgifna af landets främste jurister)
hvarandra nästan lika tätt. Ehuru B. knappast hade
någon djupare juridisk bildning och mera tänkte på
formens behag än på innehållet, har inflytandet af
hans verk varit ofantligt, såsom den första populära
sammanfattningen af Englands hela "skrifna" och
"oskrifna" lag. Hans mening åberopas ofta i engelska
domar; och sedan rättsutvecklingen gjort hans verk
alltför föråldradt att vidare kunna omarbetas, ha
de nya arbetena af samma slag i både England och
Amerika (t. ex. Stephens och Kents "Commentaries")
haft sin utgångspunkt hos honom, så att hans arbete
indirekt fortfarande ligger till grund för de
engelske och amerikanske juristernas utbildning. –
På författningshistoriens område har hans betydelse
varit ännu större. I sin allmänna åskådning står han
obetingadt på naturrättens ståndpunkt och ger Lockes
och Montesquieus uppfattning en juridisk formulering;
men samtidigt är han till ytterlighet konservativ
i sin framställning af själfva författningen och
behandlar de mest föråldrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free